Ingen som följde ”ERC Royal Rally of Scandinavia” 2024 och var försedd med lite hjärta, lär ha glömt när rallyfyran Mathieu Franceschi jagade tredjeplacerade Mikko Heikkilä och även EM-titeln. Bara 3,8 sekunder skilde när man startade på sista sträckan och inför tv-kamerorna tog rallyt slut en bit efter start för fransmannen efter en tung rullning. 

Franceshi fullföljde säsongen och inför 2025 planerades för WRC2 med Toyota. Lite att satsa allt på ett kort när han anmälde sig till ”Rally Islas Canarias” med en dröm att ett bra resultat skulle öppna sponsorernas plånböcker, så att en hel säsong kunde bli verklighet. Drömmen blev inte till guld utan enbart sand då han rullade och bröt redan på andra sträckan. Luften gick bokstavligen ur honom och resten av året tävlades det sparsamt hemma i Frankrike. I helgen avslöjade Franceschi att karriären är över, trots att han bara är 26 år. 

– Den här sporten har tagit en enorm plats i mitt liv och format mig lika mycket som den har skakat mig. Den har lärt mig disciplin, att tänja på mina gränser och tålamod, gett mig sällsynta, kraftfulla och oförglömliga ögonblick, förklarades i ett känslosamt uttalande. 

–Men den har också konfronterat mig med mycket svåra perioder, misslyckanden och besvikelser, och ibland med slag som gör mer ont än att köra av vägen!

Passion för rally finns kvar men till slut måste man se på saken med nya ögon förklarade han och avslutade med.

– Jag vet hur lyckligt lottad jag har varit som fått uppleva allt detta. Ingenting hade varit möjligt utan de människor som trodde på mig, stöttade och hjälpte mig, även när allt redan verkade vara över…

*

På mer än ett sätt är tanken hos Midnattssolsrallyt väldigt sympatisk där man väljer att sätta mer ljus på de olika klassvinnarna, än på den som i kraft av muskler under huven använder minst tid på sträckorna. Det är ju inte så att vinnaren i minsta klassen, oftast Saab tvåtakt gör en mindre heroisk insats än den som sitter i en Volvo 240, med tre gånger så många hästkrafter. Kanske är det i själva verket precis tvärtom?

Tänker på detta när jag kikar på anmälningslistan till helgens SM-deltävling två, ”Flatout Sweden Rally Östersund”. Att totalsegern och den som stjäl den mesta uppmärksamheten, hamnar i deltagarmässigt tunna ”Internationella 4WD” (sju anmälda) är odiskutabelt. Men hade publiken fått bestämma hade man nog gärna sett mer fokus på ”2WD-vinnarna”. Inte bara för att klassen är klart störst (24 bilar) utan även för att 2WD är den som bjuder på ”MSFP” (Mest show för pengarna). Inte för att Kalle Gustavsson eller Calle Carlberg inte besitter showtalanger, men när de ska jämföras med Volvo-gänget kommer de oftast till korta när det gäller show i skogen.I Östersund lär det bli en het uppgörelse mellan en dubbelt revanschsugen efter två SM-avåkningar på rad, Patrik Flodin och Göran Bergsten. I andra ”sladdhörnet” nya Volvo-åkaren PG Andersson/Anders Fredriksson eller940 vs. 240.  Flodin fick ett snöpligt kort rally i Sandviken och tvingades kasta in handduken någon kilometer på första sträckan. Att säga att de är revanschsugna är nog en underdrift, eller? 

– Ja nu jäklar är vi rejält taggade och på det igen. Vi tar det sträcka för sträcka och varje poäng kommer bli värdefull, säger Patrik.

SM-drabbningen i Jämtland inleds med två sträckor på fredagen och sedan fem sträckor på lördagen, där längsta sträckan är nästan tre mil lång. Men främst ser Patrik framemot en ”klassiker”.

– Östersund brukar alltid bjuda på grymma vägar och där vi verkligen ser fram emot klassiska Husåsträckan. I5 brukar alltid ha bra vägar också, avslutar Patrik.

Mot den här välmeriterade Volvo-duon ställs lite av ”a wild bunch” med framhjulsdrivna värstingar. Tänker främst på Toyota-åkarna Patrik Dybeck, Johannes Joons, Tobias Söderqvist och kanske lossnar det även för Vimmerbys Victor Karlsson. BMW med skånskt inslag i högerstolen, kör Oskar Sundell med Björn Johnsson från Hässleholm vid notblocket. Samma etnicitet i högerstolen har Jonas Åkesson med klassens ”värsting” Drive VXO:s BMW och hässleholmstjejen Josefin Ingvarsson. Annars lite tunt med skånskt i klassen och förutom Hässleholmarna är det bara SMK Hörbys Ebba Larsson med rödgul-flagga på Isac Arvidsson, Gullabos Volvo 940.

*

Idag är det 50 år sedan Per Eklund skrev in sig i WRC:s historiebok genom att vinna ”International Swedish Rally”. Med Björn Cederberg vid sin sida i den pärongröna Saab V4:an vann man som ”underdog” över Saabs stora stjärna Stig Blomquist. Att detta var en Saab-uppvisning från start till mål är går inte att snacka bort och Blomquist/Hans Sylvan gick i mål 1.36,0 efter den stora värmländske idolen. Hugger i hjärtat men Anders Kulläng/Claes-Göran Andersson var med Opel Ascona över 22 minuter efter Eklund i mål. 

Kollar man ännu längre ner så var Simo Lampinen/Arne Hertz med rallyt häftigaste bil, Lancia Stratos nästan 38 minuter efter V4:an. Måste även lyfta fram, detta år tog en förare från Kristianstad MK klubbens mest framträdande placering i ”Svenska”. Som åtta placerade sig Sören Skanse/Anders Johansson med sin orange Volvo 142, tråkigt nog är båda borta sedan några år. Kan även lägga till att 1976 är som jag förklarat många gånger, det år som rallyt i Värmland ”peakade”. Mitt första besök var året före och både för mig och WRC i ”Selmas landskap” var det slut 45 år senare. Troligen svårt för yngre rallyfans att förstå, att två Saabar presterade häftigare och tuffare rally än både Grupp B-Audis och moderna Rally1-bilar men så var det. Deras klappjakt längs de snöiga sträckorna går inte att beskriva utan är något som man måste ha upplevt för att riktigt förstå. 

När jag hade förmånen att få en åktur med Per 1991 i en Lancia Delta Integrale inför South Swedish Rally passade jag på att tacka, inte bara för uppvisningen i Värmland 1976 utan även för segern i TV-Svängen året före. Men så klart även alla andra fantastiska minne denne värmländske ikon gett under åren, så stort tack för allt Per som fyller 80 år den 21 juni.