Då är ett nytt projekt sjösatt där målet är en svensk i ett WRC-team, något som inte skett sedan Daniel Carlsson och PG Andersson körde Peugeot/Citroén respektive Suzuki. Med projektet ”STAR” ska målet nås med jag citerar ur pressmeddelandet, ”Med ekonomiskt stöd från medlemmar och ett tidigt punktbevakande av de mest talangfulla ungdomarna tänker den nybildade föreningen STAR föra Sverige tillbaka till glansdagarna med ett flertal förare i rallyns högsta liga – WRC. Många är de svenska talanger som sett sin dröm om en framtid i rallyns finrum krossas av den bistra ekonomiska verkligheten. Stora summor pengar krävs för att nå till toppen och även om föraren besitter alla övriga förutsättningar är konkurrensen om ekonomiskt stöd i många fall ett alltför stort hinder. STAR ska med gemensamma krafter hjälpa våra mest talangfulla löften till toppen.”.
För ändamålet har en förening bildats, alltså STAR som står för ”Swedish Talent Award for Rally” som drivs helt ideellt av eldsjälar som brinner för ett mål, en plats i WRC för en svensk förare. I föreningens styrelse finns profiler som Ola Axelsson, f.d landslagstränaren för Tre Kronor Curre Lundmark som ofta njuter av rally från Olas högerstol. Dessutom finns här Jonas Lundin, VD för STCC och som revisor annan rallyprofil, Johan Rudengren.
Ola Axelsson beskriver STAR med stor entusiasm.
– Jag har länge varit en förkämpe för att hjälpa unga rallyförare och jag tycker det är kul. Jag har lånat ut mina bilar till flera löften och det är något jag har möjlighet att göra.  Var och en kan förstås göra mycket men det är med gemensamma krafter vi kan skapa riktigt bra förutsättningar för de talanger vi då och då ser komma fram. Vi kommer inte kunna hjälpa alla och det är inte ambitionen, vi måste identifiera de killar eller tjejer som har vad som krävs och inte minst vill lägga den energi som krävs för att nå toppen, avslutar Ola.
Man kan bli stödmedlem i STAR för 100 kr/månad och hur man gör så finns på www.staraward.se.
Initiativtagare till föreningen är Anders Banger och Andreas Liljeberg som är ordförande och beskriver föreningens långsiktiga tankar.
– STARs viktigaste roll är att samla den ekonomiska kraften och rikta den mot de mest lovande talangerna. Vi kommer dock inte isolera oss till detta. Höga krav kommer ställas på den som tar emot föreningens stöd och när WRC är nådd kommer stjärnan förväntas betala tillbaka, då ska nästa stå på tur, menar Andreas
– Vi jobbar också aktivt med att säkerställa t.ex. bilar och team för att maximera konkurrenskraft. Men, det här är viktigt, STAR ska inte vara en räkmacka för någon eller några varje år.
Känns onekligen som ett steg i rätt riktning och att vi halkat efter rejält i rallyvärlden finns där nog ingen som kan säga emot på. I Finland finns flera talangscouter som ser till att kratta manegen för lovande ungdomar, inte bara krattar utan även ser till att där finns pengar att tävla för. I Norge är det inte lika vanligt, men där finns i alla fall EVEN Management som gjort mycket gott genom åren. I Sverige och Danmark är det betydligt tuffare även om danskarna kan skryta med att ha ett bilmärke, Opel med engagemang i sporten. Här hemma är det enbart Ford Sverige som genom Daniel Röjsel väljer rally för marknadsföringen. Därför är STAR ett nytt och minst sagt välkommet inslag och det är bara att önska lycka till!

*
Ett mål på vägen mot WRC kan vara att få en svensk förare i ERC som i förmiddags körde shake down inför helgens Barum Czech Rally Zlin. Här var otursförföljde men snabbe ryssen Alexey Lukyanuk på bäst humör i morse. Hans R5-Fiesta var tre tiondelar snabbare än Jan Kopeckys numera röda Skoda Fabia i samma utförande över de 4,7 kilometerna tjeckisk asfalt. ERC-ledaren Kajetan Kajetanowicz klagade på kalla däck och var 1,3 sekunder efter Lukyanuk.
Franska stjärnan Bryan Bouffier var långt efter med sin R5 DS3 EVO och körde in som 18:e man på shake down.
– Lack of power, förklarade en besviken Bouffier vid målet.
I Junior-ERC var det Opel-föraren Julius Tannert som var snabbast medan teamkompisen Chris Ingram höll en något lägre profil med sin R2 Opel Adam. Senast i WRC Rallye Deutschland gick det överstyr, dock inte i någon ”hinkelstein.”  För brittens del var det träd som orsakade så svåra skador att man fått bygga helt ny bil till helgens äventyr.
Mattias Adielsson har till helgen bytt ut sin vanliga Vauxhall Adam R2 mot en Peugeot 208 R2 och var nöjd med sin shake down.
– Bra känsla på shake down, bilen är fantastisk, konstaterade Mattias nöjt.
Även danskarna Jacob Madsen Opel Adam R2 och broder Kenneth Madsen, Suzuki Swift Maxi verkade nöjda efter uppladdningen.

*
We are back in business!
Orden kommer från Petter Solberg som med stor hjälp lyckades få ihop skrotet igen efter Kanada och nu gör man sig klara att åka till franska Loheac. Inför avfärden samlade Petter gänget från Bertil O. Steen plus sina egna mekaniker för lite party inför avfärden till Frankrike.
– Nu är det bara upp till mig själv och mitt briljanta team, konstaterar Petter.
Petter vill tacka Ole Johan, John (Cuddy), Staffan( från Glimåkra), Francois, Ian, Pernilla, Helena, Neil, Marcus, Ole-Marius, Joakim, Julian, Rune, Per-Espen!

*
För Peter Hedström blir det ingen ”nyriktad” bill till Rallycross-SM på Solvalla utan en för honom helt ny bil, Volkswagen RX Swedens VW Polo Supercar från i fjol. VW-teamägaren Jan Marklund ställer Polon till Peters förfogande och nu har Peter hunnit testa bilen på sin hemmabana i Höljes. 
– Jan och jag har haft kontakt under en längre tid och fick nu ett bra testförslag till Solvalla som jag nappade på, säger Peter Hedström.
Testet är ett led i Peters val av vagn-material inför sina viktiga satsning på säsongerna 2017 och 2018. Ford är nu avprickad och till helgen är det VW Polo som gäller.

*
Honda Red Bull Olsbergs MSE utökar till tre Honda-Supercars i helgens Red Bull Global Rallycross i Atlantic City. I tredje bilen sätter sig Kevin Eriksson medan Joni Wiman och Sebastian Eriksson som vanligt kör de andra två.
På plats i Bryan Hertas Fiesta finns också Patrik Sandell medan f.d WRC-åkaren Chris Atkinson (bilden) gör debut i serien med en Subaru.

*
I morgondagens ”Gruvrundan” blir det ett lite annorlunda upplägg för VOC Mekonomen Rally-förarna då man här tvingas anpassa sig till reglerna för Svenska Rallycupen. VOC:arna får inte starta först, plus att A och B-förarna lottas ihop i en klass.
– Hos oss kommer detta i efterhand förstås att delas upp när poängen fördelas men i själva tävlingen så körs det sammanslaget så ett redan sprängfullt getingbo blir än mer surrande än vanligt, menar VOC-General Roger Fransson.

I A-klassen för VOC vilar favorittrycket hårt på Tom Thomasson medan trycket i B är lika hårt på André Nygren. Men kanske Osbys Kim Nilsson, (bilden) får till det och blir den som är snabbast i Åtvidaberg…

*
Nästa helg är ”the helg” för alla kartingälskare när det är dags för VM ute på Åsum Ring med självaste F1-föraren Rubens Barrichello som självskriven publikdragare. Men det kommer att bjudas på mycket mer motorgodis erfar Motorbloggen. BMW-fansen kommer att få ta del av en hel del motorhistoria. hemmaföraren Johnnys Mislijevics 20 år gamla världsmästarkart och även Ayrton Sennas sista kart han tävlade med. En bil med svensk racinghistoria, Bosse ”Emmas” svarta Mer-BMW.
En given succé är också den historiska ”tävlingen” med 34 klassiska kartar med 200cc motorer. Inte då en utan 2x100cc motorer, en på varje bakhjul. Gammelbilarna kör både lördag och söndag, och då två gånger per dag. En av förarna bland de 34 är presidenten i CIK-FIA, Kees van de Grint.

*
I morgon lördag blir det ingen Motorbloggen, ännu en fullspäckad jobbhelg väntar och då är det omöjligt att klämma in även detta. Som lite plåster på såret bjuder jag därför på Motorkrönikan i förra numret av Kristianstad Open. Du som redan läst den kan ju försöka hitta på något annat trevligt att göra…

” Som vanligt har redaktionen även i år ett antal trevliga och inte minst, arbetsvilliga semestervikarier. Den gemensamma nämnaren för dom är att man av naturliga skäl inte har så bra lokalkännedom, en är från 08-området medan övriga känner sig mer hemma i Malmöregionen. En annan sak man har gemensamt är den absoluta tilltron till de i mobilerna nerladdade GPS-apparna. Till en början försökte jag, i all välvilja så klart ge vägbeskrivningar när vi skulle ut på jobb i olika bilar, men dessa råd var inget som prioriterades.
– Jag tar det på GPS:en, var oftast reaktionen medan jag bluddrade på om vänster i Rödaleds-rondellen, kör mot Broby o.s.v.
Nåväl, tilltron till GPS från den yngre generationen är ungefär lika stor som min skepsis och än så länge leder jag klart på poäng. Till exempel en dag när jag och en reporter skulle ses på ”välkända” Västergårda i Vinslöv. Som vanligt började jag med att fråga om skrivaren hittade dit och svaret var lika som vanligt.
– Tar det på GPS:en!
Reportern körde en god stund före mig men ändå, när jag kom till Västergårda fanns ingen Bladet-bil på parkeringen. Några minuter senare ringer det i mobilen, en förtvivlad reporter i andra ändan.
– Jag hittar inte till Vinslöv?
I min värld är detta något av det enklaste som finns, från Kristianstad ut på väg 21, kör mot Hässleholm och sväng sedan av till höger där det står Vinslöv. Men icke i GPS-världen som istället tyckte att småvägarna Bjärlöv- Norra Strö- Åraslöv var den optimala färdvägen. Efter mycket luskande förstod jag att reportern var i metropolen Åraslöv. Med hjälp av muntliga instruktioner kom hon så småningom fram till Västergårda, lite sen och lika mycket skamsen.
Ett annat exempel då med ny reporter som skulle ta sig från Broby centrum till Glimminge där jag redan väntade.
– Kör ut från torget och sedan direkt vänster. Efter någon kilometer på den vägen är du framme i Glimminge, förklarade jag
Förstod av tystnaden att reportern befann sig i den moderna världen och redan var i gång med att knappa in på sin GPS. Vid målet Glimminge väntade jag tålmodigt och jag fick vänta och vänta. Till slut ringde mobilen och även nu var det en GPS-troende reporter i andra ändan.
– Du, är vägen till Glimminge en grusväg i skogen med gräs i mitten?
Den här gången kunde inte situationen räddas då det var helt omöjligt att förstå var ”ettorna och nollorna” i hans GPS skickat honom. Mitt råd var därför att försöka ta sig tillbaka till redaktionen så fick vi lösa jobbet på annat sätt. Fortfarande är det också okänt vilken väg som den elektroniska kartan tyckte var allra bäst för att ta sig från Broby till Glimminge. En sak är dock helt klar, inte var det samma väg som jag beskrev…
Nu ska ni inte tro att jag är helt väck eller teknikfientlig, det är mest att jag är lite skeptisk. Föredrar att parallellt med GPS-vägvisning även ha kollat hur jag ska köra med hjälp av en vanlig hederlig gammeldags papperskarta. Då har jag åtminstone lite koll och slipper köra på en grusväg i skogen med gräs i mitten när det istället finns en bred och fin asfalterad väg från resans början till slutmålet.
Å andra sidan, detta är så klart inte lika fräckt som det är att snurra runt med mobilen i handen på okända småvägar. Då måste känslan av att vara modern nå nästintill himmelska höjder…
PS. När jag efter avslutad krönika går ut med hunden på kvällsturen passerar jag grannen som just parkerar sin mer eller mindre lertäckta bil på garageuppfarten. Normalt är bilen tvättad och skiner som solen men icke nu. Var har du varit och kört var jag tvungen att fråga?
– Var i Simrishamn och sedan skickade min dj-la GPS iväg mig på en rundtur på de allra lerigast vägarna på Österlen…
Min GPS-skepsis fick nytt liv! DS.