Nu blev inte heller AMC-Rajset den klang och jubel föreställning som jag hoppades, tvärtom kan man nog säga. Black Beauty med Roland Brorsson och Martin Nilsson gjorde processen kort med mig och Stefan i Silver-Voc:en och vi var aldrig nära, inte så att vi ens såg skymten av bakljusen på den ”svarte dj-ln”.
Okej, inga undanflykter men lite fakta är väl inte fel? Silver-Voc:en är från 1975 och den svarte från början av nittiotalet och ingen kan väl komma och påstå att där inte hände något alls hos Volvo på femton år…
Sedan är min och Rolands matchvikt inte till min fördel just i det här sammanhanget är egentligen bara bra när man ska tynga ner en gunga eller något annat. Dessutom har Roland ett DM-silver (tror jag eller var det guld?) för inte så många år sedan i RS och asfaltskörning, kan kanske vara på sin höjd trettio år sedan? Vad har jag i mitt CV, jo att jag samtidigt då nästan klarade ”Fjärilen” i Lille Mats. En liten pytteliten detalj skiljer dessutom oss båda åt, Roland är f-n så mycket snabbare än jag och reder dessutom ut det. Grattis till fjärde platsen men som tysken säger ” it´s not over untill the fat lady has sung”, det kommer fler race!
En tröst i bedrövelsen var förstås att jag klarade familjen Lindh, Victoria och Tord med Grupp E Golfen den här gången. Men hade inte ”Vickan” missat i första heatet hade det nog blivit kärvt. Tror att hon grämer sig något fruktansvärt över att ”bara” bli tvåa och detta med tre futtiga tiondelar från segrande Stefan Olofsson.
Fick förresten reda på hur länge en motor håller i en Grupp E- Golf och det var min klubbkompis Johan Edquist som avslöjade hemligheten.
– Fyrtiofem tävlingar och tre varv i Dalby stenbrott sedan är det nog, konstaterade Johan samtidigt som han fingrade på en bit av nämnda Golfs motorblock…
Mats Andersson, alltid denna Mats Andersson vad gör man åt honom? Inleder med chocktider i första halkiga heatet och sedan bara ökar i de resterande två.
– Hade inte behövt öka, segern var ju redan klar men det är ju så förbannat roligt att gasa, förklarade Mats sin 25 sekunders vinst över min klubbkompis Martin Andersson.
Måste även nämna hemmahoppet unge C-Föraren Pontus Berglund som var snabbaste VOC:are. Medan pappa cyklade runt och försökte få ordning på startfältet ägnade sig Pontus åt A och B-förar destruktion. Passande nog hade dessutom Malmötidningen Sydsvenskan lag alla bollar åt sidan och fanns på plats för att göra en ”grej” i veckan som kommer på Pontus. Pontus kan omöjligt ha gjort dom besvikna.
Årets segermaskin på både grus och asfalt, Jim Nilsson hade en bra dag. Klasseger i B och bara fem sekunder efter Pontus. För Jim handlade det om vikt, Pontus är ”något” mindre till kroppshyddan och detta förklarade Jim så här.
– Fn, Berglund är ju inte större än det jag släpper i toastolen på morgonen…
Nu väntar nästa omgång i Köpingebro om två veckor. Dit åker inte Silver-Voc:en och det beror inte på dagens nederlag. Istället kräver då ett dansetablisemang i Halland min närvaro och det är väl kanske lika bra det…
Ännu en svår rallyolycka drabbade Tjeckien i helgen. I IRC-tävlingen Rally Ziln omkom en åskådare och en annan skadades allvarligt dock inte livshotande. En hemmaförare rullade med sin Subaru ut bland felaktigt placerad publik på sträcka 13 och olyckan var ett faktum.
Rallyt avbröts efter sträckan och som segrare korade man Juha Häninnen före hemmaföraren Roman Kresta. Patrik Flodin slutade som femtonde man efter ett rally kantat av tekniska problem. Men allt detta känns tämligen ointressant med tanke på olyckan.
På Spa kraschades det vilt vad jag såg i ögonvrån i tv:n. Vann gjorde Jenson Button.