Idag gör Motorbloggaren det lätt för sig, tack vare f.d Volvofantomen från Östra Sönnarslöv, Per Levin. Han lade ratten, tillfälligt hoppas alla vi som fröjdats åt hans vilda uppställ, på hyllan för några år sedan. Istället blev det ”multisport” eller vad man ska nu kalla galenskapen för som tog tag i Per?
Senast var det Öppet Spår i Vasaloppet som Per utmanade och vann över. Kan inte utan låta bloggläsarna ta del av hans vedermödor.
Nu tror jag inte Per var ensam ”bilåkare” i Dalarna, har hört talas om flera som följt Gustav Vasa i spåren. En som missade i år var DTM-föraren Mattias Ekström som fick avstå på grund av sin skadade hand.
Hej Tommy!
Jag brukar läsa Motorbloggen, alltid läsvärt!
Skrev för ett tag sen att jag skulle åka Vasaloppet eller rättare sagt ”Öppet Spår”. När man nämner att man ska åka ”Öppet Spår” blir ofta reaktionen.
– Jasså ska du ”bara” åka Öppet Spår ska du inte prova det riktiga Vasaloppet?
Men vad f-n, det är ju exakt lika långt och exakt samma spår…
Nu över till loppet:
Kom till Sälen med ca 25-30 mil skidor plus rullskidor i kroppen så förväntningarna var inte skyhöga på ett toppresultat. Förresten har du provat rullskidor ner för Huarödsbacken i mörker? Man undrar var f-n är bromsen…
Vaknade på söndag morgon halv sex, sugen som attan. Perfekt väder sex minusgrader och det var även utlovat sol. Tänk nu en Volvo 940 med 300 kusar under huven på krokiga snötäckta vägar…
Öppnade dörren och då försvann tanken ganska snabbt för där stod istället skidorna, nyvallade och klara. Kostade förresten 800 spänn att valla och då fanns det även betydligt dyrare alternativ. Startavgiften är förresten samma som en DM tävling i rally!
Slängde på mig kläderna plus magväskan fylld med energi. För mig gäller lite extra planering då jag dras med diabetes sedan fem år tillbaka. Väl framme vid starten, en sista koll att allt är med.
– Vadå allt är med, tänkte jag.
– Skidorna har jag på mig, stavarna håller jag i handen hur svårt kan de va?
Karta behövs ju inte direkt, där finns ju fyra spår att följa till Mora, alternativt följa 9000 andra idioter (ursäkta uttrycket).
Då bar det iväg, gjorde en ganska bra start kände att jag hade bra ”fäste” det gäller ju att få ner kraften i backen, ha ha. Däremot kände jag att glidet inte var det bästa, kunde det bero på att jag snålat med vallningen?
Efter 30 km åkning började krampen komma i baksidan på överarmarna inte bra, det är ju 60 km kvar. Bara att lägga om körstil och använda benen mer. Jo det gick ju bra i cirka 15 km sen kom krampkänningarna i ljumskarna följt av framsida lår, baksida lår, nej dags att börja staka igen!
35 km kvar jag ska då f-n inte ge upp. Då kom det igen, kramp i armar, axlar och ben ja lite överallt, fick stanna vid kontrollen i Oxberg. Av med skidorna, stretcha, springa en runda och skaka av kroppen lite. Ny blåbärssoppa, energidryck samt en bulle i magen för att försöka få upp blodsockret lite, låg på 2,9 (alldeles för lågt)…
På med skidorna igen, nu jäklar känns det bra igen. Några kraftiga staktag ut från depån(ville ju visa publiken att här finns det en kille med kraft kvar efter drygt 60 km åkning). Vips så gled skidorna iväg fortare än kroppen, gjorde typ en bakåt rullning och låg där som en skalbagge på rygg vilt sprattlade(en sådan rullning i depån är ganska ovanlig i rally och tur är väl det!). Men vad gör man inte för publiken. När jag väl kravlat mig upp, fått rätt på skidor och stavar så kände man sig inte som Gunde Svan direkt…
Vid det här laget har man delat upp loppet i etapper bara för att det känns psykiskt bättre. Cirka 10 km till Hökberg, slår en flukt upp mot himlen, ja vädret kan man ju inte klaga på strålande sol. Bara att staka på, staka, staka, staka undrar hur dj-la. många staktag det blir?
Äntligen, efter ett stort antal kramper, några mer eller mindre spektakulära vurpor, blodsockerfall, svett och tårar och 90 km plus 8 timmar och 23 minuter senare var jag äntligen i mål. Tiden var 30 min snabbare än i fjol, alltid något!
Det bästa efter loppet är att man kan få massage efteråt. När jag väl kravlat mig upp på massagebänken frågade massören var jag hade ont? Var jag hade ont?
– Överallt, nej inte i huvudet.
– Jo förresten när jag tänker efter, har jag ont även där!
Skidor i all ära, men de vet i f-n om det inte är roligare med RALLY trots allt!
Nu laddar jag för nästa års Öppet Spår då ska jag bara under 8 timmar. Däremellan är det Göteborgsvarvet, Ringsjön runt och eventuellt Vätternrundan.
Du är välkommen att hänga på Tommy, jag fixar boende och startplats!
Mvh Per Levin
Tackar för erbjudandet, men jag passar på det. Har inte tid i mars, då är det Melodifestival och annat…