Äntligen fick VM-åkaren Patrik Sandell till det och kunde äntligen stå överst på prispallen. Kan man hoppas på proppen ur, även om det bara handlade om klasseger borta i Kinesiska Mästerskapet. Patrik körde Skoda men i 2WD-klassen, så fråga mig bara inte vilken sorts Skoda det rörde sig om…
Mattias Ekström slog till med seger i söndagens DTM-race i hällande regn. I tv förklarade han att vädret inte var något problem.
– Så här är det alltid i Sverige, jag är van!
Efter den här sommaren och även förhösten kan man väl inte annat än hålla med men van, det vet i f-n om jag blir…

Med lite darrande fingrar öppnade jag söndagens Kvällsposten för att se om mitt inlägg om deras minst sagt britsfälliga rallybevakning gjort någon nytta, tänker alltså på Rally-SM. Visst hade sportchef  Martin Kroon rätt när han påstod att de alltid skrev om det som de bedömde vara mest  intressant. I helgens Rally-SM var tydligen det mest intressanta detta, ” Ingen svårt skadad vid rallyolycka”. Nästan att man kunde ana en viss besvikelse över att det inte var någon allvarlig olycka…

Men inte en rad om Mats Jonssons 17:e SM guld fannsatt läsa, inte ens resultaten fanns med. Dock kunde man läsa att Erik Rost från Malung vunnit medeldistans vid Orientering-SM i Trollhättan. Skandal och inget annat hur man behandar oss rallyintresserade, eller har jag fel?

I fredags trillade de bägge tidningarna ”Klassiker” och ”Klassiska Bilar” ner i brevlådan. Där gick den helgen, konstaterade sambon lite trött. Har faktiskt nöjt mig med att bläddra men ändå dök där upp två riktiga flashbacks, en i varje tidning.
I Klassiker har man en fantastisk bild från när Renault 4 L introducerades i Sverige 1962. Fem ”fyralaban” i minst sagt svårforcerad terräng vilket underströk bilens säljslogan ”Väg ej nödvändig”.
Jag har alltså varit runt elva år när Renaulthandlaren Stevers, vägg i vägg med fars glasmästeri bjöd in Hörbyborna till terrängkörning. För mig var det självklart att hoppa in i baksätet så fort en bil som inte var full av nyfikna skulle ge sig iväg. En lerig och backig slinga i skogen strax norr om byn hade gjorts iordning och jag minns hur kul det var. Toppen hade ju så klart varit om någon bil hade vält, men så skedde aldrig. Enda missödet var när en ivrig förare backade i ett träd på parkeringen. Den lokala Renaultgurun Ring, ursprungligen flykting från Estland bockade enkelt ut rörbiten som skulle föreställa kofångare, sedan var bilen som ny igen.
En läcker gul Opel Ascona 19SR från 1974 i Klassiska Bilar kunde jag bara inte bläddra förbi. En exakt sådan, fast en 72:a köpte min co-driver Roland så fort det bara var möjligt. Jag tror faktiskt att han var en av de allra första skåningarna som rattade ett sådant fullblod. Nu hade Roland lite otur, för bara några veckor efter att han hämtat bilen var det dags för iskörning på Ringsjön. Efter några varv med de fulldubbade däcken började det ryka under instrumentbrädan, både dagen och flera veckor framöver var förstörda. Något nytt elsystem fanns självklart inte på lager, modellen var ju helt ny. Istället var det en låne-Rekord som gällde för arbetsresorna till och från Lund.
Med nytt elsystem blev det sedan snabbt rallybil, det behövdes ju inte så mycket på den tiden. Fyra Bilstein stötdämpare, lika många stora extraljus, styvare framfjädrar, skyddsplåt och sedan var det klart. Fast Roland skulle ju toppa, så här blev det både nerväxlad bakaxel och ”störtbåge” bakom framstolarna.
Tråkigt nog tog det inte många tävlingar innan en lömsk högerkurva i Göingesvängen, en OT-B med start och mål på Fina Sväng In i Knislinge och arrangerad av Hässleholms MK, gjorde ett omfattande ingrepp i den fina Opelfronten. Nu satte smällen inte lika stora spår under hjälmen hos Roland, för bara två månader senare blev han klasstvåa med Asconan i Lunds tuffa T-tävling Lundatrofén.
Men hallå, finns ingen möjlighet att det var 1972 det är ju nästan fyrtio år sedan, känns som det var igår…