Så har den första dagen av Rally Sweden avslutats, (jag vet att rallyt startade i torsdags, men det är ändå fredagen som räknas som första dan…) och alla ni som läser bloggen har antagligen minst lika bra som jag själv koll på läget i WRC-gänget. Är dock imponerad av hur Sebastien Ogier lyckats hantera första dagen av ”the rest of WRC”. Som bekant är Rallye Monte Carlo mer ”rysk roulette” än rally och det är först nu allvaret börjar, då visar Ogier i Polon vem som äger.
Hade inte en krånglande intercom förstört Vargåsen för Latvala då vore det två Polo i topp, men nu hörde han inte noterna och självklart tappades det tid. En liten reflektion, ingen tvekan utan det är ”all in” för Volkswagen i årets Rally-VM och då, en intercom som krånglar(?). Själv har jag kört runt hundra tävlingar med Kadetten utan krångel med kommunikationen och lägg sedan till drygt dussinet med Silver-Voc:en utan minsta problem med att höra Roland eller Stefans något onyanserade vägbeskrivningar. Men miljonsatsande VW kan inte få ihop det paketet, lite märkligt kan jag tycka…
Vad mera att berätta från WRC-delen där vi besökte hoppet på Värmullsåsen och vårt ”vanliga” ställe på Lesjöforsträckan. Hoppen var helt Ok även om de inte var lika häftiga som ifjol, ressällskapet nöjde sig med målsvängen medan jag knallade den långa och branta vägen upp i backen. Det bästa var att allavar nöjda och detta händer inte ofta.
GPS:en lurade oss lite så vi kom till Lesjöfors allt för tidigt men där fanns istället en supertrevlig värmländsk åkare som passade på att sälja korv med bröd till oss. Imponerad när han ”artbestämde” oss tre till att vara från Höör. Normalt sett närmast en skymf, men när en värmlänning i den djupaste skogen är så nära glömmer man lätt förolämpningen. Förklaringen kom när det visade sig att han brukade lämna grejor till det som i min värld fortfarande kallas ”Höörs Plåt”. Hur som helst, redan från början fanns han i plusskålen och när han sedan påpekade det dumma i att tömma våra termosar på kaffe, när han hade den åtråvärda drycken puttrade på grillen blev det plus i kanten.
– Kaffet ingår i dagens rätt alltså korven, så spara ert eget!
Fick en liten tanke, tänk om fler värmlänningar (och skåningar) bott i Irak, Iran, Israel, Palestina, Afghanistan you name it, inte f-n hade det varit några krig, tvärtom bara förbrödring. En liten tanke till FN, få ihop detta och allt löser sig därnere…
Nåväl, vid sidan av ”åkaren” var där även lite bilkörning i vägbytet där finnen Kettomaa var den som bjöd på mest uppvisning (bilden). Cut corners och cut corners men detta var i mesta laget, fast just i denna sekund så tittade rallyguden ner över Lesjöfors och fixade det hela. Klen tröst, längre fram försvann Kettomaa ändå…

Hastade ner till Färjestad för att få en koll på den historiska delen av Rally Sweden där de ”riktiga” rallybilarna skulle ta sig an travbanan. Fick ett snack med med Thomas Theorin från Småland. Normalt sett är Thomas en glad kille, men inte den här kvällen. I hopkrupen bakom ratten på Amazonen förklarade han sitt bistra uttryck.
– Ischias, fick det dj-la skitet i tisdags och kan för f-n knappt gasa!
Dock syntes det inte mycket av detta när väl den gröna klassikern kom ut på hästarnas normala rastställe, full patte som vi sa förr.
Fick lite info på plats av skåningarna ”Turbo” eller Roger Thuresson och Janne Rydh (varför måste vi alltid kallas in när det är skarpt läge?) som skötte parkeringen för alla tävlande innan de skulle ut på travet.
– Tom Damberg och Göran Jonasson har brutit, fråga oss inte varför, konstaterade Rydh.
Tog position framför staketet för att uppleva gamla minnen, detta var ju bilar som körde första gången jag var på plats 1975 och när Per Eklund dök upp sökande information fick jag agera tolk. Per visste inte mycket om vem som körde ute på travet och nu hade han sådan tur att hjälp fanns inom räckhåll. Förklarade så gott jag kunde utan mothugg ( annars är detta normalt när jag skjutsar runt sällskapet i Subarun).
När så Petter Solberg sällade sig till sällskapet kändes det så klart naturligt för den norske legenden att önska ett gruppfoto.
– Fyra legender på samma ställe, klart vi måste ha ett kort, tycket jag att Petter sa, men visst min norska är väl inte helt hundra?
Hur som helst Per Eklund känner ni kanske igen, likadant med Petter medan Byggaren och Elektrikern knappast behöver någon presentation…

Rallyts fulaste bil kördes av italienaren Berteli och jag skäms, det var dessutom en Subaru. Hur i hela h-e kan man välja att måla en Subaru i något som inte ens Major Wilke i Hässleholm ens skulle drömma om, militärgrönt på en rallybil hur snyggt är detta? Som tur var försvann Subarun på sträcka sju och som lite estet i sammanhanget var detta en välgärning…
Funderar lite på en bra avslutning, kanske när Christopher Zeijlons kartläsare med Svensson i efternamn konstaterar att det skulle varit hjullager från Opel i Volvon då hade det aldrig varit något problem i Sandviken. Eller kanske att Elektrikern fick napp på M45-lådan till Snövit. Men inget är klockrent, nej istället väljer jag att avslöja att Petra Marklund/September älskar Tapas (en variant av spanskt smörgåsbord). Petra käkade lyckligt ovetande ihop med med oss, utan minsta tanke på att hon satt upp till tre somliga säger legender, andra dårar men ändå lyckliga rallyälskare från Skåne!
Någon yrade om vinnartips? Inget jag känner till…
Till allra sist en liten tanke, mycket snack nu om HANS eller Hybridskydd, långt ner i förare/bilklasser. Fått uppfattningen när man snackar att HANS är fullständigt ute, stendött, släng på skroten eller gör vad som helst bara ni blir av med ert föråldrade nackskydd. OK, men i VM-gänget såg jag bara att Pontus Tidemand använde Hybrid och duger HANS åt Latvala och resten i VM-toppen tror jag faktiskt att det funkar även i Silver-VOC:en, jag kan ha fel…