Då är jag med i matchen igen och kan börja rapportera om allt från WRC till DM. Dessutom med en jätteförhoppning att så även är fallet med alla ni flitiga bloggläsare, att ni är med i samma match? Frågetecknet beror naturligtvis på den nyordning som från och med i tisdags råder på Kristianstadsbladet.se och där tyvärr bloggarna föll lite mellan stolarna. Tanken var och är att bloggarna ska presenteras precis som tidigare, direkt på startsidan och inte hamna bakom den nya ”betalväggen”. Så blev dock inte fallet, fortfarande gratis men man är tvungen att trycka på de ”tre strecken” uppe till vänster. Streck som alla under trettio vet betyder ”meny” och där hittar man rubriken ”Bloggar” och sedan är det bara att klicka vidare till Motorbloggen. Man kan också klistra in adressen direkt som är, http://motor.blogg.kristianstadsbladet.se/
Med detta klart hoppas vi att ”IT-gänget” snart är i kapp. Kan bara konstatera min gamla slitna åsikt fortfarande gäller vid all data och digital uppdatering, ”har du en sju dj-la tur så blir det lika bra som innan uppdateringen, har du inte tur så…”

*
Som vanligt efter lite semester tänker jag inte orda så mycket om vad som hänt sedan sist men kan så klart inte noncha allt. Precis som jag förutspådde för flera veckor sedan lämnar Mikko Hirvonen WRC efter kommande helgs WRC-final i Wales. Väntat, men ändå trist tycker jag som alltid haft Mikko som lite favorit och då har han dessutom mig veterligen aldrig kört Opel. Säger en hel del om hur stor han är i mina ögon…

*
Nästa fråga blir så klart vem som tar hans ratt i M-Sport Fiestan? Kan det bli Mads Östberg som det spekulerats ska lämna Citroén? Eller är det lite väl trångt på Hyundaibänken även om Dani Sordo är ”sajnad” för minst tio WRC-framträdande 2015 och full säsong 2016? Plötsligt verkar det som Juho Hänninen sitter med ”Svarte Petter”. Detta då Hayden Paddon har bra ekonomisk backning från Hyundais stora och viktiga marknad i Australien med vidhängande grannländer. Mot detta står sig säkert Finland och Hänninen tämligen lätt.
Testpiloten Bryan Bouffier har inte gjort några större avtryck i sina få framträdande i ”skarpt läge” med i20:an. Tror ändå att bossen Nandan vill ha honom kvar som testryttare, frågan är vad Monte-tvåan själv tycker. Den placeringen tog han med en privatanmäld M-Sport Fiesta, kanske blir det Bouffier som tar över Mikkos bil, å andra sidan är även Hänninen väl hemmastad hos Mr Wilson sedan tidigare…
Storskrällen skulle ändå vara om Pontus Tidemand gjort så starkt intryck hos Malcolm att det blir med blå/gula färger Mikkos bil gör comeback 2015. Håller vi tummarna eller håller vi tummarna!

*
Skummade genom WRC-mejlen och läser att det blev som jag tidigare skrivit med startordningen. Även tiden då tävlingarna ska avgöras blev som känt, fredag till söndag-lunch är vad som gäller men med möjlighet att köra en Super-Special eller ”cermonial start”på torsdagskvällen.
Lite ny färdriktning har dock FIA tagit. Tidigare har man tryckt på att deltävlingarna ska vara ganska identiska år efter år, nu menar man istället att det är viktigt att ”uppmuntra arrangörer att utveckla sitt event, att plocka fram dess unika kvaliteter, nya och längre sträckor för att skapa tätare tävling och fräschare möjligheter för media”.

*
Noterar även att man lyft lite på förlåten till Rally Sweden Historic 2015 och där man gjort en förflyttning av start och mål för den delen till Hagfors. På fredag eftermiddag ger man sig i väg från Hagfors och kastar sig ut mot sträckor inte bara däromkring utan även Dalarna och Norge får besök. Vet inte om jag blev så där stormförtjust över just detta upplägg vilket inenbär att Karlstad helt missar de ”riktiga” rallybilarna. Istället hade jag hellre sett ett upplägg där dom gått i mål på torget i Karlstad före WRC-fältet. Tyvärr är det så att den kyliga väntan där är något av det långsammaste som finns. Detta hade så klart avhjälpts med en värmandeparad femtio klassiska rallybilar innan Latvala rullar upp som segrare, oops nu gick jag nog händelserna lite i förväg…
Knappt trettonmil special och drygt sextio mil totalt bjuds de lyckliga femtio i Rally Sweden Historic på.

*
Bilsport Award 2014 i kategorin Årets Rallyförare/Co-driver och Årets Rallyjunior/Co-driver är nu klara och det blev inga knallar precis. Högst välförtjänt gick den första till till Pontus Tidemand/Emil Axelsson för deras WRC2-seger i VM-deltävlingen i Tyskland.
 Juniorpriset gick så klart till en Opelåkare, Emil Bergkvist/Joakim Sjöberg som vann ADAC Opel Adam Rallye Cup i Tyskland och som nästa år kommer att ingå i Opels fabriksteam. Motorbloggen gratulerar.

*
En av Sydsveriges hårdaste rallyåkare i modern tid är Växjös Robin Sandberg. Det är inte bara bakom ratten som Robin är hård, han är inte heller rädd för att sticka ut hakan och tala om vad han tycker och tänker. Något som inte alla uppskattat genom åren, lite milt uttryckt. Sist det begav sig var med en Mitsubishi i Rally-SM men när det bestämdes att det skulle köras på Pirelli i SM tackade Robin för sig om jag inte minns helt fel. Dessförinnan har det varit både Opel Kadett GT/E, Volvo 240 och Saab 900 i hans händer. Senast jag såg Robin Sandberg show var i samband med asfaltsprinten i Tingsryd när han plågade den silverfärgade Grupp H 940:an med blårykande däck inför den jublande publiken. Någon riktig comeback andades det inte om så därför blev jag minst sagt förvånad när jag på Ericsson Motorsport läste att Robin var klar för det Amerikanska Rallymästerskapet, Rally America. Att det är seriöst står helt klart när man ser att det är Ramona Karlssons tidigare bisittare Miriam Walfridsson som ska sköta kontoret JRD Teamets Mitsubishi.
” – Allt har pågått under en tid, men nu är det riktigt på gång, säger Robin Sandberg från mässhallen i Las Vegas. Det handlar om en spännande satsning i USA med flera Svenska intressen. Robin fortsätter berätta på Ericsson Motorsport.
– Det här är starten på något bra, allt är inte klart än, flera parametrar återstår att få till innan säsongen drar igång.
Teamet har även det Svenska anknytningar!
– Ja precis, Johan Ragnarsson och hans kollega Niclas Jancic är båda från Alvesta och flyttade över till USA och Atlanta för ett gäng år sedan och byggde upp sitt team och företag, man har stor och bred erfarenhet och har jobbat med det mesta.
– Vi var över till USA tidigare under hösten och testade en av teamete bilar, en liknande Mitsubishi Lancer EVO 9, det handlar om en ”grupp N +” bil med sekventiell växellåda och 34mm restriktor – en häftig bil att köra – den nya bilen som blev klar lagom till mässan har bland annat också vassare hjulupphängning.
Nu ska du slåss mot fixstjärnor som Travis Pastrana och Ken Block.
– Ja, det sägs att både Pastrana och Block kör hela nästa års mästerskap, för övrigt var det officiella Subaruteamet här och inspekterade bilen noggrant i vår monter, de kröp till och med under bilen!
Inget snack utan att Amerika blivit en färgklick rikare!

*
Med en sträcka kvar av ERC-finalen Tour de Corse är det dubbelt Ford i topp genom gamle Subaruåkaren Sarrazin som ledare före Bryan Bouffier som den här gången sitter i ja gissa, en likadan RRC-Fiesta som ledaren ( är detta ett tecken i skyn med tanke på den lösa stolen hos M-Sport?). 24,4 sekunder skiljer de båda åt medan trean Kevin Abbring har detta plus en minut efter på tredje platsen.
Trots att ERC-ledaren Esapekka Lappi bröt efter ”a highspeed crash” på sträcka sex klarade han totalsegern och är årets Europamästare. Enda hotet, Skodakompisen Sepp Wiegand kom nämligen aldrig till start då han gjorde ”en Lappi” redan vid test i måndags. Dock betydligt värre då han hamnade i högt torrt gräs som genast tog eld och förstörde Fabian. Även Sepp hade dock tur då evigt otursförföljde trean Craig Breen fick bryta på Korsica och därför blev det dubbelt Skoda i topp i årets ERC, detta trots att en sträcka återstår.
Blev inte heller någon start för Francois Delecour i Tuthill-Porschen. Inte tillräckligt många plånböcker öppnades för att en start skulle bli möjlig för fransmannen.

*
Senaste veckan tillbringades på ett soligt och förvånansvärt fräscht Lanzarote. Senast det begav sig var 1994 och mitt minne var ett ganska litet, slitet Puerto del Carmen. Nu var det som sagt inget av detta och inte mycket jag kände igen sedan -94. Vårt hotell då fanns kvar men helt ombyggt och med nytt namn, annars var det bara stranden och havet som kändes bekant. Till och med den då urtrista huvudstaden Arrecife hade utvecklats på ett fint sätt, med strandpromenad och mysiga restauranger.
Självklart gällde Opel-spotting men det var inte det allra lättaste. Jo om man valde Oplar från 2005 och nyare för sådana drällde det av. Två saker slog mig, hur pass ny bilpark spanjorerna förfogar över och hur illa man sköter sina bilar. Ett-två år gamla bilar ser ut att vara klara för A-finalen i folkracefesten i Vimmerby. Inte riktigt förstås, däcken på bilarna var allt för blanka för att greppa i en A-final…
Förstå då min upphetsning när vi en kväll på väg hem ser en röd Opel Kadett GSi parkerad, inte i nyskick men nästintill. Lite matt i lacken, men de  flesta dekaler och strajps på rätt plats. Originalfälgar, hel inredning men med vanliga analoga instrument till skillnad från de GSi:er som letade sig hit som hade digital, i sanning en riktig överlevare. Att en sådan bil ska klara sig i, uppskattar att det var en 87-88:a så länge där nere är som att lammet i ”Lambi-reklamen” skulle knalla runt i lejongropen på Zoo i Köpenhamn år efter år…