I dag för 20 år sedan klockan 12.12 omkom SMK Hörbys kartläsare Mats Åkesson i samband med en krasch i Bergslagsrallyt. Det som hände är exakt det man tror händer andra, men inte en själv eller som i det här fallet, en medlem i egna klubben. Nu gjorde det så ändå och varje år sedan dess har vi hedrat Mats minne genom att minnas tillbaka och samtidigt lägga en blomma på graven på Hörby Kyrkogård. Vid begravningen lovade vi ”Vi glömmer dig aldrig” och detta löfte har vi också lyckats hålla. I år var det Kurt Andersson som var den som fick lägga ner blomman i sällskap med fr.v Lars Mårtensson, Curt Jeppsson, Bertil Gunnarsson, Leif Svensson, Roland Brorsson och så jag själv vid kameran.

När jag kom hem började jag fundera på vad som egentligen hände söndagen den 5 januari 2003 i RM-premiären med start och mål i Hällefors. Själva olyckan är inget att återupprepa mer än att den inträffade 15 kilometer in på SS1 ”Björnjägarens minne” och att Mats där slutade sina dagar. Jag vill istället minnas tillbaka på hur klubben, jag själv och inte minst omgivningen agerade efter olyckan. Till stöd har jag den ”Loggbok” jag satte ihop för att minnas och för att försöka få en överblick då känslan var närmast att som  sitta i en torktumlare. Anteckningarna spänner över tio dagar och består av 15 tättskrivna A4-sidor där allt (nästan) dokumenterades. En del i efterhand men det allra mesta när det var färskt. Lätt att konstatera är då att klubbens dåvarande ordförande Thorvald Wikström var den som engagerade sig allra mest. Bland annat körde han och Ola Wingren non stop till Hällefors för att hämta hem olycksbilen helgen efteråt. Men allra mest var det på det psykologiska/medmänskliga planet Thorvald och kanske lite delvis även jag, gjorde de största insatserna. Redan på måndagskvällen hölls ett ”Öppet hus” i klubblokalen som fylldes till sista plats av chockade och sörjande kamrater. Då kändes det helt rätt att göra detta och i efterhand är det bara att inse att vi aldrig trodde att denna samling skulle visa sig bli så värdefull. Att timmen som leddes av en diakon från Hörby Kyrka, starkt bidragit till den, jag säger fantastiska sammanhållning som finns i SMK Hörby är både jag och många andra övertygade om.  När man så läser vidare i loggboken är det svårt att i dag ta in alla  frågor och praktiska saker som måste skötas när något sådant här inträffar. Allt från att ringa otaliga telefonsamtal, träffa anhöriga, ställa upp på mediaintervjuer, snacka med andra tävlande från rallyt till att leta upp sorgflor till klubbfanan för begravningen. Men på något konstigt vis löste vi (styrelsen) det mesta, dessutom på ett sätt som jag i dag kan se tillbaka med stolthet på.

Skulle kunna referera massor av intressanta iakttagelser från loggboken, till exempel den klubbmedlem som mitt i allt detta kaos bytte klubb för att styrelsen misslyckats att nå honom för att informera om det öppna huset. Eller att SBF:s säkerhetsansvarige Göran Thyrbjörn nästan direkt efter olyckan ringde upp och erbjöd all hjälp och stöd vi kunde tänkas behöva. Även rallyts tävlingsledare Tomas Bergman tog tidigt kontakt och gav oss stöd vilket då kändes oerhört starkt och bra. Att säkerheten på rallyt fungerade oklanderligt blev också uppenbart då första ambulans och Rescue-bil anlände runt en kvart efter att olyckan inträffat. Då hade man kört från starten på sträckan i snudd på tävlingsfart de 15 kilometrarna. Skulle kunna räkna upp massor av namn som på plats i Hällefors förtjänar ännu ett stort tack så här 20 år senare, bland annat de medtävlare som agerade ute på sträckan. Alla gjorde exakt rätt men ändå inte så att de  på något sätt kunde påverka utgången av olyckan. En av dessa är Janne Rydh som åkte som kartläsare till John Nilsson som  startade några bilar efter #5. Janne blev lite av vår länk mellan tragedin och verkligheten på hemmaplan och från honom kom för oss korrekt saklig information utan överdrifter. Tack Janne!

Några som faktiskt också förtjänar ett tack var media som agerade oerhört proffsigt och med stor respekt. Inte så konstigt att merparten vände sig till mig för intervjuer och information vilket jag aldrig tvekade över att ställa upp och ge. När jag idag går genom klippalbumet från 2003 ser jag också att till och med kvällstidningarna behandlade olyckan exakt för vad det var, en ren olyckshändelse. Inga osakliga eller osmakliga spekulationer, inga röster för att rally skulle förbjudas eller liknande. Tvärtom lyftes det  fram hur väl allt skötts kring olyckan, från arrangören till oss som Mats klubb.. Loggboken avslutas med minnesstunden i klubblokalen efter begravningen och klockan 19.30 den 16 januari skrev jag: ”Mycket folk på klubben och hög men värdig stämning. Diskuterade dagen som gått och olyckan så klart. Alla är överens om att vi trots allt gjort det bästa av vad som hänt”. Just de sista orden är de som är bestående plus att jag fick lära mig hur olika människor agerar vid sådana här tillfällen. Vissa söker kontakt och tröst medan andra drar sig undan, båda sätten  menar jag är helt upp till var och en. Inget är  rätt eller eller fel, utan upp till var och en att känna. Konstig nog är det precis som man säger, livet går vidare och nya rallyn körs vilket sett i bakspegeln, ändå är en väldig tur!

*

Lite speciel Motorbloggen idag men det känns väldigt bra att hedra Mats med en helt egen blogg. Minns honom som killen  som aldrig hade långt till skratt och att dagens besök på kyrkogården präglades av mer sådant än sorg  hoppas jag är exakt som Mats vill ha det!

Trevlig helg och ingen blogg på fredag.

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på:  tommy.svensson@kristianstadsbladet.se alternativt motorbloggen@telia.co