Medan vi i Sverige mestadels kämpar mot elementen för att få fler rallyförare till WRC och ERC så verkar det vara lite enklare i Finland. Senast att ge sig in på rally/rallycross-marknaden är Marcus Grönholm som ytterst seriöst ger sig in i branschen, så seriöst att det pågår en aktieemission för att finansiera det hela. Till Ilta Sanomat säger den f.d världsmästaren.
– I ett nötskal handlar det om att vi samlar unga förare i ett team och försöker hitta en stallplats åt dem. Vi vill hitta stallplatser åt förarna för att föra dem till toppen. Idén är att vi ska få det här aktiebolaget att rulla.
Så här tidigt vill inte Grönholm gå närmare in på hur stor aktieemission han vill ha ihop, hela nästa månad ska arbetet med detta pågå.
– Vem som helst kan komma med, de billigaste aktierna kostar 197 euro. De dyraste aktierna, ett slags gudfader-aktie, kostar 12 000 euro, berättar han.
GRX Management blir namnet på både företaget och det kommande teamet där bokstäverna då kan kan stå till exempel för ”Grönholm rally och cross” enligt Grönholm.
Läser man artikeln verkar det som att det först och främst blir rallycross för ”GRX Management”, att ge sig in i WRC är helt omöjligt som privatteam menar Grönholm. Tanken är istället att hjälpa unga förare in i befintliga VM-team och där då 15-årige Kalle Rovanperä spås vara en förare som Grönholm kan komma att satsa på. Precis som Kalle blir det främst finska förare som är aktuella men även utländska kan bli aktuella längre fram.

*
Kopplingen till nya svenska projektet med ungefär samma mål, STAR är naturlig och redan nästa helg när det är dags för East Sweden Rally tas nästa steg berättar ordförande Andreas Liljeberg. Då tänker man utmana SM-fältet genom att locka teamen att stödja STAR.
– Med 58 startande spänner vi bågen hårt och utgår ifrån att minst 50 ekipage/team har minst en stödmedlem och därmed får sätta dekaler på sin bil med STARs logga, berättar Andreas.
Johan Rudengren som är en av förarna i projektet fyller i.
– Jag tar för givet att mina medtävlande ser det här som en självklarhet, går in på vår hemsida och registrerar sig för ett stödmedlemskap. Mina STAR-kollegor kommer att finnas på plats på lördag morgon och då lämna ut dekaler.
Förutom att klistra dekaler kommer STAR att finnas på plats i Linköping och där Ola Axelsson och Johan Rudengren kommer att svara på frågor kring projektet.

*
Idag startar Omloop Van Vlaanderen med fem sträckor och där Emil Bergkvist/Joakim Sjöberg är på plats med en av J-Sports R5 DS3. Nu måste alla tummar hållas för att svenskarna för en gångs skull får en problemfri resa och verkligen kan visa hur snabba de är…

*
I somras skedde som bekant en allvarlig olycka i Rally Edane utanför Arvika. Fyra personer skadades när en bil i ett vägbyte körde in bland åskådarna och fyra personer skadades mer eller mindre allvarligt. Nu är tävlingsledaren misstänkt för brott uppger Nya Wermlands Tidningen och då med brottsmisstanken att inte tillståndet för tävlingen följts
– Vi anser att de brutit mot tillståndet, säger David Askeröd på trafikpolisen i Värmland till NWT.
Förutom misstanken att inte följt tillståndets krav misstänks tävlingsledaren även för vållande till kroppsskada, sammantaget allvarliga brott. Polis Askeröd igen.
– De har ett tillstånd, men vi anser att de brutit mot det. Vad exakt de brutit mot vill jag inte gå in på.
Tävlingsledaren vill inte kommentera anklagelserna och inte heller polisen vill avslöja hur han ställer sig till anklagelserna
– Eftersom förundersökning pågår kan jag inte kommentera något, säger tävlingsledaren till NWT.
Den tekniska undersökningen av olycksbilen visade inte på några fel och föraren är inte misstänkt för något brott alls. Istället verkar det nu som att myndigheten vill hitta en annan syndabock och då ligger tävlingsledaren närmast till hands. Nu kan jag inga detaljer alls om vad som hände. Så mycket är dock solklart, skulle tävlingsledaren fällas för detta så lär det bli oerhört svårt att hitta folk som i framtiden är villig att åta sig samma uppdrag. I mina ögon är det helt orimligt att anklaga tävlingsledaren för något som han uppenbarligen hade svårt att ha kontroll på när han inte ens var på olycksplatsen. Här hoppas jag eller utgår ifrån att SBF mobiliserar allt vad jurister som finns för att stötta tävlingsledaren. En fällande dom kan innebära att rallysporten går en mycket svår framtid till mötes…

*
I går premiärvisades en bil för nya TCR som till nästa år blir bilen i STCC. Finska LMS Racing ställde två bilar på banan och efteråt avslöjade Daniel Haglöf att PWR Racing beställt tre Seat León TCR till säsongen 2017.
– Vi har beställt tre bilar för nästa år och vi kommer att få dem i oktober, berättade dalkarlen och hyllade både samarbetet med Seat och valet av nytt, tekniskt reglemente.
– Det är ett kvitto på att TCR är rätt och jag tror att det är ett klokt beslut att byta reglemente.
Simon” The Race Lab” Larsson från Bjärred som TCR-debuterade i den tyska serien för ett par veckor sedan, pratade också om värdet av att STCC hittar en kalender som går att kombinera med en internationell karriär. Nytt namn 2017 blir STCC TCR Scandinavia vilket ska visa på ambitionen att köra i Finland, Norge och Danmark så småningom.

*
Då är det en kort paus i förberedelserna inför morgondagens TV-Svängen, den 52:a i ordningen varav jag varit aktiv i de 50. Dagen har så här långt bestått av pilning, skyltuppsättning och så det jobbigaste att täcka två rishögar som i framtiden ska flisas(bilden). Den första var inte så mycket att snacka om bara runt 20 meter lång men den andra, dessutom placerad i ytterkurva mätte över 60 meter. Inget kul att täcka med presenningar kan jag berätta. Men med trevligt sällskap så gick det ändå och det är detta som är det sista kilot i den positiva vågskålen…

*
Måste väl även tippa min hemmatävling även om jag helst velat slippa.
4WD
1. Stoffe Nilsson Subaru
2. Joachim Grahn Ford
3. Ingvar Andersson Subaru
Usch vad svårtippat, Stoffe (bilden) på jakt efter en nionde seger eller en nytänd Grahn som verkligen vill slå Stoffe i det han brukar kalla ”Skånskt VM”? Jättesvårt att tippa men till slut blir det ändå Subaru-åkaren och meste TV-Svängs-vinnaren genom åren som har ett litet övertag på en ändå något rattrostig Focus-åkare.
2WD.
1. Mattis Olsson Toyota
2. Joacim Kristiansson Toyota
3. Pierre Fransson Golf
Lika svårt att tippa här men någon gång måste Mattis få till det och den gången tror jag blir i Hörby. Jocke var bra med i Snapphanerallyt och på hemma plan blir han svårslagen, men Mattis är ändå Mattis. Såvida inte Pierre nitar bägge Toyotorna och kör hem klabbet?

*
Herrens och rallysportens vägar äro lika outgrundliga och den slutsatsen drar jag efter gårdagens blogg där jag skrev om det olämpliga i att via Facebook sprida ut information om specialsträckorna i förväg. Detta så att folk (preciserar inte arten närmare) dagar före start kan köra sträckorna i olika syften men i de allra flesta fall till boende/väghållares minst sagt svala entusiasm. Inför både South Swedish Rally och kommande East Sweden Rally har man både på nätet och i lokaltidningarna läst om vilka problem den här onödiga trafiken ställer till för arrangörerna.
Det var därför med stor förvåning jag och även mina kamrater fick reda på att den här informationen under hela året lagts ut på SSRC:s Facebook. Nu kan man hävda att så länge inte namnen på sträckorna finns med är det svårt att placera ut dom på kartan. Alternativt ( som i TV-Svängen) att det är i stort sett samma sträckor som körs och då vet alla ändå var man ska köra ut och kolla tävlingsdagen. Bägge argumenten kan jag köpa men signaleffekten, att lägga ut den här informationen i förväg är för mig tokfel. Antingen är det ett problem att folk kör sträckorna (som i SSR och ESR) före tävling eller så är det inget problem. Sporten själv kan inte hävda båda sakerna samtidigt…

*
TV-Svängen är så klart det som i min värld det som överskuggar det mesta i helgen, RallyX i Loheac, Strömkarlen i Trollhättan och STCC på Solvalla för att nämna något. Men frågan är om Rubens Barrichelos besök på Åsum Ring och Karting VM ändå inte är större än fajten Stoffe-Grahn i TV-Svängen? I morgondagens ”Motorlördag” i Kristianstadsbladet finns en lång intervju med Barrichelo, en riktig godbit för en motorälskare.
Nu blir det av förklarliga skäl ingen Motorbloggen på lördag men om allt är som det ska så ses vi på söndag. Som lite bonus bjuder jag på senaste Motorkrönikan från Kristianstad Open, om mitt tämligen misslyckade försök att att vara kartläsare i bilorientering.
Trevlig helg.

*

Skrev senast om nyttan av GPS kontra kartor när man färdas på okänd mark och där jag då ohämmat hyllade det sistnämnda. I ärlighetens namn måste jag ändå erkänna att mitt förhållande till vägvisning på papper inte alltid varit det bästa. Till exempel när jag tvingades ut på skolorientering, dessutom efter snitslad bana kom jag aldrig på ”pallen”. Inte heller när samma sak fast utan snitslar avtvingades mig i lumpen gick det bra. Vid ett tillfälle nere på Ravlunda slutade det med att duon Svensson/Axelsson fick åka Terrängbil 903 mellan kontrollerna, detta då befälet inte tillät att någon i plutonen bröt…
Tänkte också berätta om när det var ”rallydebut” för mig och kompisen Claes-Göran, så klart inte riktigt rally utan istället bilorientering i MHF:s regi. Med svår värk i rallytarmen var det bara att inse att ”vår bil” en vit Saab två-takt inte på något vis hade rallystuk. Enbart navkapslarna var avplockade men trots detta var värken konstant att en gång få möjlighet att ändå dra ut i rallyskogen. När därför två kompisar berättade om hur kul och faktiskt även hur nära besläktad bilorienteringen var med rally, började tanken slå rot. Av en ren händelse kördes bara någon vecka senare en MHF-tävling i den numera nästan utdöda sporten. Dessutom nästgårds med start i Sösdala och saken var klar. En vit ”tvåtaktare” där inte ens två små extraljus var monterade var kanske inte riktigt vad vi hade sett som vår inträdesbiljett i rallysporten. Men som Kajsa Warg så klokt menade, ”man tager vad man haver”.
Kompisarna hade några dagar före tävlingen en genomgång där man i lite svepande ordalag förklarade hur det gick till i skogen och gav även mig lite nyttiga tips om kartläsarens uppgifter. Har alltid hyllat tesen ”learning by doing” så uppmärksamheten var inte på topp. Istället för att lyssna såg jag framför mig bilderna när vi fick ta emot pris och hyllningar efter fullgjord tävling.
Bilorientering kördes alltid i mörker och jag vill minnas att vi startade en bit efter klockan nio på kvällen. Detta satte effektivt stopp för vårt normala lördagsnöje dans i Jägersbo, dock en liten uppoffring när det var ”rally” på gång. Besvikelsen började redan vid anmälan och istället för att måla startnumret med vattenlöslig färg på sidorutan som var brukligt på sextiotalet, fick vi tejpa dit en löjlig liten handskriven lapp med vårt startnummer. Stor skillnad då man vid målgång tvättade bort numret med vatten och färgresterna som rann ner på karossen var då ett klart bevis på att vi verkligen hade kört ”rally”.
När det var dags för start var jag väldigt nervös väl medveten om att jag hade noll koll på kartan. Faktiskt visste jag inte alls hur vi skulle kunna hitta alla lömskt gömda kontroller, men Claes-Göran lugnade mig.
– Inga problem, vi väntar och bara följer efter dom som startar efter oss, hur svårt kan det vara?
Tre minuter senare passerade ekipaget efter oss dessutom en fullmatad bilorienterare med en Volkswagen 1500S. På väg ut från Sösdala slog han också på alla fyra extraljusen och natten blev i våra ögon dag. Problemet var att vi hade svårt att hänga på ”Femtonhundran” som hade bra tempo. Men när han plötsligt försvann in på en igenväxt skogstig fick vi kontakt och när han bromsade in vid en ”passerkontroll” var vi ikapp. Problemet fick dock ny fart när vår ”ledsagare” sedan stack iväg som ett skållat troll medan jag fibblade med tidkortet. När allt var stämplat och klart befann vi oss plötslig helt ensamma i mörkret, inte minsta lilla billjus i sikte. Skam den som ger sig så vi fortsatte i hopp att hitta en ny konkurrent att hänga på vilket vi också gjorde. Hittade både konkurrent och även en bemannad ”TK=tidskontroll”. Här blev vi brutalt upplysta om att vi hade missat de två första av samma slag vilket innebar automatisk ”uteslutning”.
Det blev därför inget svårt beslut, bara att leta sig tillbaka till Sösdala och berätta att vi bryter. Eftersom detta var en snustorr septemberlördag var Saaben lika ren och fin som när vi startade. Återstod bara sista hoppet för att kunna bevisa att vi verkligen kört ”rally”, den löjliga papperslappen med startnumret. Precis när vi var klara att köra hem kom en nitisk MHF:are fram till oss.
– Killar glöm inte ta av nummerlappen, den behöver vi till nästa tävling…
Katastrofen var därmed total, fanns inget som helst bevis på vår nya rallykarriär. Mer eller mindre under tystnad körde vi hem till Hörby. Vi anlände till ”Kulles Korvkiosk” ungefär samtidigt med våra Jägersbo-kompisar som kom dit med dansbussen. Frågorna haglade varför vi svikit och det vara bara att förklara att vi valt ”rally” istället för dans. Kompisarna verkade dock lite tvivlande när de samtidigt kollade vår rena Saab, inte minsta lilla spår av strapatserna i Sösdalaskogen syntes på den vita lacken.
– Med vilken bil då, undrade dansgänget misstänksamt.
Claes-Göran och jag mumsade på våra ”tjock med mos” och förstod att detta var lite av sanningens ögonblick. Jag fann mig snabbast.
– Ni vet den var skitig som f-n och nummerfärgen är så svår att få bort när den torkat in, bara att köra hem och tvätta direkt!
Två gånger har jag alltså varit kartläsare i Bilorientering och båda gångerna i Sösdala, första och sista gången samtidigt…