Då blev det ändå en Motorbloggen lite tidigare än planerat och denna inleds med beskedet från M-Sport Ford som berättade,  ”Evans to miss Finland”. Med nästan febrig blick stavade jag mig neråt i texten och  när jag kom till stycket där hans ersättare skulle namnges, tänkte jag för mig själv. 

-Gode gud, låt där stå Pontus Tidemand och Ola Fløene!

Men så klart stod där inte så utan det blev istället britten Gus Greensmith som byter ut R5-Fiesta i WRC2 Pro mot Evans WRC-Fiesta.  Det var den tunga landningen i Rally Estonia som nu gör att Evans på läkares inrådan väljer att vila kroppen.

– Jag är förkrossad över att behöva ta det här beslutet men jag har fått besked att fokusera på min rehabilitering för att bli helt frisk, förklarar Evans.

–Tufft beslut men jag måste lita på experterna som ger mig fullt stöd för att jag ska komma tillbaka så snabbt det bara är möjligt!

M-Sport-basen Richard Millener ställer upp bakom Evans beslut och menar att en ryggskada går inte att ignorera.

– Finland är dessutom en stor psykisk utmaning och från teamets sida handlar allt enbart om att Elfyn ska bli frisk igen.

M-Sport har även förklarat för honom och Scott Martin att bilen finns där för dom så fort Evans är återställd. Nu fokuserar teamet på att ge Greensmith bästa möjliga uppbackning med såhär kort tid kvar inför start. Redan har han fått känna på bilen i en ”Pre-event test”.

Evans beslut innebär även att WRC2 Pro blir av med ytterligare en förare i Finland. Redan för någon vecka sedan förklarade nuvarande tvåan Mads Østberg att han ”hoppar” Finland. Nu kommer så nästa dystra besked för klassen som inte kan beskrivas som något annat än flopp, att nu även trean Greensmith lämnar.

*

På lördag drar ERC Rally di Roma Captiale igång och nu har de tävlande rekat färdigt på  asfaltvägarna kring den italienska huvudstaden. Lars Stugemo och Kalle Lexe är enda svenskar i R5-klassen och kör precis som förra gången man gjorde ett ”Italian job” med en Hyundai i20 R5. En tuff tävling väntar bakom klassiska Rom-profilen Colosseum förklarar Stugemo.

– Tuffa vägar dag 1, snabbt, smalt och dåligt, men kul!

Hela ERC-gänget är på plats och där regerande mästaren Alexey Lukyanuk garanterat planerar att sno åt sig ledningen från nuvarande ettan, polacken Lukasz Habaj. I ERC3 Junior är det hårt i toppen och där Sindre Furuseth/Jim Hjerpe i Sainteloc Racings R2-Peugeot leder men bara med två futtiga poäng före spanjoren Efren Llarena. Frågan är hur rallysugen Llarena är efter jättekraschen senast i Polen? Kraschen har inneburit att han och spanska bilsportförbundet genom ”Rallye Team Spain” haft en jäktig tid efter skrotningen. Att hitta en tävlingsklar ersättningsbil med så här kort varsel visade sig inte vara helt enkelt men nu ska problemet vara löst. Återstår bara för den  asfaltsnabbe spanjoren att hantera det hela psykiskt, risken finns finns alltid att en sådan krasch kan sätta sina spår ”in the pace”… 

I samma klass kör även Elias Lundberg/David Arhusiander och nu börjar det verkligen jäkta för paret i Opel Motorsports R2 Adam. Säsongen har absolut inte utvecklats som Elias varken tänkt eller som känns rättvis. Bra inledning på Azorerna men efter det har allt som tänkas kan, dj-lats med svenskarna. Håller en sjunde plats och skulle det bli två bra resultat framöver samtidigt som det går åt pipsvängen för toppåkarna,finns chanserna kvar på EM-medalj. Men många pusselbitar ska hamna rätt i det pusslet vågar jag ändå lova…

En tröst i bedrövelsen är att Elias levererat bättre än teamkompisen från Belgien, Gregoire Munster på tionde plats. Visserligen skiljer bara fyra poäng mellan de båda, men fyra poäng är ändå fyra poäng. För ADAC Opel Rallye Junior Team innebär detta ett rejäl bakslag mot 2018 då man körde hem totalsegern för ”ERC Teams”. Då var det SMK Hörbys Tom Kristensson och Martins Sesks som representerade Opel och som även gjorde att Opel  Motorsport  vann fyra av sex deltävlingar. Detta gjorde att man passerade alla namnkunniga R5-team i tabellen. I år ser det värre ut, då Opel-teamet ligger på en tionde plats medan Sainteloc Junior leder.

En skandinav saknas i ”Entry list” och det är Steve Røkland som nu ligger sexa, placeringen före Elias. Om Steve gett upp fajten eller bara tagit en tillfällig ”time out” är för mig okänt.

Italienarna har valt ett lite annorlunda upplägg med ”shake down” i morgon fredag och så rallystart lördag morgon. Därefter väntar sex sträckor innan det är nattuppehåll. Söndagen blir rallyts häftigaste med tio sträckor och start på sista sträckan SS16 strax efter klockan 19.00. Då hoppas jag att alla skandinaviska tummar hållits så hårt att vi får se våra ”hjältar” på pallen. Mina tummar är åtminstone hållna…

*

Petter Solberg fortsätter sin ”Petter Solberg’s Farewell Tour” och nästa stopp är nu i helgen med ”Norges Råeste Bakkeløp” där hans Volkswagen Polo Supercar får göra tjänst. Målet är att slå nytt bakrekord och där tidigare innehavaren är sonen Oliver.

– Jag ska slå hans tid, slår Petter fast.

– Han förklarar hela tiden att jag börjar bli gammal, till och med undrar om han ska putsa mina glasögon…

Nu får Petter en extra chans då Oliver inte finns på plats för att försvara sin rekordtid då tävlingen sammanfaller med ”New England Forest Rally” i USA. 

– Skulle ha nu inte slå mitt rekord då har jag ju inget att kämpa för till nästa år, konstaterar Oliver.

*

Patrik Sandell red vidare på framgången från lördagens tredje plats i ARX och när det var nytt race på söndagen blev det ännu bättre. Jämten i Subarun gick över mållinjen första av alla i finalen och tvåan Subaru-kompisen Scott Speed var flera sekunder efter.

– Enorm skön känsla att äntligen få kliva längst upp på pallen, jublade Patrik efteråt.

Med detta så ligger Sandell trea i tabellen medan Speed leder med 13 poäng mer. Tvåa är VW-föraren Tanner Foust en enda ynka poäng mer än svensken.

*

På lördag är det då dags för ”grusgraven” eller KOMO Rally Sprint utanför Gammelrand på Själland. Har som vanligt inte full koll men det känns som att antalet deltagare är mindre än tidigare år, knappt 50 anmälda. Klart är åtminstone att där kommer färre svenskar över Öresundsbron, bara tre blågula bilar anmälda. Först ut och tillika storfavorit är skånska far och son-teamet, Joachim och Adam Grahn i WRC-Fiestan. Med #3 kör SMK Hörbys Sune Larsson, Mitsubishi R5 och så längre ner i fältet, Eslövs Anders Karlsson med den pålitliga Ford Escorten. 

*

Har varit bort några dagar och i mailkorgen har kommit flera synpunkter på vad som hände den först korade vinnaren av Midnattssolsrallyt Arne Rådström men som senare uteslöts på grund av ”tekniska oegentligheter” på den orange Volvo 262:an. Helt klart finns två läger i frågan och min tolkning är att det finns de som verkar mena att regler egentligen inte är regler utan mer rekommendationer, istället handlar om att ”gilla läget” och bygga efter eget huvud. Mellan raderna att läsa, ”så att bilen blir både hållbar och snabb”. I andra ringhörnan finns då gänget som hävdar motsatsen, att det det är de precisa och exakta FIA-reglerna i Appendix K som ska följas in till minsta kommatecknet. Med andra ord, allt som inte uttryckligen är står angivet som tillåtet är motsatsen, alltså förbjudet att använda. 

Kan berätta en liten grej i ämnet som hände för så där 15-20 år sedan. Efter en (som vanligt!) ”kartläsarmiss” i  Asraums Ekratten hamnade vi ute på en blekingsk gräsäng och där jag fick två val. Stanna och svänga runt för att komma tillbaka på vägen på samma ställe som där vi lämnade. Eller fortsätta över den plana gröna gräsängen men ändå okänd terräng, fram mot vägen som syntes en bit längre fram. Jag valde alternativ två och vad jag inte uppmärksammade var det djupa dike som avgränsade väg mot äng. Borrade därför Kadettfronten rätt i dikesvallen och tvärstopp. Som tur var fanns där gott om publik och snart var den lilla fadäsen glömd. Men när vi kom i mål kom minnet tillbaka och vänster framskärm som märkligt nog hade vissa spår av rost, var kraftigt tillbucklad. Väl hemma konstaterade mer plåtkunniga kompisar att framskärmen var helt kass och måste bytas. Problem var bara att jag inte hade någon ny skärm dessutom, sådana fanns överhuvudtaget inte att uppbringa, tillverkningen var för länge sedan nerlagd. Då dök räddningen upp genom en annons där en Opel-man hade två skärmar till salu, kruxet de var tillverkade av plast.  Visste att sådana inte var tillåtna men tänkte jag kunde få dispens via SBF att få använda plats då plåt inte gick att köpa längre (detta var dessutom före Appendix K trädde i kraft i Sverige). Svaret därifrån var enkelt och omöjligt att misstolka.

– Nej!

Dum som jag var redan då, försökte jag förklara situationen att det inte fanns några andra alternativ än plast. SBF-killen pausade mig och förklarade att det visst fanns ett annat alternativ.

– Sluta tävla med bilen, finns det inte reservdelar så är detta enda vägen! 

Han förklarade vidare sin ståndpunkt vilken han inte ämnade ändra, att antingen fixar du en plåtskärm eller så slutar du köra med Kadetten. Nu blev det ändå så att en kille lyckades rikta skärmen plus lite spackel på det, så blev det ändå ytterligare några års rallykörande med den vita A-Kadetten innan den lömska vänstern i Gyllebo-skogen ändade dess liv. Då behövdes det aldrig snackas om varken plastskärm eller riktning, det blev pressning direkt.   

Noterar också att det i spåren av MSR blåst upp en ny storm kring ombyggnad till stående stötdämpartorn på Ford Escort. Även här verkar det råda oklarheter mellan regelverk och bilbyggare… 

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson