Om en dryg timme så slår jag igen butiken här på redaktionen och imorgon bär det av till Karlstad och Rally Sweden. För mig blir det 35:e rallyt i rad och ordningen är nu återställd. Kändes inte bra i fjol när norrmännen ”snodde” rallyt och jag fick tillbringa hela superlånga februari hemma/jobbet. Men nu är allt som vanligt igen och jag ser verkligen framemot årets upplaga.
Rally Sweden är så mycket mer än landets största sporthändelse, det är också en gigantisk folkfest. Jag vet att de allra flesta av mina mediakollegor inte håller med om detta med att kalla ralllyt för ”största”, men det visar ju bara hur lite de vet vad som händer i Värmlandsskogarna.
Colin Crest när det skymmer. Smällkallt, rök från flera tusen åskådares värmande eldar som gör att man knappt ser mer än handen framför sig. Lite korvgrillning och småsnack, sedan fram med kaffetermosarna ur ryggsäckarna. Därefter de spända förväntningarna innan första bil dyker upp och eviga frågan på Colin McRaes favoritsträcka, vem hoppar längst i år?
När så helikoptrarna börjar smattra, indikationen på att Loeb som startar först är på väg, då vet man att nu är den nära, den totala åskådarupplevelsen. Vad är skidskytte eller andra pseudosporter mot detta. Inget, noll, nada, absolut inget enligt min mening!
Publiken har blivit större och större för varje år och detta har blivit ett problem, inte så mycket ute på specialsträckorna, men mellan dessa. Bilköerna här får Stockholms rusningstrafik att förblekna och det gäller att utrusta både sig själv och eventuella passagerare med tålamod. Förr om åren, vi snackar på sjuttio och åttiotalet kunde man lätt hinna med fyra-fem sträckor på en dag. Idag är jag glad om det blir två sträckor och kanske ett serviceuppehåll.
I år blir det ett riktigt vinterrally, vilket självklart är kul. Men all snö ställer till stora problem just för publiken. Småvägarna som man annars kunnat åka in på specialsträckorna ifrån, är nu igensnöade. Det blir istället till att åka de vägar som arrangörerna anvisar och här blir det snart igenkorkat.
Nu är jag så lyckligt lottad att jag har ett Mediapass vilket gör att jag kan utnyttja de ”pressparkeringar” som finns i nära anslutning till sträckorna. Men att ta sig dit, ofta genom att i gåfart ligga bakom hundratals promenerande åskådare är ganska påfrestande. För att inte tala om hur åskådarna reagerar. Dyngblöta av svett efter en mer eller mindre ansträngande transport, ser de så ovan på allt en skåning som i bil kört ända fram till sträckan. Det är i detta läge man inte frågar.
– Har ni parkerat långt härifrån?
Hur som helst, hur långt eller kort man får promenera så är vi alla med i den ultimata folkfesten. Vi ses på Rally Sweden!