Veckan började med ett för svensk rallysport rent chockbesked, nye SM-koordinatorn Mikael Lindhlämnar jobbet med omedelbar verkan. På Rally-SM:s hemsida skriver Micke själv så här ” I ett år har jag nu varit Koordinator för Rally-SM. Från första stund har det varit ett arbete med fokus på framtiden och meningen var att vi skulle komma överens om ett avtal med start från 2015 där jag skulle vara promotor för Rally-SM.
Jag vet ingenting om hur ett avtal ser ut mellan SBF och en promotor. Jag vet inget om de ekonomiska förutsättningarna. Det ända jag vet är att jag inte kunnat jobba så långsiktigt som jag velat eftersom jag inte fått ett avtal. Det har också under den senaste veckan ändrats riktlinjer från förbund som för mig gör det svårare att driva den linje som jag hade med Rally-SM.
Jag kommer sakna snacket med framförallt våra unga killar och tjejer i JSM. Jag kommer sakna den dialog som jag har med många aktiva via mail eller telefon som jag anser vara det rätta sättet att kommunicera på.
Jag vill tacka alla arrangörer under året 2014 för ett mycket bra arbete. Jag vill tacka de arrangörer som har spännande tävlingar framför sig både 2015 och 2016, för ja jag hade inlett dialog med de arrangörer som sökt för 2016. Tack Annemo för ett roligt år och ett bra jobb med pressen. Jag vill tacka er aktiva förare, co-drivers och servicemänniskor för att ni älskar denna sport. Vi ses i skogen och kanske kan man damma av overallen och hjälmen o sätta sig i en högerstol igen. /Mikael Lindh”.
Har förstått när jag snackat med Micke, att det inte varit helt lätt att åtminstone försöka förändra Rally-SM lite grann, men även i ”lite-portgången” har det varit trångt. Alldeles för många viljor och egenintresse styr utvecklingen och det är inte lätt att göra alla till lags, vilket så klart Micke nu upptäckt.
Rallysporten har ett stålbad att gå igenom om inte sporten helt ska förvandlas till en intern angelägenhet för de närmast sörjande, typ konstsim som vi kunde se på tv i lördagskväll. Alltmedan WRC blir hetare så svalnar Rally-SM. Nu måste SBF och Rallyutskottet sätta upp en rejäl plan för hur mästerskapet ska överleva och då handlar det inte enbart om att frisera lite grann bland bilklasserna.

*
Om tre månader, första helgen i februari är det SM-premiär i Sandviken och nu står mästerskapet alltså utan en sammanhängande länk. Fast å andra sidan kanske man får lite extra frist då jag läste att Sandvikens kommun inte är villiga att gå in som ekonomisk garant för SM-premiären. Ett beslut som man från arrangörshåll menade kan äventyra tävlingens genomförande. Kan bli en lång kall vinter i Rallysverige…

*
WRC flaggar för radikalt tuffare säkerhetskrav från och med 2017 och vissa kritiker menar att inget speciellt hänt sedan Michael ”Beef” Park omkom i Markko Märtins Peugeot i Rally GB 2005. En tanke är att de nya WRC-bilarna ska byggas ungefär som en Formel 1-bil med en monocoque inne i kupén för att förhindra skador vid sidokollison. Volkswagen Motorsports tekniske chef Francois-Xavier Demaison håller med.
– Nu har vi det stötabsorberande skummet i dörrarna och nya säkrare stolar men det är små steg, menade han och fortsatte.
– Vi kunde lagt mer energi på den här frågan och när man ser hur nivån hos övrig motorsport ökat är det bara att konstatera att vi inte är på samma nivå. Dessutom har vi vid vissa tillfällen större risker…
Just sidosmällar är sportens allra största risk och därför försöker man få besättningen att sitta så tätt som möjligt mitt i bilen. Man konstaterar också att det absolut säkraste sättet hade varit om föraren och co-drivern suttit efter varandra mitt i kupén. Något som är mer eller mindre omöjligt med tanke på dagens små WRC-bilar, kanske kan nästa WRC-bilar därför bli av lite större storlek.

*
Onekligen får man en tankeställare av det här om man sätter det i relation till vad som händer i en DM-tävling här hemma. Inte ovanligt att en svensk C-förare i en VOC eller Grupp E-bil kommer upp i samma hastigheter som Sebastien Ogier men med skillnaden att säkerheten är betydligt lägre. När han eller hon sedan åker av vägen finns varken skum i dörrarna eller de allra senaste FIA-stolarna som skyddar…

*
Känner mig som en tjatig ”dam av äldre årgång” men säger det igen, det går alldeles för fort i rallyskogen numera. Glädjande nog får jag oftare och oftare medhåll i den här synpunkten, senast när vi i klubben hade förarmöte i förra veckan. Från den mest rutinerade A-föraren med Grupp H-Volvo ner till C-föraren i Grupp E Golf var man överens, det går för fort. Själv förstår jag t.ex inte hur man som arrangör resonerar när man använder sträckor som ligger precis i underkant på de styva hundratjugo i snitt som är gräns? Sedan hjälper det inte mer än kanske i samvetet, att sätta ut chikaner eller andra konstgjorda hinder för att sänka snittet, det är däremellan det är som farligast. Alla vet att det är så, men ändå händer inget. Eller rättare sagt, man ska kanske istället vara glad så länge inget händer…