Esapekka Lappis målsättning höll, han vann inte första sträckan i Akropolisrallyt och har därför fortfarande chans på seger i ERC-deltävlingen i Grekland. Efter första dagen är det istället Craig Breen i den helt nya Peugeot 208 T16 som är snabbast, fjorton sekunder förre Bryan Bouffier i sin Citroen. Trea, polacken Kajetanowisz och förs på fjärde plats hittar vi Lappi, drygt fyrtio sekunder upp till Breen. På femte ”svensk bekantingen” Gryazin, men dock rejält avhängd, långt över minuten efter. Mest besviken är Kevin Abbring, även han i Peugeot som ledde efter ”the morning loop” men fick bryta med överhettad motor.
Vem är det då som inte kommer att vinna rallyt? Enligt statistiken borde det vara Bouffier som är ”the big looser”, fransmannen och Monte-tvåan var nämligen snabbast där…

*
Som ni förstår går jag lite som katten kring het gröt när jag börjar bloggen med ett besök i Grekland, fast jag egentligen vet att de allra flesta är mer nyfikna på mitt äventyr i Falsterbosprinten. För att göra en lång historia kort om hur det gick,  då behövs egentligen bara en bild på det pris som nu står i min ”digra” prissamling. Fast lite mer kött på benen ska jag ändå ge er, det var helt enkelt dj-ligt kul, förstår att detta inte var riktigt vad ni väntade er. Av alla glada tillrop som jag fick innan start förväntades det istället allt från ombytte av kalsonger, fyllda spypåsar, behov av hjärtstartare och jag vet inte allt. Allt kom på skam och det finns till och med filmbevis genom ”the face cam” när jag försöker pusha Thord ”Todde” Johansson till stordåd. Sug på den!
Ska så klart erkänna att när den där ”store ardennern” sparkade till den gula 940:an i starten kändes det lite i magen. Redan efter första högern förstod jag dock att Todde ändå hade koll på grejorna och när vi sträckte ut över fältet mot den första vänster-höger kombinationen satt jag och nästan men bara nästan, och njöt. Borde förstått bättre för en eller två sekunder för sen inbromsning innebar ”brekaas” i den högre skolan genom däcktravarna. Vi stöttade till och med en trave med ”min bakskärm” men till slut var vi ändå på rätt kurs genom ett som jag uppfattade det dj-ligt smalt grindhål. Men inga problem Todde ”ryckte upp den” med handbromsen och vad händer då, jo den där dj-la bromsen släpper inte taget om bakhjulen och det blir nästan motorstopp. Innan allt var okej igen hade där försvunnit sekunder, värdefulla sekunder skulle det visa sig. Efter detta gick det som, inte på räls mer som en ” berg och dalbana” fram till den där vänster-högern på andra varvet.
– Släpp av lite och bromsa tidigare, tipsade jag Todde om och se på f-n, han lydde.

Vi passerade den här gången helt odramatiskt och i mål var vi fem sekunder efter slutlige vinnaren Johan ”Kalle” Gren från Hässleholm.
Andra sträckan började med en för mig ”nära döden upplevelse” när vägen svängde svagt höger. Att den typen av kurva innebar fullt ”breställ” med en Volvo 940 hade jag ingen som helst aning om, men så var det. Efter detta var det lugna om än bitvis väldig ojämna, gatan fram tills Todde hade behövt rycka ”i kryckan” igen. Något han dock inte vågade prova med resultat att bilen gled långt ut, tappade fart och så gick där ytterligare en eller två sekunder. Efter detta var det helt odramatiskt och tyvärr tog tävlingen slut efter dessa sista två varv. Hade mycket väl kunnat tänkt mig en fortsättning…
Vi slutade femma i klassen och det var med publikens jubel priset avhämtades. Tyvärr fick jag inte dela detta stora ögonblick med Todde som inte ens trodde att placeringen räckte till pris, åkte istället iväg och lastade. Inte utan att man förstod hur Charlotte Kalla kände sig i OS…

*
Stort grattis till Gren som vann, Mats Lundholm blev tvåa och så kanske tävlingens hetaste bil, Opel Astran med Mats Andersson bakom ratten. 2,1 sekunder skilde sedan mellan fyran Gary Kajson och Todde/Motorbloggaren på femte plats. I ärlighetens namn ska nämnas att min klubbkompis Lars-Åke Lindelöw vann B-klassen, men även slutade i tid precis bakom Mats Lundholms vassa ”Mersa”.
Totalsegrade gjorde Ingvar Andersson, Hässleholms Mk med Subarun.
– Fast hade inte Jocke Grahn fått problem med sin gas hade det aldrig gått, konstaterade Ingvar.
Näst bäste 4WD och som imponerade på mig var hemmaåkaren Magnus Hägg som gjorde sin första start efter smällen i Skillingaryd. Magnus ledde t.o.m efter första rundan men föll tillbaka på andra, men ändå imponerande!

*
Tom ”Tomtom” Kristensson vet hur man hanterar en ”orginalare” och blev bästa VOC:are trots att han ”bara” är B-förare. I A-klassen var det Pontus Berglund som var värst och i C, toppade ännu en Hörbyförare Christian Juhlin.

*
Som vanligt skulle jag kunna skriva hur långt som helst efter en tävling o m t.ex Staffan Ahlströms Grupp H-debut med extremt snålt spårval. Eller come backande Sjöbofriskusen Jörgen Andersson som formligen lyste av lycka efter sin första tävling på över tjugotre år. I en nyinköpt Appendix K-Kadett körde han precis som tiden stått still och att det var Sjöob-Svängen som skulle avverkas. En försvunnen bakre skärmbreddare och kraftigt deformerad högerdörr bar spår av den ”lyckliga” tiden på Falsterbofältet.
– När vi körde sista varvet tänkte jag ett tag strunta i att köra i mål, bara för att få köra ett varv till. Detta var ju så in i h-e kul!
Avslutar ändå med Ingemar Månssons fina text på förardörren på sin VOC. Ett stort tack till alla funktionärer och jag säger samma sak till Trelleborgs MK, utan er hade jag missat denna upplevelse. Tack!

*
Nu vet jag vad Ramona Karlsson ska köra i Rallycross. Ingen av min ”oddsare” stämde, istället blev det en ultrahögoddsare. Nu ska jag inte förstöra Ramonas ”jippo” på Stockholmsmässan, men en sak ska du veta Ramona, tack vare mina ”ögon” vet jag exakt vad du tänker ”flyga” in i på onsdag…