Säger som Gert Fylking, Äntligen!
Den 9 januari hålls presskonferens i Solna där det ska berättas om storslagna planer på ett svenskt WRC-team redan till årets säsong.
Bakom satsningen med det ståtliga namnet Sweden World Rally Team (förresten var det inte exakt vad jag för någon vecka sedan kallade den VM-satsning som jag hoppades Reinfeldt skulle fixa?) står ett gäng gamla VM-åkare, världsmästarna Björn Waldegård och Stig Blomqvist, Thomas Rådström plus gamla Toyotarävarna Leif Asterhag/Janne Petersson. Sista namn i konstellationen är co-drivern Staffan Parmander.
Vem som blir förare i WRC-satsningen är ännu inte offentligt. Men när Parmander finns med så lutar det nog betydligt mer än tornet i Pisa åt att ratten hamnar i händerna på Parmanders nuvarande chaufför Patrik Sandell.
Sug på den karamellen, Patrik Sandell i en helsvensk VM-satsning. Behövs många nyp för att verkligen känna att man inte drömmer. Bilen som Sandel enligt ”säkra källor” ska köra (självklart då med Parmander till höger) blir en av Dave Richard/Prodrives ”John Cooper Works Mini-WRC”. Inte konstigt att det varit så tyst kring Sandell efter Kina-segern. Här har jag som bäst vågat hoppats på en comeback i SWRC och så blir det WRC. Den här gången var Tomten sent på det…
Satsningen är vad många mer än jag länge efterlyst. Den att våra stora rallystjärnor tar sitt ansvar för återväxten, bara lite trist att det tagit så många år. År som inneburit att vår en gång så starka internationella position som rallynation urholkats kraftigt.
Pressmeddelandet dök ner i datorn för några minuter sedan och här skriver man, ” 1979 blev Björn Waldegård den förste världsmästaren i rally. Fem år senare var det åter dags för en svensk att kliva upp på tronen då Stig Blomqvist körde hem VM-titeln. Rally var glödhett och räknades till en av de stora folksporterna i Sverige. Pengarna flödade och återväxten blomstrade. Men sedan hände något.
Samtidigt som sporten växte allt mer internationellt fick de svenska talangerna allt svårare att nå ända fram. Begåvningarna fanns, men de fick aldrig chansen. Förrän nu.”
Kanske kan återuppbyggnaden av oss som ledande rallynation börja i Rally Sweden, men där är lång väg kvar innan Sandell till exempel kan ta emot VM-guldet vid pristudelningen i Monaco. I Finland har Waldegård, Blomqvist och de övrigas VM-kollegor haft en helt annan syn på detta. Här har man stöttat unga talanger ekonomiskt plus att deras namn fungerat som dörröppnare till sponsorer och team. Därför befinner sig också finsk rallysport i världstoppen år efter år.
Om jag skriver att jag håller tummarna för att satsningen ska bli framgångsrik då ljuger jag. Nej jag håller tummar, stortår och allt annat som kan hållas för att detta bär långt, riktigt långt!
Lite inne på på samma linje att få mer fart på rallysporten, är Pierre Skytt från Eskilstuna som mejlat mig. Pierre har tankar på att starta någon ny märkescup i landet. En cup som borde kunna locka både förare och sponsorerer, han skriver, ”…men själv tittar jag på om det skulle finnas intresse att skapa en ny rallycup i Sverige. Jag anser att det behövs nya bilar i rallyskogen som höjer status och intresse hos både publik och bilimportörer i Sverige. Men i skakigt finansiella tider finns det för få som vågar och vill satsa pengar på något sådant. Men det vore kul med en KIA eller Hyundai eller Dacia rallycup? Som lockade ett 20-tal unga och gamla rallyrävar att strida. Kanske kan det bli verklighet när tiderna blir stabilare??!!”
Samma tankar som jag själv varit inne på tidigare. Idag är det bara Volvo Original och Suzuki-Cup som körs och i båda fallen använder man över tjugo år gamla bilar. Visst borde någon importör vara intresserad, men Dacia har jag redan räknat bort. Där var ju något dj-la snille som fick för sig att bästa stället att marknadsföra Rumäniens stolthet var i samband med skidskytte…
Drömmen om Volvo som vinnarbil i Dakar-rallyt gick bokstavligen upp i rök. Svenska PEWANO-teamets storsatsning med en modifierad Volvo XC 60 blev kort då bilen fattade eld halvvägs in på första specialsträckan. Branden blev våldsam och av Volvon återstår absolut ingenting medan både föraren Alfie Cox och co-driver Jürgen Schröder undkom oskadda. Teamchefen Hans Sönksen sammanfattade teamets känslor.
– Total tomhet!