Min källa hade inte rikligt klart för sig  vad gällde Dani Sordos avåkning in för WRC Rally Guanajuato Mexico. Den var ett år gammal, beklagar misstaget

*
Än en gång visade Ole Christian Veiby med Jonas Andersson vid nothäftet vilken enorm förartalang han är när körde in som tvåa i Finska Mästerskapets ”Vakarna Ralli”. Vann gjorde återigen Juha Salo i en R5-Peugeot men bara drygt två sekunder bak körde så Veiby in med Even Mangaements R5-Skoda. Dessutom var han allra snabbast på de två avslutande sträckorna som var 30 respektive 15 kilometer långa. Uppenbarligen finns där för tillfället en uppsjö av duktiga norrmän i rallyvärlden, så återväxten där verkar säkrad.
Intressant var också att Jari Ketomaa lyckades köra in som fyra med den svenskbyggda Mitsubishi Mirage R5. När dessutom Martin Berglund slutade trea i Östersund med en systerbil är det nog inga tvivel utan att Weng & Co har något stort på gång…

*
Läser att vinnaren av ”Numedalsrally” Anders Gröndal med Miriam Walfridsson vid sin sida noterades för hysteriska snittfarten 132,6 km/t på Smådøla sträckan. Kollade lite på en incar-film från sträckan och tycker faktiskt att det är vidrigt med så snabba sträckor. Så länge bilen är på vägen är det väl Ok, men om…

*
Samtidigt som Mats Andersson visade upp sin nya Opel Adam R2 hemma i Eslöv kom där även nyheter från Danmark med ”Adam” i huvudrollen. I Mads Kjaers Mindeløb i trakterna av Lemvig i nordvästra hörnet av Jylland ska även där köras en ny Adam men för Micro Cupen med Jacob Madsen bakom ratten. Dock är Madsen bara ”gæstekører” då bilen senare på säsongen ska köras av unge Lasse M Sørensen. Anledningen till att Sørensen inte själv kör är en liten bagatell, han får inte körkort förrän i april då han fyller 18. Istället sätter han sig i högerstolen för att lära av rutinerade Adam-förare Madsen som de två senaste åren tävlat i ADAC Opel Adam Cup.

*
Verkligen ingen bra helg för skåningarna i Gestrikekannan. Kristianstads Hampus Larsson åkte av på första sträckan och blev kvar där med sin Grupp E Toyota. Den andre röd/gule var Ungdomsåkaren från SMK Hörby, Victor Hansen. Inför sista sträckan låg han och pappa Jens tvåa i klassen, men sedan hände saker.
– Tyvärr slutade det hela med en rullning innan mål på sista sträckan då vi kom ikapp en medtävlare och såg inget i snöröken, berättar Victor.
– Lite synd att vi landa på taket annars hade det bara varit att köra i mål och synd att tappa andraplatsen. Men men sånt som händer, nu får vi hem och rikta…

*
I skuggan av Östersund Winter Rally körde RallyX on ice i Sälen i fredagskväll och där Richard Göransson tog hand om segern. Imponerande var att där var förare från fem länder som ställde upp, där Göransson då kunde ta sitt livs första rallycrosseger och detta i Eslövsbaserade Brink Motorsports Fiesta. 
– Vilket race! Äntligen fick jag vinna min första Rallycrosseger och den här veckan har varit crazy då även mitt kontrakt med Cyan Racing i STCC blev klart, menade han efteråt.
– Ett stort tack till alla som varit med och gjort detta möjligt och Brink Motorsport som levererade en grym bil.
Tvåa kom Kevin Eriksson och trea Alexander Westlund. RallyX On Ice drar nu vidare till Trysil nästa helg och till Åre helgen efter. Richard kommer dock bara köra tävlingen i Åre.

*
Avslutar helgen med min ”Motorkrönika” som publicerades i februari utgåvan av Kristianstad Open.
När detta skrivs är det bara dagar innan jag kan fira 46 år som körkortsinnehavare och att jag fick vänta på ”lappen” extra länge decemberbarn som jag är, gjorde premiärturen på egen hand något alldeles extra.
Förr var det lite annorlunda, då man fick vänta runt en vecka efter klarad uppkörning innan man fick körkortet i handen. Detta överlämnades då av ”läraren” på körskolan såvida man inte i mitt fall Malmö tog sig in till Länsstyrelsen och hämtade värdepappret.
För mig var det självklart att hämta i ”lappen” och på morgonen dagen efter uppkörning satte jag mig därför på tåget i Eslöv jobbade där då, för vidarebefordran till körkortsavdelningen i Malmö. En dryg timme senare hade jag körkortet i plånboken och lyckan var nästan fullständig. Nästan fullständig, då min gröna Saab V4 befann sig i Hörby så jag fick vänta hela dagen innan bussen gick mot hemmet och den väntande premiärturen.
Till saken hör att den här kvällen var en av vinterns kallaste och mest snörika då den vita varan vräkte ner och hade gjort så en bra stund innan jag kom hem. Men inte skulle lite snö stoppa min första kväll med körkort och egen bil, aldrig. Dessutom hade jag lyckats ”lura” far att köpa begagnade ”riktiga rallydäck” med gott om långa vassa dubbar. Lurade honom med att det så klart var mycket säkrare med sådana däck nu när jag hade nytt körkort. Men däcken var inte alls för att jag skulle köra säkrare utan för att kunna köra fortare på Ringsjöns is, dock inget jag berättade hemma. Redan då visste jag att jag var direkt arvtagare till Stig Blomquist som samma år fyllde 24 även om någon arvtagare just då inte direkt var aktuell för Saabs storfräsare.
I snöyran backade jag ut Saaben ur garaget medan mor och lillebror oroligt spanade genom köksfönstret efter den körkortsinnehavande storebrodern.
– Ska bara köra en liten sväng inne i byn och kanske kör jag upp till Claes-Göran, försäkrade jag.
Att köra i byn var tämligen meningslöst, i snöyran var jag tämligen ensam på gatorna och ingen att imponera på fanns i sikte. Istället blev det besök hos Claes-Göran som nu blev min förste passagerare och så drog vi ut i Hörby-kvällen medan snön fortsatte falla.
– Nu struntar vi i detta, vi provar vägen förbi motocrossbanan och ser hur bra grepp där är i däcken, bestämde jag.
Minns inte om kompisen försökte stoppa mig vilket så klart varit meningslöst, eller om han var med på noterna. Oavsett vilket, det var min bil och jag satt bakom ratten så vägen ut förbi motocrossbanan blev det. Dröjde dock inte så länge innan till och med jag förstod hur mycket snö som fallit men ville ändå inte förkorta min första kväll som körkortsinnehavare. Clas-Göran skruvade lite på sig i högerstolen och hade förstås redan räknat ut att vi snart antingen åker av vägen eller i bästa fall bara kör fast i de nästan halvmeterhöga drivorna. Han fick rätt och i ett riktigt blåshål blev där för mycket snö även för en ”framhjulsdriven svensk”, tvärstopp med spinnande framhjul. Dessvärre saknades så klart snöskyffel precis som riktig vinterutrustning hos besättningen, så där satt vi. Men som min far brukade säga, ”slööda” har alltid tur” (finns ingen översättning av slööda, men det är ingen positiv beskrivning av en person) för plötsligt såg vi det välbekanta blinkande orange ljuset från en plogbil på andra sidan Saaben.
– Sitter du fast, hördes från hytten och så klart var det en av mina kompisar, tillika välkänd retsticka och Volvo-vän som körde plogen.
Bara att krypa till korset, erkänna Saabs brister som vinterbil och be om draghjälp. Ut kom som belöning för bikten en länk och någon minut senare befann vi oss på den nyplockade delen av vägen för direkt färd mot hemmet. När jag kom hem frågade mor hur premiärturen gått?
– Det gick bra men det snöade lite så jag körde hem till Claes-Göran och tittade på tv istället.
Det man inte vet har man inte ont av, brukar man säga. Jag håller med…