Vet inte om Citroéns WRC-boss Yves Matton provsmakat lite för mycket av glöggen? Kan bara ana att så är fallet med tanke på gårdagens uttalande.
– Ni behöver inte övertyga mig om hans talang, vet ingen rallyförare som gjort comeback med sådan succé efter att ha varit borta så länge…
Det handlar alltså om Francois Duval och riktigt hur den mer än lovligt glöggbeskänkte Matton tänker när han hyllar belgaren på detta vis är för mig obegripligt.
En WRC-seger ( Tyskland 2005) gör ingen världsmästare och det är väl trots allt detta som är ”Vinkelgängets” målsättning för 2014, eller är jag helt fel på det?
Själv kontrar ”ödmjuke” Duval med.
– Det är brist på bra förare i WRC och jag är fortfarande ung ( 33-år)!

*
Läser en intressant artikel på nätet där man belyser problemet, avsaknaden av ”riktiga stjärnor” i WRC. Samma problem har t.ex Rally-SM där tyvärr ljuset i tunneln Ramona Karlsson nu lämnar för rallycross.
I WRC menar skribenten, att dagens stjärnor som t.ex Sebastien Ogier som jag fångade ihop med Carlos Sainz vid Monte-Carlo Rallyt i januari, inte har tillräcklig lyskraft i jämförelse med gårdagens rallystjärnor. Carlos Sainz, Colin McRae, Tommi Mäkinen, Richard Burns hade en helt annan karisma och utstrålning som inspirerade en hel värld att följa deras framfart. I dag är det mer jämntjockt och få förare ”vågar bjuda på sig själv” som t.ex Colin McRae gjorde. Skotten älskades av en hel rallygeneration och trots att det är sex år sedan han omkom vid en helikopterkrasch vet än i dag alla att McRae och rally hör ihop precis som korv och senap.
Nu är det ju inte så himla lätt att skapa stjärnor utav ingenting men ska WRC och även Rally-SM i fortsättningen locka fans måste det till nya namn med mer lyskraft än dagens, så enkelt är det!

*
I dag är det julskyltning i Hörby och premiär för SMK Hörbys nysatsning på de yngsta medlemmarna. Detta sker under parollen ”Ung i SMK Hörby” och förhoppningen är så klart att försöka hitta dom ”nya stjärnor” som jag efterlyser här ovan. Skämt åsido, målsättningen är inte alls lika hög utan mer att skaffa morgondagens bilsportare en stabil plattform och naturligtvis att se till att klubben lever vidare när vi i ”PRO-gänget” en dag väljer att lämna över. Rallybilsutställning, rallyfilm, information om klubben och bilsport var vad som gänget bjöd besökarna på. Nästa aktivitet blir ett Öppet Hus i klubblokalen på tisdag, berättar kontaktmannen Tom Kristensson.
– Hit är alla välkomna och självklart hoppas vi kunna knyta nya killar och tjejer till klubben för att visa hur kul det är med bilsport!

*
Så länge det funnits bilar och så länge vädret sett till att frysa sjöar till is har det också bedrivits körning på dessa under mer eller mindre lekfulla former. Isracing har aldrig varit något stort i Skåne, icke desto mindre har det alltid körts bil på de skånska sjöarna när så medgetts. För min del har det mest varit Ringsjön som varit föremål för iskörning och detta redan innan jag fick körkort kan jag avslöja. Jag var i den lyckliga sitsen att min far köpt en Saab V4:a 1969 ett drygt halvår tidigare än jag ens uppnått körkortsålder. Anledningen till detta tidiga bilköp var att Saaben var ett ”klipp” genom min brors gudfar som jobbade på ortens traktorfirma. Traktorsäljaren här körde Saab dessutom aldrig mer än sex månader med varje bil innan det var dags för en ny. Far fick nys om detta och lyckades t.o.m pruta ner det redan från början hyggliga priset och därför blev jag Saabägare bara sjutton och ett halvt år gammal. Mina elaka kamrater påstod att anledningen till det låga priset var enkel.
– Bilen är sprutad med gödselvatten en gång i veckan så att den lättare ska smälta in när säljaren är ute och försöker kränga traktorer till bönderna…
Hur som helst vintern 69-70 var en ”riktig” vinter och Annandag jul tog min kompis Claes-Göran och jag Saaben för att kolla iskörningen vid Gamla Bo. Detta var efter att jag börjat övningsköra på bilskolan och tiden långt före att obligatorisk halkkörning ingick i utbildningen. Detta var argumentet till far varför Saaben skulle plockas ut ur garaget, att jag skulle kunna träna lite och inte bli överraskad när det sedan blev halt på riktigt ute i trafiken.
På isen var det fullt av bilar som sladdade runt men vi höll oss en bit bort från vildhjärnorna och tränade halkkörning i lugn och ro. Efter ett tag drog vi oss dock bort till de ”store pågarna” och genast var där en ”tuffing” som körde rally på riktigt. Han tyckte att jag skulle prova Saaben på den upplogade banan och man ville ju ju inte visa sig vara en fegis.
– Kan jag väl…
Tuffingen hoppade in till höger och så gav vi oss ut på banan som kantades av höga snövallar. Försiktigt gasade jag på under bisittarens högljudda protester.
– Du får för f-n gasa annars blir du snart överkörd, konstaterade tuffingen bistert.
Ökade tempot till för mig nästan svindlande höjder och när vi passerat en vänster-höger kombination öppnade sig banans längsta raksträcka. Tuffingen beordrade genast ”full speed ahead” och jag lydde. Som i de flesta fall brukar raksträckor avslutas med någon form av kurva och så var fallet även på Ringsjöns upplogade bana. Vi närmade oss avslutningen på fyrans växel och hastighetsmätarnålen pekande på runt 120 km/t. Tuffingen såg plötsligt inte alls lika tuff ut när vi närmade oss den höga snövallen framför Saabnosen och skrek rakt ut.
– Nu måste du vänsterbromsa upp bilen annars går det åt h-e!
Lätt uppjagad replikerade jag i falsett.
– Vad då vänsterbromsa, jag har bara kört två lektioner och kan inget om vänsterbroms?
Saaben borrade sig likt tunnelborret i Hallandsåsen genom den drygt meterhöga snövallen och fortsatte en bra bit ut i snön innan den lade sig till ro på halvvägs på högersidan. Tuffingen började gorma direkt.
– Du är ju för f-n inte riktigt klok, det kunde du väl sagt att du inte kunde köra bil!
Enkelt konstaterade jag.
– Du frågade mig aldrig och jag tänkte vi skulle köra lite lugnt, det var ju du som hetsade mig, eller?
Kompisarna kom snart till undsättning och med hjälp av en traktor drogs den gröna V4:an tillbaka till säker mark. Skadorna blev minimala, nummerplåten försvann, extraljusen trycktes tillbaka i fronten och blinkersglaset sprack (man skulle kunna tro att bilden är från detta tillfälle, men här är det istället resultatet efter lite för djärv utförskörning i Båstad Rallyt 1970…). Dock inget som far upptäckte när vi kom hem och han frågade bara om allt gått bra. Sanningsenligt svarade jag ja.
– Lärde mig mycket som jag kommer att ha nytta av när jag får körkort, bland annat att inte köra för fort…

*
Nu trodde jag att iskörning på Ringsjön var ett avslutat kapitel sedan den ”mindre sluge” SUV-åkaren för två vintrar sedan gick genom isen med bil och allt. Lyckan står den djärve bi säger ordspråket, vilket dock inte stämde den här lördagen när Hyundai-föraren försökte korsa Ringsjön istället för att hålla sig intill stranden som mina kompisar i motorklubben gjorde. Nästan innan Hyundaien funnit sig tillrätta på sjöbottnen fick myndigheterna kalla fötter och beordrade direkt bilförbud på sjön, med tillägget ”Förbudet gäller endast när Ringsjöns vattenområden är isbelagda”. För mig känns tillägget lite onödigt, Jesus må ha gått på vatten men efter honom är det få som lyckats och än mindre köra bil…
Trodde som sagt att iskörning på Ringsjön var ett minne blott fram tills idag när jag såg annonsen från Hörby Kommun gällande just iskörning. Förbudet kvarstår, men nu har man gjort ett mycket klokt och säkert för en del ett överraskande tillägg. ”Förbudet gäller inte halkkörning av organiserad utbildning av bilförare på särskilt utmärkta platser samt för träning och tävling som utförs i motorklubbs försorg”.
Då väntar vi alltså bara på minusgraderna…

*
Efter flera försök lyckades det till slut att få ihop alla pusselbitar för att middagen hos mina RS- konkurrenter Victoria och Thord Lindh skulle bli verklighet. Träffen blev precis så trevlig som jag och sambon förväntade oss och timmarna formligen flög iväg. Inte minst Victorias pappa Stefan Lindh bidrog till den höga stämningen med massor av kul minnen från både rallyskogen och rallycrossbanorna. Maten som mästerkock Thord svarade för var av samma klass som Victorias asfaltkörning, alltså toppklass.
Två plumpar visade sig dock, Victorias märkliga förtjusning i hårdrocks symbolen ”dödskallen” på servetterna kunde man väl köpa. Värre var det med prissamlingen som mötte en i ögonhöjd och detta direkt i hallen när jag kom. Ger mig f-n på att hon dessutom putsat dem lite extra för att visa vem som egentligen är snabbast. Nu lever jag på de 0,3 sekunderna jag var före henne i sista tävlingen i Eslöv. Fast då började hon snacka något om punktering eller vad det nu var…
Tack för en trevlig kväll Victoria och Thord men när vi träffas till RS-premiären i Hörby den 30 mars då är allt som vanligt igen och de 0,3 sekunderna ska bli fler (hoppas jag åtminstone)…