F.d WRC-åkaren Freddy Loix tog enkelt hem första deltävlingen i Belgiska mästerskapet Rallye van Haspengouw med sin WRC-Focus. Tvåan, Kris Prince i en Mitsubishi var över två minuter bak Kenneth Erikssons gamle teamkompis från Hyundiatiden. Då hade Loix dessutom kostat på sig 1.50 i straffsekunder efter det att växellådan börjat krångla på slutet. Verkar som ”Lucky Freddy” står i en klass för sig hemma i Belgien…
Tufft var det i ”Succa-Cupen” som gästade Grangärde och Dan Anderssons Minne. Vann gjorde Stefan Sollefeldt men detta först sedan Ola Strömberg klyddat till det på sträcka tre och tappat runt femtio sekunder. I mål skilde drygt fyrtio sekunder mellan de båda. Inledde bäst gjorde Teknis Tony Cederfeldt som var två sekunder snabbare än ”Sollet” på inledningsträckan men sedan gick motorn varm och det var bara att ge upp. Ende skåningen i cupen, SMK Hörbys Andreas Andersson med pappa Tommy i högerstolen slutade åtta i klassen.
Igår avverkade Södra BF sitt årsmöte i samband med att Hässleholms MK firade 60-års jubileum. En lång rad talare hyllade på kvällen klubben och dess ordförande CG Wilke. Mest applåder drog dock SBF:s ordförande KåGe Schildt ner när han överlämnade Kungliga Förtjänstmedaljen i Guld nr 76 till ordförande Wilke med motiveringen, ”CG har lyft fram en f.d DM-tävling i rally (Snapphanerallyt) till en av Sverges bästa (permanenta) SM -tävling, där nyheter presenterats varje år sedan 1986. Han är en visionär inom rallysporten och har under endast två år (2006-07) drivit fram klubben till den 1:a guldmiljöcertifierade motorklubben i Sverige inom alla områden. Han startade under 2009 den ”nya” bilsportgrenen drifting i Södra distriktet, vilket innebar att klubben fick 85 nya driftingförare och därmed ökade klubbens medlemsantal med över 100 personer. Detta gjorde att klubben blev utnämnd till ”Årets klubb” i Södra BF”.
I sanning en stor utmärkelse som automatiskt ger CG statusen av Södras meste/bästa ledare inom motorsporten. Inte illa av en Fordförare kan jag tycka…
I bland slår mig tanken varför vissa bilar blir mer lyckade i rallyskogen än andra. Bilar som på pappret är vinnarbilar, men som sedan aldrig riktigt når upp till epitet. När jag på allvar började med sporten var Opel Rally Kadett med 1900-motorn på nittio hästar under huven i princip det häftigaste man kunde åka i skogen. För mig som då var Saab-fantast (du där uppe, förlåt mig för dessa åren…) så var Kadetten helt borta, den var ju bakhjulsdriven. Istället drömde jag om Audi Super 90, framhjulsdriven och med lika många hästar som Kadetten. En given segerkombination i mina ögon men tror aldrig att där var någon som på allvar provade Audin i skogen, fråga mig inte varför.
En bil som dock provades var Vauxhall Viva GT som presenterades i sextiotalets sista skälvande minuter. Vivan var Kadettens engelska kusin, med på pappret betydligt vassare motor på 104 hästar. Hos Opel Team Sweden kände man tydligen något sorts ansvar (Opel och Vauxhall såldes av GM) att visa upp britten i rally och lotten föll på Pelle Tjerneld som fick ”nöjet” att tävla med en vit Viva GT i SM. Vet inte riktigt om han någonsin fick till det med ”ankungen” i GM-boet har för mig att det mest handlade om brutna tävlingar. Var nog så att Vivan höll stenhårt på den engelska traditionen med extremt slarvig hopsatta bilar som inte på långa vägar pallade för en svensk specialsträcka. Pelles karriär som ”Vauxhall-driver” blev också kort, tror knappt den varade en hel säsong…
Lite kul var det att den lokale återförsäljaren i Halmstad tog bilen till sitt hjärta och via annonser sökte man förare som ville prova om bilen kunde duga till rallybil. Till TV-Svängen 1970 (kan ha varit -69?) dök därför upp tre Vivor, en metallicblå, en vit och en olivgrönmetallic (bilden) för att testas enligt annonsen. Den blå kördes av Benne Andersson ( hade tidigare bland annat åkt i Svenska Wartburg-importörens fabriksbil), i den gröna satt P-E Thorbjörnsson och har tråkigt nog glömt bort namnet på vem som rattade den vita. Vill minnas att där var bra klös i motorn när jag stod ute på en sträcka och fotograferade, men vill också minnas att ingen av de tre kom i mål…
Några år senare hade man dock fått bättre ordning på grejorna och de Vauxhallmodeller som sedan dök upp utmanade till och med BDA-Escorter om jag minns rätt. I dag är märket bara en engelsk kopia av Opel med lite annan grill och andra emblem. Så illa kan det gå om man inte sköter sig i rallyskogen!