Det går trögt med anmälningarna till South Swedish Rally. Just nu bara totalt sjuttio anmälda, fördelat på Rally-SM/NEZ 35, Sydsvenska Rallycupen 29 och så klassikerdelen Rally Cup Öresund med sex bilar. Visst det återstår några dagar till, först klockan 15.00 den 16 maj går tiden ut, men ändå totalt sjuttio bilar…
Lite märkligt är det att i Midnattsolsrallyt utan någon som helst status, får arrangörerna gallra år efter år. I det som borde vara flaggskeppet i svenska rallysport, Rally-SM är man nästan glad om det blir fulla startfält. Än märkligare är att bara sex klassiker är intresserade av att åka SSR. Sex bilar och där var långt över tvåhundra anmälda till MSR. Man tycker att de som nu inte kom med här, borde vara så åksugna att man högg på allt och sämre alternativ än SSR finns det ju faktiskt. Men det är klart, riktigt lika fränt är det inte…
Läser i Värmlands Folkblad att PG Andersson siktar på ännu en VM-start i WRC-klassen. Inga synpunkter på det, men att välja Finland tror jag personligen inte är det bästa alternativet. Törs väl säga att på andra sidan Östersjön finns det absolut tuffaste startfältet i hela VM-serien. Förutom de ”vanliga” så kommer här alltid fram några tämligen okända hemmaåkare och skrämmer hicka på konkurrenterna. Att då frivilligt med egna pengar sticka in huvudet i getingboet verkar inte så smart…
Normalt sett ska det till en hel del innan jag blir irriterad i trafiken. Men någon dj-la ordning får det vara. I morse var det tämligen tät dimma när jag åkte hemifrån. Hade bara kört någon kilometer på E22:an innan jag mötte en ”dimgrå” Mercedes, utan några som helst ljuspunkter framåt. Grå dimma, grå Mersa ingen bra kombination. Blinkade med helljuset åt föraren, men hon bara tittade iskallt på mig när vi möttes. Något ljus tändes aldrig…
Några timmar senare på väg ut på fotouppdrag kom jag fram till ett ganska långt vägarbete som täckte motsatta körbanan. Går just nu BE-kurs i avsikt att försöka få köra tung släp, så trafikreglerna är faktiskt tämligen uppdaterade. Vi har lärt oss här, att det är föraren som har hindret på sin sida som ska lämna företräde. På långt håll såg jag att det skulle bli möte ungefär mittför vägjobbarna, dessutom med en yrkeschaufför i en taxi. Lugnt tänkte jag, han kan trafikreglerna och stannar för hindret, så jag åkte på i mina knappa femtio kilometer. Samma sak gjorde även taxiåkaren vilket tvingade mig att stå på bromsen. Nu är jag en snäll man, la i backen och lät honom åka på. Jag hade inte brytt mig om händelsen om det inte varit för sättet som taxiåkaren tackade mig. När han passerade, tittade han mig rakt i ögonen och skakade på huvudet. Vad han tyckte om mig både som bilförare och människa kunde absolut inte misstolkas. Visst är det härligt med proffs i trafiken…