För en liten stund sedan rullade Yazeed Al Rajhi i mål som vinnare av Cyprus Rally ingående i ERC (Rally-EM). Ingen direkt sekundfajt då tvåan Kajetan Kajetanowic från Polen var över 48 sekunder bak. Ännu längre bak var trean, Al-Kuwari från Qatar, 1.30 långsammare. Irländaren Craig Breen som kämpar på med nya Peugeot 208 T16 fick ännu ett bakslag på Afrodites ö, på sista över två mil långa sträckan, stannade ”Peggan” med elfel. Breen och kartisen lyckades tvinna ihop lite kablar och fick fart på skiten igen, men då hade han redan tappat över kvarten till konkurrenterna. På transporten in till slutmålet i Nicosia gav bilen till slut upp och Breens chanser till EM-medalj minskade dramatiskt. Upp till helgens tvåa polacken Kajtenowic på tredje plats i tabellen skiljer tjugo poäng inför nästa stopp i Schweiz. Om M-Sport har det motigt i WRC är det desto roligare i ERC, alla tre pallplatserna togs av Ford-förare…

*

En förarglig felkörning på en transportsträcka förstörde helgen för Emil Bergkvist och Joakim Sjöberg i tyska Opel Adam Cups näst sista deltävling. Tävlingen var Litermont Rallye Saar och där Emil visade vad han kan och var snabbast på flera av sträckorna och i mål hade han varit runt minuten snabbare än dansken Jacob Madsen. Men så var det det här med felkörningen.

– Vi gjorde ett misstag på transporten som förstörde tävlingen, vi får ändå vara nöjda med det här. Mycket glada miner och Opel är imponerade, det är viktigt, förklarade Emil efteråt.

– Nu är vi bara två poäng bak ledaren inför sista deltävlingen! Med nittio straffsekunder blev det till slut en fjärde plats för Emil med en deltävling kvar, gamla svensktävlingen Drei Städte Rallye. Nu skiljer två poäng mellan honom och ledaren danske Madsen.

*

Är det inte danskar som dj-las med oss så är det norrmän. Med 5/1000 sekund tog Petter Solberg segern framför nosen på Mattias Ekström i tyska VM-deltävlingen på Esterring. Därmed var tredje raka Solberg-segern i hamn och i ett nafs fördubblade han nästan marginalen i tabellen till tvåan Toomas Heikkinen. Den futtiga marginalen till Ekström är det jämnaste som någonsin uppmätts i sporten och varken Petter eller Mattias hade någon aning om vem som vunnit efter att ha tagit målflagg.

– Först när jag såg att publiken gjorde tummen upp till mig förstod jag att segern var min, berättar Petter. Att vinna tre gånger i rad har bara hänt Petter en gång tidigare i karriären.

– För tio år sedan, år 2004 vann jag Rally Japan, Rally GB och Rally Sardinien i ett enda svep. Nästa deltävling är i Italien redan nästa helg. För Ramona Karlsson blev det ingen succé och hon får åka hem poänglös från Tyskland. Trea slutade Robin Larsson och fyra Pontus Tidemand. Timmy Hansen körde in på sjätte plats, Johan Kristoffersson som åtta. Peter Hedström på nionde plats medan PG Andersson fick nöja sig med trettonde platsen.

*

Ingen kan påstå att VOC Mekonomen-Generalen Roger Fransson glider fram på en räkmacka precis. Senaste bakslaget (vågar man hoppas på sista?) råkade han ut för i veckan när Västerås MS helt plötsligt förklarade att man inte hade resurser att arrangera finalen som planerat. I ett meddelande fick Roger veta att, ”Vid Västerås Motorsällskaps styrelsemöte igår den 15 september togs frågan upp om att försöka genomföra VOC Mekonomen Rally. Styrelsen fann vid sitt sammanträde att det inte finns resurser att genomföra arrangemanget”.

– Man tycker att de någonstans tidigare under en väldigt lång process som förflutet smidigt och i väldigt god anda kunde klämt ur sig detta. Det här känns inte som en följd av någon plötslig förändring eller något som kommit plötsligt på, kommenterar en klart besviken Roger. Kan väl inte annat än hålla med även om jag så klart inte vet alla bevekelsegrunder som arrangören haft att ta ställning till. Nu löste det sig med att Odensvängen i Örebro ersätter den 25 oktober.

– Det är tur att det finns människor som ser möjligheter, då Odensvängen normalt sett är en liten onotad tävling men i raskt tempo fixades det så att Barth notar bara för oss i VOC Mekonomen Rally, berättar Roger lättat.

– Dessutom stort tack till Östernärkes RMC, Stieg och Birgitta Ekström, teamet omkring dem och till Lolo Gustafsson i SMK Örebro som agerat ”matchmaker” mellan mig och ÖRMC.

Tyvärr innebär detta att det blir en ytterligare utmaning för alla dhelgn den 25 oktober då såväl Sydsvenska Rallycupen som Svenska Rallycupen kör final denna helg. – Det här är väldigt olyckligt, erkänner Roger.

– Vill understryka att jag inte på något sätt tycker det är bra att cuper krockar. Inte bra under säsongen, och ännu sämre när som nu en mycket sen förändring vilket skapar inte bara en dubbel, utan en trippelkrock.

– Jag vill inte skapa konflikt eller onödiga problem för andra cuper och deras arrangerande klubbar. Men allra minst så vill jag skapa onödiga problem för klassens förare!

*

För mig har det också varit lite av en ”krockhelg”. Asarums Ekratten i lördags där jag var prisutdelare i TINTER Classic Rally Cup och i dag var det Kristianstads C4-Specialen. Om vi börjar i lördags så måste jag än en gång säga att det är få tävlingar som där råder en sådan gemytlig stämning på som i Ekratten. Detta skriver jag inte bara för att Åke Månsson & Co som vanligt bandat upp egen parkeringsplats för Subarun. Inte heller för att prisbordet stod uppdukat som vanligt, bara för mig att sätta upp priserna så var det klart. Nej jag skriver det för att alla verkar alltid trivas och ha det lite mer mysigt än på många andra ställen. Fråga mig inte riktigt vad det bero på men så tycker jag…

*

Innan vi gav oss ut på sträckorna frågade jag f.d tävlingsledaren men i helgen deltagare, samma Åke Månsson om ett bra publikställe. Åke visste och beskrev nästan exakt hur sträckan såg ut dit han skickade oss. På plats var det en vanlig Ekratten-sträcka, krokig och lurig med utstickande stenar som krävt åtskilliga burkar med gul sprayfärg om jag haft ”hand om e´t”. Ställde oss i en högertvåa som inte vållade några problem och efter klassikerna vandrade vi ytterligare några hundra meter längre in och passerade en verkligt lömsk sten. Dock föredömligt ”bandad” så den borde inte vålla problem, trodde vi. Till nästa publikplats, en snabbt uppdykande ”vänstertvåa” anlände vi ganska exakt i tid för att se Åke själv passera. Det gjorde han också, men först efter att ha känt på blekingenaturen med 240:an. Kraftigt tillstukad högerfront blev Åkes minne från Ekratten 2014, han kom i mål men sinkades kraftigt. På stället hörde vi så det vanliga 940-vrålet åtföljt av ett kanonskott och sedan tystnad.

– Stenen, konstaterade Stefan sakkunnigt.

På vägen tillbaka såg vi stenens härjningar på nära håll då en bedrövad Christer Stark undersökte resterna av hjulupphängningen på den fina Volvon. Längre fram dök den sorgliga synen av en bakaxelmodifierad Ford Fiesta upp. Föraren Rickard Mattisson från Gullabo förklarade.

– Gled lite för långt ut i vänstern där uppe och precis där låg så klart en stor dj-la sten!

Bara för mig att konstatera att som vanligt bet Blekinge tillbaka! Vann Ekratten gjorde Nässjös Johan Axelsson medan Kräbbleboda, Hans Johansson körde in som tvåa, en enda futtig sekund efter. Lite större marginal hade han ner till trean Janne Kristiansson, sjutton sekunder skilde.

*

I TINTER Classic Rally Cup blev det så att cupen vanns för andra gången i rad av smålänningen Thomas Theorin med Tomas Waltersson som kamrer i Amazonen. På andra plats totalt och segrare i klass 3 slutade Göte Karlsson, Hässleholm. Trea blev Ingvar Svensson, Kullings MS, fyra Tomas Alexandersson, Vimmerby och femma Tomas Johansson, Ydre.

*

I dag gällde det om Jens Edman lyckats implementera något av sitt kunnande till Silver-VOC:ens förare när det var dags för C4-Specialen. Skyller absolut inte min sista plats i klassen på Jens, inte heller på mina nya WRC2-galoscher. Det gick nog helt enkelt för sakta, svårare än så är det nog inte, tyvärr…

I dag var en stor dag för oss, då Stefans ”bägge pågar” Jonas och Johan skulle göra tävlingsdebut med nyinköpta VOC:en. Inget snack, Jonas var nervös och så även pappan när han gav de sista instruktionerna innan start. Jag är glad så klart då han trots allt satte sig i min bil istället för att coacha Jonas i debuten. Tack för det Stefan!

Debuten avlöpte väl, inte en skråma på VOC:en och ett kan man förmoda ökat självförtroende. Nästa gång är det storebror Johans tur att ha fjärilar i magen och en sömnlös lördagsnatt…

*

När de bägge Michelinåkarna Tyko Nilsson och Roland B. gör upp bör resten passa sig. Den här gången var det Tyko som var snabbast men en kraftig förkyld Black Beauty-förare var inte långt efter. Däremot har jag försökt ringa Kristianstads ”dopingpolis” Thomas Nilsson, för visst står Biosolvon på dopinglistan… ’

Själva tävlingen fick som vanligt högsta betyg, även om jag personligen tyckte det var i knixigaste laget precis runt några små röda hus som låg nästan exakt där jag egentligen skulle velat köra. Dock vållade detta inte Mats Andersson med SMK Hörby-medlemmen och tillika son, Simon i högerstolen. I hällregnet i andra körningen lyckades dock Joacim Kristiansson banka honom, men vad hjälpte detta när Mats sedan vann sista. Andra raka segern och upp i DM-ledningen blev resultatet för familjen Andersson.

*

Måste även nämna två förartalanger utöver det vanliga mina klubbkompisar Johan Edquist med Grupp E Golfen och Robin Svensson i C-VOC. Johans välanvända och slitna Golf dög till att bli sextonde man totalt av de 52 i mål. Imponerande eller är det super imponerande? Samma sak med Robin Svensson med unge Victor Hansen i högerstolen, snabbast av samtliga VOC:are, som vanligt är man böjd att skriva. Artonde totalt och nästan sex sekunder snabbare än Tyko Nilsson. En annan segermaskin är Hässleholms Fredrik Dehlin som än en gång tog hand om C-D4 med sin röda Golf.

*

Avslutar med en kort rapport från Kristianstads Kartingstjärna Noah Milells VM-äventyr franska Esay där han avslutade med en sjätte plats bland nittio medtävlare efter kvalomgångarna. Tyvärr gick det inte lika bra därefter och redan på andra formationsvarvet trycktes han av banan och fick bryta. Lovorden var dock många och några experter menade att svensken slagit sig in i den internationella toppen ett år för tidigt. Det är först 2015 som Noah Milell skall vara på denna höga nivå. Inte är det mindre imponerande att svensken från Färlöv dessutom utmanar fabriks teamen som privatförare.