Grattis Volvo och Robert Dahlgren till den för mig imponerande uppvisningen i Polestar Racings WTCC-körning på japanska Okayamabanan. Nu blev det inte vinst eller ens en plats på pallen, men detta hade varit att begära på tok för mycket.
Inte minst sedan Dahlgren haft motorproblem på träningen och fått starta långt bak. Att då köra upp sig till tionde platsen i första heatet och sexa i det andra bådar gott inför framtiden.
I loppet som präglades av regn och åter regn hette segrarna Robert Huff, Chevrolet och Augusto Farfus, BMW. Tänk om man hade fått skriva ett sådan här inlägg med Saab som deltagare. Tänk…
Motorentusiaster kan man hitta var som helst och när som helst. Ett bevis på detta fick jag idag när det var dags för avslutningen på Hjärsåscyklingen, alltså motionscykling på vackra Göingevägar. Tog bilder på en av deltagarna, en man 70+ dessutom på en extremt välanvänd Monark. Mannen ifråga, Arnold Nilsson hade ett minst sagt gott humör och bjöd verkligen på sig själv. Redan här borde jag anat att det måste finnas något med motorsport i bakgrunden och det dröjde inte länge förrän han släppte bomben. För mig var det alltså en bomb men de som känner Arnold, för dom var det säkert inget nytt.
– Du skulle varit med när vi kånkade runt Europas racingbanor med våra Formel Vee-bilar, det var tider!
Jag stod med gapande mun och bara förvånade mig. Att se denne man man i sin röda cykelhjälm plus den välanvända Monarken och dra slutsatser till Formel Vee kändes inte helt glasklart. Dröjde inte länge förrän han drog igång historiemaskinen och berättade när han i slutet på sextiotalet mekade sig runt Europa. För Arnold körde inte själv utan var ”bara” mekaniker och när han radade upp historierna, ja då förstod man att det inte var så ”bara”. Nu kan jag inte återge allt han berättade, det kan finnas pryda bloggläsare…
Igår kväll sedan Wizex kört över allt motstånd i Dansbandskampen, zappade jag över till TV4 där det visades ”romantisk komedi”. Tre systrar och en mamma, inte min likör precis men nu bor jag ju inte ensam. Istället sjönk jag ner med landets bästa motortidning, Klassiker. Efter ett tag började sambon skratta högt och jag tittade upp. Såg då när huvudrollsinnehavaren Diane Keaton svingade en hemsk Toyota Prius fram och tillbaka i någon storstad i USA. Allt medan hennes Golden Retriever i baksätet försökte hålla sig kvar på sätet. Plötslig i trafikvimlet, dyker där upp en välkänd bilsiluett till höger en omisskännlig B-stolpe flimrade förbi.
– Vad i h-e, är det en Saab 95:a, utbrister jag.
Mycket riktigt kör där en grön Saab 95, alltså en V4:a kombi. Saaben var en del av filmen, alltså inget som passerade av misstag och frågorna jag ställde mig var flera. Varför en 95:a, vad har lockat regissören till att välja just denna udda fågel? Exporterade ens Saabkombin till USA eller var det egen import av någon ”sjuk” svensk?
Att 96:an både med tvåtaktsmotor och V4 såldes i USA vet jag, men kombin? Vilken amerikan gick igång på en sådan torftig ”stationcar” i plåtschabrakens hemland? Visst var det konstigt, för jag kan väl inte ha sett i syne? Hade bara druckit två öl till maten, visserligen starköl men ändå!
Till sist noterar jag att Kimi Räikkönen tyvärr stängt dörren till Formel 1 för 2011. Det är Rally-VM som Kimi helt fokuserar på enligt hans manager Steve Robertsson. Dock är det fortfarande inte klart om det blir en fortsättning med Citroén eller om det blir någon annan som får nyanställa i plåtverkstaden!