Vet inte om det är början till ett litet trendbrott inom klassiskt rallytävlande när först Midnattssolsrallyt förbjöd 4WD-bilar från och med 2019 och sedan införde Historiska Utskottet åldergräns upp till 1975 i Riksmästerskapet. Nu följer Svenska RallyCupen efter, dessutom ett steg längre då man inför ett ”bonuspris” för förare i bilar upp till 1971. Detta i ett syfte som är värt alla applåder som finns, nämligen att locka ut de äldsta och därmed även de äkta rallyklassikerna till specialsträckorna. Med ”äkta” menar jag de bilar som det kryllade av under 60 och början av 70-talet men som nu är helt väck. Idag överkörda av moderna segermaskiner som lika gärna kunde stannat kvar i Grupp H där samma bilar till och med är med och slåss om SM-poäng. Vi som värnar mer om att bevara rallykultur från svunna tider än att se vrålhäftiga nyutvecklade klassiker, vi står alla upp och hurrar över alla de här kloka regeländringarna.

Nytt från Svenska RallyCupen är att de sex deltävlingarna med premiär i Götene och målgång i Skänninge kommer att sändas via Webb TV. Bakom sändningarna står Per Johansson från RallyLive som kommer producera fylliga webb-TV reportage efter respektive deltävling, reportagen kommer visas via Svenska RallyCupens hemsida och SBFplay. Sändningarna ger utökad medial uppmärksamhet och möjlighet att synas lite extra under året, men också arrangörerna får en extra boost där de får visa upp sig och sitt arrangemang och synas på ett nytt sätt. 

-Satsningen ligger helt i cupens linje att utöka marknadsföringen för både sina tävlande, arrangörer och partners, säger Christer Nystrand. 

*

Framgångsrika STCC-teamet PWR Racing har under året drivit välgörenhetsprojektet ”Racing for Charity” i hop med teamets starke man Peter ”Poker” Wallenberg, I samband med julhälsningen från PWR berättades det om resultatet. 

– De fem organisationerna som projektet stöttar: Friends, Happy Child Foundation, Vatten åt alla, Star for Life och Mamma till Mamma kommer alla att få 40.000 kronor var som ett resultat av årets arbete och insamling!

–Tack till alla er som besökt Racing for Charitys shop och informationsyta i depån under årets tävlingshelger. Vi vet att de insamlade pengarna kommer att göra stor nytta i det viktiga arbete som varje organisation gör.

*

Vill även dela med mig av ett eget julaftonsminne från början av sextiotalet. Hemma hade vi garaget under huset och varje snövinter var det samma problem att få upp bilen via den branta uppfarten som dessutom svängde lite grann. Vid ett besök hos ”Olle-Vulkare” blev far övertalad att prova nymodigheten dubbdäck, vilka i ett nafs skulle eliminera problemet med den branta garageuppfarten. Två ”Trelleborg Winter” med Scason-dubbar monterades där bak på den nästan nya gula Ford Taunusen. Klistermärket med isbjörnen uppvisande sina vassa klor i syfte att varna icke dubbförare för att här kördes en bil med bromsgrepp, klistrades på bakluckan. Fram behölls naturligtvis sommardäcken. En vanlig kombination, någon gräns på säkerheten fick det ju ändå vara…..
Julafton åkte jag med far när vi skulle hämta mormor och morfar, en kvarts bilkörning bort. Vädret och väglaget den här julen präglades av riktig vinter med massor av snö, trots detta inga problem att ta oss dit med de nya dubbdäcken. Som vanligt var inte morfar som var byns smed, inte riktigt klar för avfärd då det var brukligt att många kunder kom in på julafton för att ”reda opp litta affärer”, omsätta växlar (gamla tiders kredit) eller bara få en julasup. Efter en knapp halvtimme var dock morfar resklar, lite lagom smålullig tog han plats i framsätet medan jag och mormor satte oss där bak. Morfar var hundra procent hästmänniska, avskydde egentligen allt med bilar och bilåkning, hans svarta A-Ford från 1929 lät han smedlärlingen köra när så behövdes då han själv saknade körkort.
Väl i bilen talade han genast om för far att han skulle köra sakta, icke över trettio kilometer. Redan här var far lätt irriterad över den sinkade avfärden, dessutom blev väntan på hans egen julasup och maten nu längre än planerat.
På vägen hem väntade en lömsk höger-vänster kurvkombination i nedförsbacke. Högern gick bra, men i vänstern klev den djävulska däckblandningen in på scen och skickade Taunusen i tangentens riktning. Landningsplats blev ett hyggligt djupt och snöfyllt dike där bilen till slut la sig till ro, halvt på sidan med morfars sida underst. Pustade och stönade lyckades far till sist baxa upp förardörren, allt medan morfar svor som det anstod en smed över den misslyckade bilfärden. Far insåg snabbt att det krävdes traktorhjälp om det skulle bli någon julasup överhuvudtaget. ”Vinterklädd” i vit nylonskjorta, fodrad slips, en något tjockare kavaj och trätofflor, stack han en ”Lång Bill” i mungipan, tände på och satte kurs mot närmaste bondgård, en dryg kilometer bort.
Morfar fann sig snabbt i situationen, lutad mot sidorutan hördes snart ljudliga snarkningar medan mormor och jag väntade under tystnad på räddningen. En dryg halvtimme senare syntes en Ferguson-Grålle och bakom lantmannen vid ratten stod far på ”kanneflaket” med fartvinden i håret . Inget tjafs med bogserlina, en rejäl järnlänk om fjäderbladet bak på Taunusen och snart var vi uppe på vägen igen. Skadorna inskränkte sig till en tappad navkapsel, en liten buckla i dörren och fars lätt tilltufsade självförtroende.
Där hemma väntade mor som undrade varför i hela friden det dröjt så länge. Själv kunde jag knappt bärga mig att berätta om mitt livs allra första avåkning som jag beskrev i målande ordalag. Far tog irriterat sikte på julasupen direkt medan morfar förklarade att han var ytterligare stärkt i sin misstro mot bilar.
– Detta hade aldrig hänt om vi kört häst och vagn, var morfars analys.
För mig var dikesläggningen av Taunusen den allra bästa och mest spännande julklappen. Till och med ishockeyspelet av märket ”Puck” med Tre kronor mot Kanada som tomten kom med i sin säck förbleknade i jämförelse!

*

Känns lite passande att i sådana här nostalgiska tider ta hjälp av två Opel-bilder. På den svart/vita poserar jag med min familj plus några vänner utanför den hyrda sommarstugan i Mellbystrand 1959. Den nya Opel Rekorden MA8181 i grönt med vitt tak var fars stolthet och som han uttryckte det.

– Första gången jag äger en riktig bil, här är både värme och stor koffert!

Med detta syftade han på de två tidigare ”Folkabubblorna” han ägt och som verkligen inte kunde beskyllas för varken bra värme eller gott om plats för bagage.

Opel Kadetten från 1965 blev mitt och Roland Brorssons färdmedel när jag avslutade min 17 år långa ”rally time out” 1997. En bil som köptes under motorklubbens årsfest (inga detaljer kommer att redovisas) och som fungerade näst intill helt utan problem i runt 100 tävlingar. En dj-ulsk ”medium-vänster” i Simrishamnsmixen -04 skickade den dock till rallybilarnas himmel i säsongspremiären 2004.

Med detta önskar jag alla läsare av Motorbloggen en riktigt God Jul. Ber samtidigt om ursäkt för att jag inte har varken tid eller möjlighet att besvara alla julhälsningar med vinkande tomtar och glittrande granar, tror där ligger  runt 150-200 sådana i Messenger, men tack ska ni alla ha ändå!