Julfrid är verkligen något som även präglar motorsportutövare över hela klotet, har alltså inte mycket att förmedla om jag ska vara helt ärlig. Snappade dock upp att SM- trean i Trimmat 2WD,Kristian Johansson, Kinds MK hittat en ersättare till Kit-Car Golfen som numera finns hos Niklas Hägg i Dalarna. För Kristian och Fredrik Livh är det här i landet en tämligen udda bil som blir vapnet i Rally-SM 2019, Renault Clio R3.

– Det är alltså en R3:a med 2,0l sugmotor på cirka 245hk, 6vxl Sadev sek-låda, Öhlins fjädring Brembo-bromsar fram och AP bak, verkar vara en bra och välbyggd bil, berättar Kristian och tillägger.

–  Ja, det finns plats för fler sponsordekaler om någon vill synas ihop med oss!

*

Det dräller inte precis av begagnade WRC-bilar med 2017-specifikationer om man nu skulle ha ett antal miljoner över som man inte riktigt vet vad dom ska användas till. Har inte hört om någon Hyundai i20-WRC eller Toyota Yaris WRC som är till salu och knappast någon Citroën C3 WRC heller. Ende som har öppet i bilhallen för WRC-bilar verkar vara M-Sport men inte heller är det speciellt trångt.

En annan möjlighet är att hyra en bil och då kan franska PH Sport stå till tjänst. Hårt knutna till Citroën har man fått möjlighet att få loss en C3 WRC som nu är ledig för uthyrning. Problemet är väl att hitta tävlingar utanför WRC där bilen tillåts starta. I Sverige går SM-gränsen för bilar upp till 2016 års tekniska reglemente.

*

För alla er som sitter och väntar på del tre i ”The Sjöberg Story” så är väntan över. Här kommer Joakim Sjöbergs berättelse och nu har vi kommit fram till år 2014.

Jag gick omkring i en park, en vacker sådan i Uppsala och väntade på min förbokade läkartid. För att kunna tävla utomlands så behöver man ett ”OK” från en läkare. Man lämnar urin för drogtest, kollar lite olika blodvärden och måste bifoga ett EKG till SBF för att kunna få ut internationell licens. Jag gick omkring och tänkte där i parken, nu har jag fått min chans. Nu kan jag ändå visa att jag är ganska okej som co-driver. Är jag redo? När jag tänker rationellt, var slutsatsen nej. Men lägger jag till en magkänsla så, nja, tror nog att jag är redo. Gick efter en stund ur parken med en stark känsla av beslutsamhet, jag ska klara detta! Återigen lade jag en ny byggsten till min grund, från och med här bestämde jag mig för att ”satsa” mer seriöst. Jag får helt enkelt lägga ganska många timmar i förväg hemma efter jobbet för att vara så förbered jag bara kan. 

Emil Axelsson, grym co-driver.

En kortis till nutid. Då, där 2014. Lade jag ca 5 – 8 timmar på kontorsjobb inför en tävling. Det skall också tilläggas, att jag inte visste riktig vad som var superviktigt, viktigt och ganska oviktigt. Ingen struktur helt enkelt, men det fick jag in mycket bättre efter jag ringde upp Emil Axelsson och bad om råd. Jättetrevlig kille och en grym co-driver. Numera lägger jag ca en vecka, eller 40 – 60 timmar i förberedelser inför en tävling. Och jag är fortfarande inte världsmästare, vilket betyder att jag har delar att jobba vidare på.

Tillbaka till rätt ställe i tidslinjen. ADAC Opel Rally Cup i Tyskland är en mycket populär cup, både för deltagarna och publik. 20 förare med co-drivers var med, och Emil ledde cupen efter två deltävlingar. Alla i likadana Opel Adam Cup bilar, som är ett hopkok av R2 och R1. Ganska moderat trimmade till ca 140 hk, men med bra väghållning, bromsar och sekventiell växellåda. Svag punkt, drivaxlar. Men vi återkommer till det.

Premiär i Tyskland med Opel Adam Cup.

Mitt första äventyr i Tyskland utspelade sig i Eisenach, där ADAC Rallye Wartburg var deltävling tre i mästerskapet. Om steget från DM till SM var stort, så var detta steg ännu större. Rek-schemat sa att vi fick använda 12 timmar, vilket vi mer eller mindre gjorde. Nattsträckor, rundbanor och asfalt var jag inte riktigt bekant med. Nattsträckor hade jag gjort några tidigare, men resten var jag helt novis på.

Men det flöt på ganska bra, vi snurrade på någon sträcka. Och efter två dagars tufft tävlande och målgång efter ss16 så blev vi tvåa. Förutom det tog vi mest sträcksegrar i cupen och maximala poäng på powerstage. Det gick nog lite för lätt när jag tänker tillbaka, men ibland ska det göra det också. 

Nästa tävling som var ADAC Ostsee Rallye har jag bara goda minnen ifrån, förutom ett. Förberedelser och rek gick bra. Bra fart på sträckorna, men efter 13,2 mil gick vi i mål som tvåa igen. Helt okay glada, fortfarande i cupledning och i min mening en väl genomför tävling. Men det tyckte inte vår teamchef, vi fick en jäkla utskällning när vi gick i mål. 

– Ni förlorade rallyt med 6,3 sekunder, om ni bara hade tagit i lite mer här och där, stod han och gestikulerade. 

Jag förstod ingenting, men med åren som har gått så har Guido Deppe blivet en kär vän till mig. Och jag vet numera att det var inte så farligt som jag upplevde det då.

Första misstaget väntar.

Tredje deltävlingen för mig var ADAC Litermont Rallye Saar. Efter två raka andra platser så började jag känna mig lite bekväm i rollen som co-driver i Opel cupen. Bekväm är bra, i vissa lägen. Men med att vara bekväm innebär också att man tar lite förlät på vissa uppgifter.

Jag gjorde min största misstag till denna dag i denna tävling.

Läs mer i nästa del.”.