Knappt man trodde sina ögon när det igår eftermiddag blev klart att PG Andersson kör sex WRC-tävlingar med ukrainaren Alexey Tamrazovs WRC-Fiesta. Att han skulle få chansen att åka på Sardinien har varit klart någon vecka, men nu utökas programmet med ytterligare fem WRC-race. Till NWT säger en omtumlad PG.
– Jag kunde ju aldrig drömma om att det skulle bli så här mycket, utan att jag ens ställde frågan. Tamrazov säger att han vill ge någon chansen som inte fått den förut.
Närmast väntar test inför Sardinien och sedan ingår en- eller tvådagarstester inför varje VM-rally. Det ska också bli några andra rallyn, bland annat en tävling i Estland ett par veckor före Finland i början av augusti är redan klar.
Men det kommer mera, hoppas PG, nästa år kan det till och med bli hel VM-säsong.
– Det finns med i hans plan, men jag tar den här säsongen först. Det beror nog på resultaten också…

*
Självklart känns detta oerhört positivt för inte bara PG utan hela sporten. Till och med kvällstidningarna har uppmärksammat genombrottet och det vill inte säga lite. Men samtidig är det ju för dj-ligt att en ukrainier går in och räddar ansiktet på svensk rallysport. Detta skulle så klart skötts av svenska sponsorer som istället nu kan ställa sig i en kollektiv skamvrå. Inte alla så klart, det finns flera företag som syns flitigt i rallyskogen men våra riktigt stora företag lyser alltid med sin frånvaro när det handlar om motorsport. Golf, tennis, segling, för att inte tala om hästar passar enligt pr-nissarna betydligt bättre in i ”profilen” än vad motorsport gör. Skit snack säger jag!
Bilden på Malcolm Wilson och PG Andersson tog jag i samband med Rally Sweden 2011 och känns riktigt aktuell igen. Kul!

*
HKC 682, är detta reg.numret på landets vassaste Volvo 240? Frågan är berättigad då Hans ”Kräbbleboda” Johansson körde bilen till en tredje plats i South Swedish Rally 2006. I år upprepade Rickie Borgström bedriften med samma bil som Hans körde för sju år sedan..
– Dessutom blev jag trea samma år som jag fyllde tjugofem och det var exakt samma sak för Rickie, avslöjar Hans.
Så hur är det egentligen, är där någon som vet om där funnits någon 240-åkare på pallen i Rally-SM senare än 2006, ja bortsett då från Rickies placering i helgen?

*
Skrev igår om Miriam Walfriddssons ”faster” Pernilla som vann Grupp N i Östgötarallyt. På kvällen slog det mig hur fel jag hade, Pernilla är inte alls faster till Miriam och snart kom där klara besked på mejl från Håkan Grosch.
”Hej Tommy!
Ser att du blandar ihop denna fantastiska rallyfamiljs olika medlemmar. Arne Walfridsson som är Miriams pappa är PI, Lars-Erik och Steckas kusin.
Läser din blogg varje dag även om jag är på semester för du har humor och skriver bra.”.
Tack Håkan för att du rättar mig när jag är ute och cyklar.

Dessutom tror jag inte att det hette Östgörarallyt som Pernilla utmärkte sig i utan Rejmerallyt…

*
I går hämtades den ”nya” Laupiz-blau Kadetten hem och frågan är om inte detta är något för Guinness rekordbok att notera? På mindre än hundra kvadratmeter finns nu i Hörby tre Kadetter, en 63:a, en 64:a och en 65:a. Detta måste innebära att ”Hörby är Kadettätast i världen/kvadratmeter”. Någon som säger emot?
Bara hämtningen innebar en nästan ”magisk kväll” och en kväll där Kadetten märkligt nog bara fick en biroll. När hämtningen skedde förklarade säljaren att han var lite jäktad då det skulle komma folk på besök. Pappersexercisen avslutades, köpeskillingen bytte ägare och säljaren drog sig tillbaka. Till saken hör att detta skedde ute i ”middle of nowhere” och det var grannarna som var ”folk” visade det sig. Det var ”biokväll” som gällde.
Efter några minuter när jag och Stefan börjat lastningen av Kadetten kom så det första grannparet och det visade sig att mannen ( 60+) var minst sagt bilintressserad. Efter några minuters allmänt bilsnack kom vi in på amerikanska bilar och där visade det sig att han bland annat ägde en Chrysler från 1948. Ytterligare några minuter senare avslöjade Stefan att hemma hos honom stod en DeSoto ( bilen på bilden är inte Stefans men en liknande) i garaget, sedan var det kört kan man säga.
– Perfekt en Mopar-man, sådana gillar vi, utbrast grannen.
Fört trodde jag han sa ”moppe-man” men förstod att här rörde det sig f-n i mig inte om moppar utan Mopar. Vid det här laget hade grannens hustru lämnat och gått in i ”biosalongen” men detta var inget som bekymrade. Istället vecklade man nu in sig i rervdelstillgången till DeSoto eller rättare sagt bristen på reservdelar. Grannen hade dock utmärkta kontakter ”over there” och berättade att det skulle komma en container därifrån hem till honom i slutet av sommaren.
– Kolla in den här hemsidan, sa han till Stefan.
– Dom har allt du kan önska dig till din DeSoto, beställ och sedan tar vi det i min container hem till Sverige, inga problem!
Då vaknade även jag, som har en jättestor väggklocka för närvarande stationerad i Florida och som jag inte riktigt vet hur jag ska få hem.
– Finns där plats även till en klocka, undrade jag lite försynt.
– Klart som f-n där finns plats till en klocka. Själv ska jag även trycka in ett IH-kylskåp från 1959, jag samlar på allt som har med IH att göra, förklarade grannen entusiastiskt.
Det var då som hustrun kom ut och förklarade lätt irriterad.
– Nu börjar filmen, kommer du??????
Grannen kände grupptrycket och beklagade att han inte hade tid att snacka mer och lämnade oss med Kadetten. Dessförinnan hade så klart både lämpliga www-adresser och telefonnummer bytts.
På väg hem försökte vi sedan klura ut hur en simpel Kadett-hämtning på den mellanskånska landsbygden, även gav lösningen på ett transportproblem av en klocka från USA till Sverige…