Inget överraskande att Toyota vill se Oliver Solberg i tester före ”Rallye Monte Carlo” och detta blir troligen i Finland i mitten av nästa månad. Enligt Rallyjournal kan det även bli någon tävling före ”Monte” och då ligger kanske franska ”Rallye National Hivernal du Dévoluy” bra till.

Visserligen startar detta redan den 6 december, alltså före Finlands-testen. Å andra sidan prövade både Kalle Rovanperä och Adrien Fourmaux sina vingar där i fjol då förhållandena är lika som de man möter i WRC-premiären 2026  

*

När jag igår letade i historieböckerna efter information om  klassiska ”RAC-Rally” råkade jag även hitta Stig Blomquists tankar kring hur sporten höll på att utvecklas. Örebroaren menade ”sporten håller på att urarta tack vare  kapprustningen mot allt extremare bilar”. Vi snackar 1971 när Stigs topptrimmade Grupp2- Saab V4 hade ungefär samma antal hästkrafter (150)  som en halvtaskig GruppF-Volvo. 

Foto: Tommy Svensson

Vid den här tiden och när jag började tävla, så fanns det i de flesta länder bara Grupp1 och Grupp2 medan mer extrema Grupp4 inte kördes i Sverige med omnejd.  Grupp1 var i princip som dagens Grupp E och tillät  bara två extraljus, hasplåt, fjädrar/stötdämpare fritt men inga ”GT-stolar” utan enbart ett stolsöverdrag så kallat ”Bucket Seat”. Detta förstår alla höll nere kostnaderna och även Grupp2 som tillät trimning, ändrad drivlina plus en del annat syns i backspegeln som budget mot dagens miljonbyggen långt ner i förarklasserna. 1974 ändrade det svenska reglementet och där Grupp 1 delades upp i StandardA och B där skiljelinjen var kilo/hästkraft.

I A var det Opel, BMW och Volvo 142 GL medan Saab, Vaz, Honda och Opels 1200 Kadett var vinnarbilarna i ”Std.B”. Vad gäller utrustning -74 var det inte lika strikt som i Grupp 1, växellådan fick modifieras, fyra extraljus kunde monteras plus att ”riktiga stolar” tilläts. Grupp2 bytte namn till ”Nationella” och med det mesta fritt.  Men -71 var Blomkvist mer inne på att backa och ville hellre se att bilarna blev mellan Grupp 1 och 2. Trots att Saabs dagar som vinnare då vore uträknade, såg han ändå detta som ett sätt att bredda och utveckla rally. Detta år kostade en fullutrustad Trollhätte-byggd V4 med 1815 kubik, dubbla Weber-förgasare cirka 35 000 kronor och klassades som billigaste bilen om man ville vinna rallyn. Den summan motsvarar idag 264 000 kronor och då handlar det om en bil som med lite fantasi kan jämföras med Volvo/Toyota i Grupp HB där prislapparna snurrar kring miljonen. Är det någon som ändå inte håller med om Stigs tanke, att sporten höll på att urarta?

* 

Detta för mig in på WRC där någon verkar ha nyktrat till inför den galopperande effekt och kostnadsspiralen och där nu ”WRC27” ska vara ett försök att backa in i framtiden. Fd. WRC-kartisen och tillika f.d vice ordförande i FIA, Robert Reid är bekymrad över rallyutvecklingen. Han ser ett förhållande där FIA drar att ett håll och WRC-promotorn åt ett annat. Bland hans tankar finns flera kloka som att WRC måste attrahera fler tillverkare, men även att göra det möjligt för privatteam att konkurrera på toppnivå. 

– Tillverkare ger prestige och varaktighet medan privatteam ger tävlingar livskraft och garanterar idrottens kontinuitet när tillverkarstödet varierar, skrev han i ett långt blogginlägg där detta bara är en liten del.

*

Det ryktas som att ett spanskt icke namngivet team hänger på låset när WRC27 introduceras. Nu har jag fått en hint om att det troligen rör sig om spanske ”skrothandlaren” Teo Martin som med hjälp av många miljoner euro hjälper förare med rödgul flagga i sidorutorna.

Till exempel står han bakom WRC2-vinnaren i Japan Alejandro Cahcón, trean Jan Solans och även Diego Domingues, alla med Toyota Yaris GR Rally2. Med medel från sitt företag Fergometal är han starkt engagerad i motorsport genom Motor&Sport Institute (MSI) där han ger 100 procent. Börsen är alltså i ordning och MSI:s anläggning i Alcorcón finns förutom en omfattande samling rallybilar även ett eget gym för förare/kartläsare där bara utrustningen värderas till över en miljon euro. I verkstaden kan i princip alla typer av bilar byggas och i deras pipeline ligger både egen bil för Dakarrally och Le Mans. Ett team i WRC för MSI känns med den här bakgrunden inte helt omöjlig…

*

En annan rallyvälgörare är greken Jourdan Serderidis som är den som till största del gjort Gregorie Munsters dröm hos M-Sport Ford verklig. Nu har Serderidis dock gjort klart för Munster, att han inte längre kan räkna med samma storlek på stöd som under sina två år i Ford-teamet. Munster är dock inte bitter.

– Jourdan har redan hjälpt mig tillräckligt…

Nu hoppas han dock att kunna få till en Rally1-sits även 2026 och inför Rallye Monte Carlo i januari säger Belgien/Luxenburgaren.

– Mina chanser till start går från noll till hundra procent för tillfället. Jag snackar med alla inklusive Hyundai och även Rally2 med Toyota plus några andra möjligheter. 

Han siktar även på Solbergs plats hos Printsport, plus Skoda men också på Stellantis Group och nya Lancian…

*  

Rallyklassikerna har genomfört en enkät om det i kommande Midnattssolsrallyt skulle finnas två klasser förutom de vanliga klasserna för bilarna. ”Notat” eller ”Onotat” var frågan och resultatet var svårt att misstolka då 84 procent av de 235 röstarna föredrog ”Onotat”. Blir därför intressant att se om resultatet återspeglas i MSR-inbjudan som släpps den 1 februari…

*

Foto: Tommy Svensson

Om någon timma är det ”skånsk julafton”, syftar på att det ska firas Mårten Gås. Visserligen några dagar för sent men ändå, viktigast är att traditionen bibehålls. I morgon väntar lövräfsning och almän uppsnyggning av tomten som omger SMK Hörbys klubbhus för mig och hoppas jag, flera entusiastiska SMK:are…

Ingen Motorbloggen lördag med hänvisning till ovanstående…

Trevlig helg.