Inte bara i Ukraina det är krisläge, lite åt samma håll verkar det vara mellan WRC-teamen och seriens promotor. Ett läge som blev akut i samband med Rally Portugal där teamen förbjöd förarna att låta sig intervjuas av WRC:s egen media. Detta som en reaktion på beslutet från promotorn att inte släppa in-car filmerna förrän dessa redigerats. Den gången löstes konflikten mitt under rallyt, men tyvärr verkar detta enbart ha varit en tillfällig lösning.
Idag har ”parterna” träffats i München för att hitta en lösning och för detta har man avsatt två hela dagar. Mötet betraktas som ” livsviktigt för det framtida samarbetet mellan teamen och promotorn”.
En ”insatt” källa har berättat detta för Autosport och fortsatte.
– Om man inte får till stånd en tillfredsställande lösning på mötet, vet jag faktiskt inte riktigt hur vi ska kunna gå vidare?
– Inget överdrivet att påstå att vi är i ett kritiskt skede i vårt förhållande och i förlängningen framtiden för hela VM-serien…
Det framgår också inför mötet att promotorns planer för de återstående nio åren av kontraktet med FIA kommer att bli föremål för ”diskussion”. Oavsett vilket, så känns det väldigt tråkigt att sporten ens behöver diskutera sådana här skitsaker. Lägg ner grabbar, skaka hand, gå ut och ta en öl på närmaste ”bierstube” och uppför er som folk!

*
Zappade in på wrc.com som idag drog igång en riktigt engagerande omröstning, ”what WRC-Subaru is your favourite”? Känns lite som att välja mellan fläsk eller oxfilé för mig, båda är lika goda. Du kan rösta på ”originalet från 1993 med den berömda 555-dekoren som bland annat kördes av Colin McRae till VM-guld 1995. Sedan kom WRC97, den första riktiga WRC-bilen som innebar seger i Märkes-VM för Subaru.
Impreza WRC2001 i England döpt till ”The four door Burns express” sedan den kört Richard Burns till VM-guld. Sedan var det Petter Solberg som tog över med WRC2003, vann fyra rallyn vilket räckte till VM-seger.
Senaste WRC-Subarun (vägrar skriva sista) döptes till WRC2008 och var med nya karossen. Tyvärr fick bilen bara en andra plats i Grekland som bästa resultat innan ”Tokyoiterna” bestämde sig för att dra sig ur rallysporten på VM-nivå. Ett trist och för mig fortfarande obegripligt beslut, i synnerhet som det sammanföll med att jag hämtade ut min allra första Subaru. Hade beslutet kommit innan affären gjordes upp, då vet i f-n vad jag hade kört idag…

*
För oss sydlänningar är så klart Rallytravels Kong Christian Race den stora begivenheten i helgen. Men ute i Östersjön på Gotland körs två-dagarstävlingen Rally Gotland med hemmafavoriten Johan Holmberg som starkaste namn bland de 154 anmälda. Bland dessa finns även min klubbkompis och tillfälligt ledig från kartläsarsysslan hos Roland i Black Beauty, Martin Nilsson. Martin fick smak på de gotländska sträckorna för något år sedan och tvekade aldrig i valet av tävling för den röda 240:an. Önskar ett stort lycka till  Martin och visa nu vad de röd/gula färgerna står för!
Intressant blir också Lars Stugemos grusdebut med nya R5-Fiestan, rår han på en gul FWD-Suzuki?

*
Bara att konstatera att åka klassiskt rally inte är någon billig historia. Classic Rally vill ha totalt 7500 kronor för åtta mil special. I Midnattsolssrally i juli dubblas startavgiften till 15 000 kronor och även den totala sträcklängden är betydligt längre än hos Rallyklassikernas utmanare. Vet inte om detta är berättat tidigare, men i år är allt vad noter heter förbjudet i MSR. Bra eller dåligt? Jag passar på den frågan…

*
Förmiddagen började på Ring Knutstorp och andra dagen av STCC:s första testpass. Självklart var det Mattias Lindberg från Vankiva utanför Hässleholm som var mitt ”main target”. 20-årige Mattias är en av två förare i Brovallen Designs nya KIA-team och för honom är detta början på en dröm som håller på att förverkligas. Även om han började köra kart redan som treåring, fortsatte med detta över Formel Renault och de två senaste åren i Renault Clio Cup, är det ändå STCC som är ett stort delmål för Mattias. Frågade lite om känslan på första testvarvet, var där någon skillnad mot Clion Mattias?
– Båda har ratt och hjul, sedan upphör likheterna…
På plats fanns alla fem teamen i årets serie och min tämligen ovetenskapliga analys av dagsformen hos förarna ger Richard Göransson full pott. Göransson verkade taggad till tusen och när han snackade med regerande mästaren Thed Björk tyckte jag mig till och med se lite adrenalin spruta ur ”Saab-åkaren”. Tänk nästan som på gamla goda tiden, ett slag mellan Volvo och Saab. Vem trodde någonsin att detta åter skulle bli verklighet efter alla turen med holländare och ryssar som skojade runt i Trollhättan?