Lagom till julafton kommer VOC Mekonomen Rally Generalen Roger Fransson, antagligen med god hjälp av bättre hälften Lotta, med en julklapp till alla hängivna ”VOC:are”. Inte nog med att samarbetet med Mekonomen uppgraderats till 2014, Sverige-Serien fortsätter i samma spår som i år. Men om allt går i lås kompletteras ”VOC-SM” dessutom med en helt ny ”Sommar-Serie”.

-Det jobbas på att skapa en SommarSerie som ett litet lättillgängligt alternativ för förare som inte vill köra full Sverige-Serie och som kanske inte tilltalas av att köra vintertävlingar. Eller som av olika skäl vill välja bort Finlandsäventyret, berättar Roger

Sommar-Serien kommer att köra tillsammans med Sverige-Seriens sommartävlingar om allt går i lås enligt ”Generalen”.

– De exakta formerna för Sommar-Serien är inte klara men ska förstås finnas på plats väl i tid innan sommaren. Den modell vi jobbar efter är att det blir Sverige-Seriens sommartävlingar plus ytterligare två tävlingshelger, dock kommer bara dag två i Finland att ingå i Sommar-Serien.

– Av dessa sex tävlingar ska man dessutom räkna bort en, dock ska finaltävlingen räknas med i serien även här. Med detta upplägg öppnar vi alltså för alla att köra full serie utan Finland, något som en del förare har önskat, avslutar Roger och tillägger dessutom en God Jul hälsning till alla.

*

Vill även som Roger önska alla en God Jul och då även dela med mig av ett eget julaftonsminne från mitten av sextiotalet. Hemma hade vi garage under huset och varje snövinter var det samma problem att backa upp bilen via den branta uppfarten som dessutom svängde lite grann. Om det var vid ett besök hos ”Olle-Vulkare” eller om far såg annonsen om de nya fantastiska vinterdäcken Firestone TC med dubb är för mig oklart. Far bestämde sig hur som helst för att prova nymodigheten ”dubbdäck”, vilka i ett nafs skulle eliminera problemet med den branta garageuppfarten. Två Firestone med Scason-dubbar exakt som ritningen i annonsen monterades där bak på hans nyinköpta gula Ford Taunus 17M( på bilden är det lillebror och far som poserar stolt vid nyförvärvet). Klistermärket på bakluckan visandes isbjörnen med sina vassa klor var ämnad att varna ”icke dubbförare” för att framför kördes en bil med ”extremt bra” bromsgrepp. Far behöll sommardäcken där fram, det handlade ju som bekant enbart om att ta sig ur garaget. En vanlig däckkombination på sextitoalet, någon gräns på säkerheten fick det ju ändå vara…..


Julafton åkte jag med far för att hämta mormor och morfar, en kvarts bilkörning bort. Vädret och väglaget den här julen bestod av massor med snö. Inga problem att ta oss den knappa milen till Högseröd men som vanligt var inte morfar riktigt klar med alla ”julbestyr”. Han var byns smed och som brukligt kom många kunder på julafton för att ”reda opp lita affärer”, omsätta växlar (gamla tiders kredit) och dessutom få en eller två julsupar. Efter en knapp halvtimme var dock morfar resklar, lite lagom smålullig tog han plats i framsätet medan mormor och jag satte oss bak. Morfar var hästmänniska, avskydde egentligen allt med bilar och bilåkning. A-Forden från 1929 kördes av smedlärlingen när så behövdes, själv saknade han körkort.


Väl på plats i bilen talade han genast om för far att han skulle köra sakta.

– Icke över trettio kilometer eller ännu hellre i ”skrittfart”!

Redan här var min far lätt irriterad över den sinkade avfärden, då väntan på den egna julsupen och maten blev längre än förväntat.
 På vägen hem väntade så en lömsk höger-vänster kurvkombination i nedförsbacke. Högern gick bra, men i vänstern klev den djävulska däckblandningen in på scen och skickade Taunusen i tangentens riktning
( bilden är inte från den aktuella kurvan, men jag kan tänka mig att det såg ungefär likadant ut). Landningsplats blev ett snöfyllt dike där bilen la sig till ro, halvt på sidan med morfar underst. Pustande lyckades far till sist baxa upp förardörren medan morfar svor som det anstod en riktig dessutom halvlullig bysmed.

Far insåg snabbt att det krävdes hjälp av traktor om det skulle bli någon julsup överhuvudtaget. ”Vinterklädd” i vit nylonskjorta, fodrad slips, en något tjockare kavaj och tofflor, tände han en ”Långa-Bill” och satte kurs mot närmaste bondgård, en knapp kilometer bort.
 Morfar fann sig snabbt i situationen, lutad mot sidorutan hördes snart ljudliga snarkningarna, medan mormor och jag väntade tysta på räddningen. Cirka halvtimmen senare kom en ”Ferguson-Grålle” på vägen och bakom lantmannen vid ratten, stod far på ”kanneflaket” med fartvinden i håret . Inget tjafs med bogserlina, en rejäl järnlänk om fjäderbladet bak på Taunusen och snart var vi uppe på vägen igen. Skadorna inskränkte sig till en tappad navkapsel, en liten mjuk buckla i dörren plus fars tilltufsade ego.


Hemma väntade mor och undrade varför i hela friden det dröjt så länge. Själv kunde jag knappt bärga mig att berätta om mitt livs allra första avåkning vilken beskrevs i målande ordalag. Far tog dock direkt sikte på julsupen medan morfar förklarade högljutt sig vara ytterligare stärkt i misstron mot bilar.


– Detta hade aldrig hänt om vi kört häst och vagn som riktigt folk, var morfars enkla analys.


För mig var dikesläggningen av Taunusen den allra bästa och mest spännande julklappen. Till och med ishockeyspelet av märket ”Puck” med Tre kronor och Canadas-spelare som tomten kom med i säcken förbleknade i jämförelse!

*

Till sist vill jag även dela ut lite julklappar till några som gjort sig förtjänta. Klappar med ”glimten i ögat”…

Fredspipa: Till Volvo-Generalen Roger Fransson och Rallyutskottet.

Kungakrona: Till Sebastien Ogier, den gamla tog Loeb med sig hem.

Pengasäck: Till PG Andersson och Patrik Flodin för att få in en ny fot i WRC.

Bragdguld: Till Ramona Karlson efter SM-Silvret med WRC-Skodan.

Uppmärksamhet: Till Pontus Tidemand i media, han blev faktiskt världsmästare.

Viasat Motor: Till Kvällsposten chefen Martin Kroon för att själva kunna se att motorsport finns.

Tävlande: Till nya koordinatorn Micke Lindh i Rally-SM.

Motstånd: Till Jerker Axelsson, Eddie Hörbing och Mats Jonsson i SM:s Trimmat 4WD.

Omlackering: Till Göte Karlsson, Mikael Wehlin och Björn Borgqvist.

Vår: Till SMK Hörby som fick ställa in årets RS-premiär på grund av vinter.

Svängdörr: Till plåtverkstaden hos Rickie Borgström

TV-hyllor: Till Stoffe Nilsson femfaldig vinnare av TV-Svängen.

Tunnare dekaler: Till Roland Brorsson efter C4-Specialen där stenen bara repade…

Regndäck: Till Tyko Nilsson så han hänger med även när det regnar.

Tekniska regler: Till förarna i Appendix K-klasserna.

Respekt: Till Södras Tekniker istället för FB-påhopp.

Sopsäck: Till Viktoria Lindh att förvara ”dödskalleflaggan”i.

Blåljus: Till Lars Servin så att ”Röda Kors-Volvon” blir komplett.

Luftfilter: Till Todde Johansson att ha i reserv.

Bredare väg: Till Ola Wingren som märkte att det var för smalt i TV-Svängen.

Notkurs: Till Johnny Ottosson för att förstå noten ”sten ytter”.

Lackstift: Till Jonas Olsson så att han kan köra grus med nya Puman.

Red Bull: Till Jocke Kristianssons pappa Stig för att orka mer i verkstaden.

Dubbdäck: Till Claes-Göran Wilke så att Forden även funkar på vintern.

Lösmustasch: Till Ulf Olofsson så att han kan fortsätta köra gaffeltruck även med publik.

RS-klubb: Till Mats Andersson för att stoppa SMK Hörbys dominans i Asfaltcup.

Opel: Till Tommy ”Stockholmaren” Andersson för att få känna hur en ”riktig” rallybil känns.

Arbetshjälm: Till Anders Hasselgren att använda vid besiktningen av ”Snö-Vit”.

Fart: Till mig själv och Silver-VOC:en inför 2014.

Med detta önskar jag alla Motorbloggens läsare en riktigt God Jul.