Det blir inget ryskt inslag i WRC 2014. Detta står klart sedan Evgeny Novikovs ALM Rally Team på juldagen meddelat att det inte finns ekonomi för detta.
– Tråkigt nog måste Evgeny troligen hoppas över säsongen 2014, berättar teamchefen Mikhail Lepekhov.
Beslutet innebär dock inte utan att Novikov kan dyka upp i ”selected events”.
– Vi har pratat med olika team men inte lyckats komma överens. Det är alltså fortfarande möjligt för honom att göra enstaka inhopp, men full WRC-säsong som i år är uteslutet, avslutar Lepekhov.
Lite tråkigt att det blev så här för 23-årige Novikov som faktiskt gjorde WRC-debut som 17-åring år 2007. Två pallplatser, tvåa i Portugal och Italien 2012 är det bästa han åstadkommit än så länge. Årets säsong där han körde för M-Sport blev ett stort misslyckande ihop med österrikiska co-drivern Ilka Minor, där en slutlig sjunde plats i WRC-tabellen var allt man lyckades åstadkomma.

*
Som bekant firar TV-Svängen 50-år 2014 och födelsedags förberedelserna är mer eller mindre i full gång. Julaftonens obligatoriska promenad med ”Rallylabradoren” Colin skedde i trakterna strax norr om Hörby och där mitt ute i ”nowhere” öppnade sig plötsligt en helt ny sträcka som många säkert skulle gillat att ha med i TV-Svängen. Inte en ”fulsväng” eller något ”indianöverfall” så långt ögat kunde se. Någon tillstymmelse till fula stora stenar ”mitt i vägen” fanns inte heller, istället en dryg kilometer lång jämn raksträcka. För många är säkert detta något av en våt dröm, att få sträcka ut rejält och få koll på att ”varvstoppet” verkligen fungerar. Men jag säger nej tack, någon TV-Sväng här blir det inte!

*
Min mor svek mig inte i år heller utan såg till att Tomten fick med sig den årliga julklappen, Peter Haventons bok i serien ”Bilar. Fart, fläkt och nostalgi”. Juldagen, med något gott att dricka, alla tiders bästa jullåt i cd:n. Snackar då så klart om Yngve Stoors, ”Sjömansjul på Hawaii” och inget slisk som t.ex ”White Christmas” och att sedan få öppna årets Haventon-bok, då infinner sig den rätta julstämningen. Nu ska jag inte recensera hela boken, men avsnittet ”Hemma hos Wilsons i Köinge” ärt så klart en höjdare.
För den oinvigde ligger Köinge en halvmil utanför Hörby och här fanns till en bit in på sjuttiotalet ”Wilsons i Köinge”, kombinerad cykel/mopedhandel samt även radio och tv-affär. Ska återkomma hit när det framöver ska avhandlas mitt mopedinköp ihop med far i mitten på sextiotalet. Idag är det bilden på Ewert Wilson och Hörbys mest kände läkare vad jag vet i alla fall, dansken Erik Glistrup. I boken kallar man Glistrup lite nedlåtande för ”kiropraktiker” men vad jag vet var han en mycket skicklig läkare men med ryggåkommor som specialitet.
På bilden poserar doktor Glistrup stolt framför sin nya ljusblå Mercedes 220, samma bil som jag, måste ha varit typ 1962 fick mitt livs ditintills häftigaste fartupplevelse. Av någon anledning skulle far åka med doktorn till Sjöbo och jag var inte sen att mer eller mindre tvinga in mig i baksätet. En åktur i en ljusblå ”Mersa”, vi snackar inte någon ”fesblå” kulör utan mer åt det ”Gordini-blå” hållet, då skulle det behövts många hästar för att få mig ur baksätet.
Minnet är kristallklart vad gäller den vita ratten och den stående hastighetsmätaren när vi drog mot Sjöbo. Bara någon kilometer ut på nuvarande Riksväg 13 trampade Glistrup gasen i botten och ”bånnade mätaren”, vi snackar alltså en hastighet på runt 170km/t. Far var ingen fartmänniska och förklarade säkert detta väldigt klart för den gasglade dansken, men tack och lov för tomma öron. I baksätet njöt jag i full drag, detta var något annat än ide futtiga 80-90 som far ibland lyckades pressa upp ”Glasmästeribilen” i, en hemsk engelsk frambyggd Ford Thames. Till slut tyckte Glistrup att det fick vara nog med fartupplevelsen och resten av vägen till Sjöbo och tillbaka har jag inte mycket minne av. Men de första kilometerna från Hörby de minns jag fortfarande…