Åtta raka DM-guld och tre vinster i Asfaltcup fixade Mats Andersson, men att vinna hemmatävlingen Kanonen en helt annan. Detta tuffa faktum fick han erfara när det var dags för allra sista tävlingen i årets mastodont serie, RS-DM där Eslövs ”Kanonen” blev sista och trettonde tävling. Fick förresten ett mejl från Rune Nilsson i lördags, ” Dagens årsfråga. Vilket år gick den första Kanonen och vilket bilmärke vann?”.
Döm mig inte efter utseendet, jag kan faktiskt vara ganska smart så att vinnaren hette Rune Nilsson var ju inte svårt att räkna ut även om han inte ens frågade om detta. Bilmärket var inte heller speciellt klurigt, Opel Rally Kadett. Däremot året för första Kanonen gick jag bet på, Rune visste så klart.
– 1977!

*
Men nu var det en regntung oktobersöndag det handlade om och då fick inte Mats vinna. På andra provet och märkligt nog SMK Hörbys prov, men enligt funktionärerna kunde de inte på något vis lastas för att tändmodulen på Protonen började krångla. Tjugofem extra sekunder innebar att Mats och Frida var borta från allt vad toppstrid hette.
Kan väl även här passa på att berätta att allra snabbast på samma prov var Mats föräldrar Östen och Kristina Andersson med Kadett GSi:n. Östen 71-år fyllda var sex tiondelar snabbare än klubbkamraten i Eslövs MK Anders Karlsson. Känns som att Östen har mycket kvar att ge innan PRO och dragspelsträffarna prioriteras före asfaltrally…
Inte nog med att Östen var snabbast på andra provet, hade han inte åkt med för ”gamla” regndäck på ettan och förlorat 8,2 sekunder till slutlige vinnaren Tommy ”Krull” Andersson vet ingen hur det slutat. I mål skilde 7,9 sekunder mellan Östens Opel och ”Krulls” BMW.
Ingen kan väl missunna Tommy och kartläsare Thomas Hallén en seger i säsongens ”elfte timme”? Är där något som kunnat dj-las för de båda så har det gjort så, är det inte dumt placerade traktordäck då är det hål i asfalten, listan kan göras hur lång som helst. Men i dag gick det verkligen deras väg och med en tidsskillnad på en futtig tiondels sekund vann SMK Hörby-paret före hemmaföraren Anders Karlsson. På frågan om han var bitter svarade Anders sportsligt.
– Jag kunde ju kört lite fortare…

*
Trea slutade Rolf Grybb, lite drygt tre sekunder efter men det blev bara en total fjärde plats för den orange Asconan. Vinnaren i B-D2 Jörgen Lundgren smet emellan och var 1,9 sekunder bak tvåan Karlsson. Ett skönt plåster på såren då Jörgen fått se stora delar av säsongen spolierad efter att ha trampat snett när han skulle hoppa av sin grävmaskin på jobbet. Nu verkar såväl gas, broms och kopplingsfötterna vara helt okej med tanke på resultatet.

*
Som sagt var det ett regntungt Eslöv som mötte oss i morse. Genast började däcksnacket, regndäck eller slicks var frågan. För favoriten Tyko Nilsson var det dock inga problem.
– Har bara slicks, konstaterade kranföraren bistert.
Övriga i VOC-gänget valde dock regndäck men det var nog bara jag och Stefan (egentligen mest Stefan, jag höll paraplyet…) som passade på att byta däcken när det öste ner som värst. Men va f-n, är det regndäck så är det regndäck…
Första provet var svinhalt isynnerhet på den korta svarta lertäckta biten och nu vet jag ungefär hur det känns att köra 240 Grupp H med EVO-motor. Lyckades dock ta oss igenom provet utan några större fadäser. Jo det är klart, när vi skulle vända hade någon snott konen (?) eller åtminstone flyttat den flera meter så jag hittade den inte förrän efter ett tag.
På prov två visade vi dock vad Silver-VOC:en kan och var faktiskt klassnabbast. Gissa om det surrades i hjälmarna hos Roland för dagen med ny kartis Morgan Gren när de fick klart för sig att vi dängde till dom med nästan två sekunder. För er som inte riktigt är med i RS-svängen så är två sekunder jättemycket.
Av bara farten, just det bara farten drog vi till med ny sträckseger på trean där vi delvis tvåhjulade oss runt. Här var Roland ”bättre på hugget” och var ”endast” åtta tiondelar efter. Fast då började han snacka om påkörd kon och fem extra sekunder, sanningen var att han förstås körde lite okontrollerat pressad som han var…
Nu ville jag inte njuta av hela den söta goda smaken fullt ut som de två sträcksegrarna gav. På de två sista proven skärpte Roland och Morgan till sig och var faktiskt snabbare på båda. Ett faktum som gav Black Beuaty-paret klasseger före Leif Axelsson från Markaryd. Vinnarprofilen Tyko Nilssons ”icke regndäck” gav honom femte platsen och menade han, första gången jag slagit honom. Via mobilen ringde han och gratulerade vilket fick mitt självförtroende att växa.

*
Däremot skickade Roland en sur hälsning till ”ericssonmotorsport” som helt missade honom i förhand snacket. Där skrev man enbart, ” 50-talet bilar delade i nio klasser – fem i VOC a-förare där Leif Axelsson och Tyko Nilsson ses. Pontus Berglund, Johnny Ottosson samt Fredrik Nilsson och Jim Svensson ses bland de nio respektive sju åkarna i B- och C-förarklasserna.”.
– Där fick dom, konstaterade Roland inte helt utan triumf i rösten.

*
Det nyckfull vädret spelade roll och ju längre upp på dagen det led, desto mindre blött blev det på proven. Följaktligen fanns de allra snabbaste VOC-arna längre ner i fältet. Allra vassast var B-föraren Pontus Berglund om lyckades klippa till Roland med 7,7 sekunder medan vinnaren i C-klassen hemmahoppet Alf Nilsson var 1,8 efter Arlövs-åkaren men 5,9 före Roland. På bilden är gänget samlat med Pontus t.v, Roland i mitten och så Alf. Som jag sa till Pontus pappa, Peter.
– Vilken tur att ni åkte från Roland, att få däng av både en B- och C-förare tar ju trots allt av lite på segeryran!

*
Inte nog med att vi för första gången var på pallen ( okej fick inte gå upp på den, bara ettan och tvåan så klart) min sedvanliga antagonist Viktoria Lindh slog jag dessutom, tre tiondelar snabbare.
– Om vi inte haft punktering hade du aldrig klarat det!
Jag replikerade iskallt.
– Tre tiondelar är en hel del och i årets sista tävling ger det alltid lite extra att vara snabb.
Viktoria surrade något att hon skulle räkna ihop hela säsongen, så fick vi se vem som i verkligheten varit snabbast. Nu vet jag att hon ska på en längre tjänsteresa, så det lär dröja innan den uträkningen blir offentlig. Förresten vem bryr sig, tre tiondelar…

*
Kom förstås ganska snabbt ner på jorden är det var dags för prisutdelning. Stod utanför i väntan på att fotografera totalsegrare Andersson/Hallén när det plötsligt ropas mitt namn inifrån ”högtidssalen”.
Ödmjuke åttafaldige DM-vinnaren Mats Andersson höjer då rösten.
– Nu har det hänt som ingen någonsin trodde skulle hända, du ska ha pris Tommy!
Skönt med kompisar och applåderna värmde när jag hämtade fem liter Castrololja. Undrar bara vad sambon säger när jag placerar dunken i prishyllan där hemma?

*
Till sist måste jag nämna DM-vinnaren i Rally, Tom Kristensson som bjöd både pappa Krister ”KK” Kristensson och publiken på rena ”Hell driver” uppvisningen med VOC:aren. Receptet hette slitna vinterdäck på bakhjulen. Detta måste också paras med perfekt bilkontroll för att på allvar kallas uppvisning. Tom klarade det perfekt!