Den som frågat mig i somras om chanserna att Sebastien Loeb skulle missa VM-titeln och att jag skulle gå i shorts den 2 oktober, den stackaren hade jag skickat raka vägen till psykakuten. Vad händer, jo plötsligt är Loeb bara tre poäng före Ogier och Hirvonen när bara två tävlingar återstår i Rally-VM. Dessutom har det varit shorts i stort sett hela helgen och om detta beror på klimatförändringen, måste jag säga att det är helt OK för mig.
Om nu inte Hitchcock tar semester ( ja, jag vet att han är död) är det bäddat för en riktig thrillerupplösning i sista tävlingen i Wales. Med detta upplägg blir det också svårt med taktikkörning från Citroén-teamet, Hirvonen är alltför nära. Nu är det flat out som gäller i Spanien och Wales, punkt slut!
Fredric Åhlin hade det motigt i Rally France. Han fick bokstavligen käppar i hjulet på Forden efter att ha genat lite för positivt över arrangörens banmarkeringar. Två gånger dessutom, vilket innebar punktring med åtföljande problem. Kom i mål till slut som åtta och siste man i WRC-Academy.
Tufft var det även i dagens Vikingadans nere i Trelleborg. Tämligen riskfritt att skriva nere i, för vem kan säga uppe i Trelleborg? Tufft för dom bakom Eslövs snabbaste, Mats Andersson vill säga för elektrikern bara fortsätter utklassa. I förste repan drämde han till med snabbaste tid lite över sex sekunder före förste utmanaren Ebbe Nilsson i Kitcar-Puman. Sedan hjälpte det inte att Ebbe bet ihop och putsade sin tid i andra åket med runt sju sekunder. Mats lutade sig tillbaka, var ändå 1,4 snabbare och så var saken biff. Trea slutade Jocke Kristiansson efter en hård duell med en annan Hörbyåkare Tommy Andersson.
Måste även nämna Tyko Nilsson från Hässleholm med den ljusblå Volvo 940:an. Tyko är jämn, superjämn rättare sagt. Exakt samma tid i bägge heaten in på tiondelen, då har man koll…
Själv var det comeback i asfaltsammanhang, senast det begav sig var 1973 på Lille-Mats Rallyspecial. Efter ”fjärilen” här svor jag på att aldrig mer köra sådant dj-la trams, men OK man är inte sämre karl än att man kan ändra sig. Huvudmålet var att inte köra fel, att inte köra på någonting och att vara snabbare än Viktoria Lindh från Hässleholm. Det gick sådär, i första heatet var Viktoria snabbare, fick däng med nästan sex sekunder. Själv var jag lyckligt ovetande, men som tur var kom hon fram och berättade sanningen inför andra heatet.
Ni vet det där med hornen som växer och det var precis vad som skedde. Tack Viktoria för peppningen, för nu gick det betydligt bättre och jag slapp nesan av att få stryk. Nu hade det inte spelat så stor roll för Viktoria är duktig, så duktig att klassegern aldrig var i fara. Fick även lite självförtroende efter heat två, så pass att jag redan börjat snegla på Kanonen om tre veckor. Problemet är väl bara att Viktoria laddar på lite extra när hon vet min målsättning. Kanske dags att förberedda försvarstalet redan nu…
Jag körde inte fel, men ett lite väl snävt spårval har satt spår i Rolands dörr. Lastbilsdäck är hårda att stötta emot.
Skrev igår om min klubbkompis Palmquist som gick ut direkt efter mig med sin vassa Peugeot. Tråkigt nog kom han och dotter Anna inte så långt, bara ett par hundra meter efter start släppte det bak. Via daggvått gräs blev det tvärstopp i en container och den matchen förlorade Peggan definitivt!
Till sist, grattis Noah Milell till ännu en framgång. Med tre raka segrar blev han segrare i Sverige Cupen efter finalen i Linköping. När det gick så där bra måste pappa Niklas ha skeppat den hemska hip-hopmössan ut i den östgötska naturen så långt att den aldrig mer kommer att ses i en kartingdepå…