Inga träd tillåts växa till himlen sägs det och tråkigt nog rönte f.d.. Formel 1-föraren Robert Kubica samma öde på ”Kanarieholmarna”. Sexton kilometer in på den elfte sträckan missbedömde polacken inbromsningen till en skarp vänster och dängde höger bak på RRC-Cittran i en stenmur. Besättningen klarade sig bra, men för bakhjulet var rallyt över. Ledningen togs över av Jan Kopecky som inledde lördagen med att vinna första sträckan, för övrigt den enda som Kubica släppte innan den förbannade stenmuren.
– Robert gjorde ett misstag, så är det i rally, kommenterade Kopecky som är på väg mot sin tredje seger på fyra år i Rally Gran Canarias.

Med tre sträckor och 46 kilometer specialsträcka kvar leder han betryggande med nästan en och en halv minut till tvåan Craig Breen. Lika långt har han i sin tur till ”the local hero” Louis Monz´on som kör en Mini Cooper i Super 2000 skick. Bästa ”grupp N-åkare” är österrikaren Andreas Aigner i sin Manfred Stohl preparerade Subaru. I toppstriden hör han dock inte hemma med en differens på över fem minuter till Kopeckys Skoda.
Om Kopecky lyckas hålla ihop paketet hela vägen till målet i Las Palmas går han upp i ERC-ledning. Tidigare ledaren Jari Ketomaa i likhet med trean Francois Delecour avstod att åka till svenskarnas favoritresmål vilket bäddar för tjeckisk EM-ledning.
Även om SMK Hörby tvingades ställa in RS-premiären på söndag, valde man att genomföra TUSS-besiktningen (TUSS= tävling utan specialsträckor). Om inte, hade detta inneburit stora problem för Anderslövsrallyt om två veckor då där bara är ”B-besiktning”. Utan morgondagens insats hade minst tio-tolv förare fått avstå DM-premiären på Söderslätt. Kan tycka att det är lite märkligt att man planerar årets första grustävling med enbart B-besiktning, lite rysk roulette som jag ser det…
Annars är det kanske så SBF vill se framtidens rally, man löser ut licens, köper rallybil, besiktigar, lastar igen och åker hem. Inget klydd med sträckor och gnälliga funktionärer, något att tänka på!
Då var det alltså Mattias Adielsson som enligt Ericsson Motorsport blev den andre ägaren av en Peugeot 208 R2 i Sverige. Fiestan är till salu och kanske redan såld så nu blir det Peugeot för göteborgaren. Enligt teamet är inte debuten planerad, men till South Swedish Rally ska definitivt allt var klart. Allra först ut med en R2 Peugeot var f.d Suzuki-åkaren Gustav Thorsell men för honom väntar premiären först till hösten.
Samtidigt på en helt annan plats närmare bestämt i det vintriga Åhuskärr jobbar SM-vinnaren Jonas Olsson med att sälja ved. När efterfrågan på grävmaskinsjobb är minimal måste det till andra inkomstkällor enligt Jonas. Men vedinkomster är inte mycket att bygga på om man siktar på att försvara ett SM-guld i rally eller?
– Definitivt inte, då behövs det helt andra pengar, pengar som jag tyvärr inte kan skaka fram!
– Skandal, sa Bill.
– Dubbelskandal, sa Bull.
Jag håller med och sänder budskapet vidare till de som sitter på stålar/bilar. Hjälp Jonas till en vettig lösning, det är han värd!
Vet inte hur många av er som vet vilket 50-års jubileum som firas i mars 2013? jag visste det inte, men min kompis ”Slöjdläraren” var inte sen att upplysa om att det i den här månaden 1963 presenterades BMC Cooper S. En milstolpe som i hans ögon vida överglänser Armstrongs första steg på månen, Berlinmurens fall, D-dagen allt förbleknar mot vad som hände i mars 1963.
Hundkojan kom som 1959-års modell och det dröjde inte mer än två år innan mästertrimmaren John Cooper (kan ungefär jämföras med Bengans Racing i Eslöv) hade pillat färdigt med kojemotorn och den vassare Cooper versionen, med en motor på 57 hästar såg dagens ljus. Året efter var bilen rena segermaskinen i både internationell och svensk motorsport. Här vann man SM på bana, is och i Tillförlitlighet. Dessutom vann Hundkojan alla de stora rallyna här hemma, Midnattssolsrallyt, Mälarrallyt, Vänernrallyt, Bohusrallyt och Jämtrallyt. Förarna som gjorde det var Tom Trana, Bengt Söderström och Picko Troberg.
Året efter kom Cooper S med en motor på 1071 kubik och sjuttio hästkrafter. 1964 vann Paddy Hopkirk Monte Carlo Rallyt se bilden ( undrar vad FI och Schyman gillar segerposen?) i den nästan kultförklarade Cooper S:en med registreringsnumret 33 EJB.
Samma år fanns två Cooper S-varianter, en på 970 kubik (perfekt inklassad i 1000 kubikklassen) på 65 hästar och så den riktiga värstingen på 1275 kubik och 76 pållar.
Slöjdläraren vill även slå hål på och döda en seglivad myt om modellen ”Cooper SS”.
– Några Cooper SS har aldrig lämnat bandet i England, i folkmun blev det Cooper SS när 1275:an kom.
Mina egna erfarenheter av Cooper/Hundkoja är tämligen begränsade. Hade en kompis i mitten av sextiotalet som var ”lycklig” ägare av en vanlig röd 850. Den långa krökta växelspaken och samma motor som i en Austin A35 imponerade föga. Några år senare köpte en annan kompis en mycket begagnad Austin Cooper (som tur var ingen S, med tanke på det nytagna körkortet). Bilen hade ett brokigt förflutet, bland annat hade den körts på bana och om man säger som så, ”bäst före datumet” var överskridit med råge. Bilen med den nyblivne körkortsinnehavaren hade en tendens att inte vilja gå rakt fram på grusväg. Ett litet problem som kompisen valde att tänka bort då det ju var där den skulle användas då gossen precis som jag, hade rallyambitioner.
Dessa ändades dock i den ”tuffa vänsterböjen över krön” vid motocrossbanan utanför Hörby. Kojan riktades nödtorftigt och med föräldrarnas samtycke byttes den mot en grafitgrå V4:a av 1967-års modell. En bil som gick betydligt rakare på grusväg!