I påskhelgen är det som vanligt att motorintresserade vallfärdar till ELMIA och Jönköping för Bilsport Performance Custom Show. Bland mycket annat öppnade även anmälan till KAK Midnattssolsrallyt i samband med mässan och allra först att anmäla sig var Eskilstunas Kenneth Jonsson.
– Jag har drömt om att få köra Midnattssolsrallyt sedan nystarten 2006, eftersom den för mig är rallytävlingen med stort R, säger Kenneth som kommer att delta i en Saab 96 tvåtakt och i sommar återupptar Kenneth en karriär som tog ”time out ”för 38-år sedan.
Årets tävling med Vimmerby som centralort är kompaktare än de senaste åren och banans längd är ungefär 780 kilometer lång med 175 kilometer SS, fördelade på 19 specialsträckor under tre etapper. Anmälan till årets tävling är öppen till och med söndagen den 1 maj klockan 18.00.
Nu vet Lasse Jonsson i rallyledningen också precis hur han ska göra för att få extra reklam i Motorbloggen. Att posera framför en Opel Ascona 400 är ett störtsäkert sätt…

*
På plats i Jönköping och dessutom proffsigt så det förslår, är Åhuskärr-baserade GN Motorsports monter. Vid sidan av att lagerhålla reservdelar till tidiga WRC-Focus och modernare R2-Fiestor storsatsar Rickard Nilsson och Joachim Grahn också som återförsäljare av Hankook-däck för tävlingsbruk. Ett budskap som knappast kan missas!

*
Även om det är några veckor kvar innan det är dags för ”round four” i WRC 2016 Rally Argentina 21-24 april, kan man ju alltid lägga ut en liten aptitretare här. Även här är startfältet litet om man jämför med Rally Sweden, totalt bara 36 bilar (i WRC-delen är 23 anmälda) till start. I ljuset av detta och även Rally Mexico är det därför märkligt när bortskämda svenska rallyfans klagar på startfältet i Värmland som i runda tal är dubbelt så stort.
I Argentina är det Villa Carlos Paz 70 mil nordost om Buenos Aires som här är vad Karlstad är i Rally Sweden. Även belägenheten intill en stor sjö stämmer men sedan har faktiskt Värmlands pärla drygt tiotusen fler invånare än sin ”kusin” i Argentina.
Alla WRC-åkare utom Citroën-gänget är anmälda, totalt 13 bilar. Den här gången är det Hayden Paddon som står utanför de två som av Hyundai är nominerade för poäng i Märkes-VM. Ingen tvekan utan att tävlingen blir lite av ”turn point” för Thierry Neuville som med sina 15 poäng bara håller en åttonde plats i VM-tabellen. Började hyggligt i Rally Monte Carlo med en tredje plats men sedan har det varit mest mörker för belgaren.
Bättre har det då gått för temakompisen Dani Sordo, fyra i tabellen och faktiskt har tagit poäng i samtliga tre tävlingar hitintills. Nu ska de två se till att gapet fram till Volkswagen i Märkes-VM helst inte ökar utan ännu mer gärna, minskar då det i dag redan skiljer 36 poäng mellan de båda.
Nu är inte rallyt helt utan Citroën utan Yves Matton har skickat över två bilar för hemmaåkarna Marcos Ligato och Jose Alberto Nicolas. Även om de har god lokalkännedom är det nog tveksamt som man kan blanda sig i toppstriden.
I WRC2 måste det till ”tekniskt uheld” eller överladd för att stoppa Elfyn Evans från sin tredje raka fullpoängare. Motståndet ser tamt ut…
Att vara 62 år och leda en WRC-klass innebär respekt och det är fransmannen Michel Fabre som står för den bedriften som leder WRC3. Så klart kör han Citroën.

*
Fick häromdagen ögonen på en undersökning gällande vilka bilfärger som gillas mest respektive minst och allra mest gillar svensken grå bilar. Just det grå, för mig en jättetrist kulör och kan inte påstå att den som sitter på ”Silver-VOC:en” hade varit den jag valt om det inte varit för att bilen köpts färdig.
I andra ändan av listan som toppas av grått, hittar man rosa och orange. Män kanske inte så förvånande har svårast för rosa medan kvinnor absolut inte gillar IFK Kristianstads tröjfärg.
Min favoritfärg på bil är utan tvekan röd och för tillfället kör både jag och sambon röda bilar. I listan över populäraste bilfärgen finns röd märkligt nog först på sjätte plats, precis bakom vit som femma. I mina ögon är det lite skrämmande att bara två placeringar längre ner hittar man, ja gissa vilken färg?

*
Långfredag kan vara lång, även om det inte går att jämföra med när jag var ännu yngre än i dag, allt var stängt. Till och med radio och tv var ren öken med bara kyrkliga program, då gjorde den här dagen verkligen skäl för namnet.
För att göra dagen lite kortare bjuder jag därför på mars motorkrönika i ”Kristianstad Open” som lite bonusmaterial.
” Ingen har väl missat att jag har ett ”visst” rallyintresse något som grundlades redan i slutet av 60-talet. Första tävlingen kördes vintern -71 och när det samma sommar var dags för de tre första månaderna i militärens gröna kläder blev det med automatik ”ekonomiskt stopp” för vidareutveckling av körskickligheten. Sista helgen i augusti var det så äntligen ”muckarhelg”. Men när mina kompisar på P2:s Livkompani i Hässleholm valde att fira detta med dans, mellanöl, Silverrom och Cola, lockade ” OT-B-tävlingen Snapphanenatta” i Knislinge i regi av Hässleholms MK betydligt mer.
Mor var snäll och ”lånade” mig pengar till startavgiften och med kartläsare Claes-Göran som sällskap besiktigades min ”gröna” Saab V4 inför äventyret i Göingeskogen. Startplats var då tämligen nyinvigda ”FINA Sväng in” numera Preem, något helt nytt med sin kombination av toppmodern bensinstation, diskotek, restaurang. Utanför fanns till och med en pool för kroppslig svalka sommarens varma dagar.
Första specialsträckan gick knackigt, det över tre månader långa uppehållet kändes bakom ratten. Sträcka två flöt på lite bättre men säg den lycka som är beständig, på sträckan efter rasade kopplingen när vi passerade mållinjen. Bara att få putthjälp ur tidskontrollen och sedan parkera. Några bilar efter oss rullade en klubbkompis i mål med sin minst sagt väl använda Saab Sport från tidigt 60-tal. När han nådde vår strandade bil parkerade han bakom och det noterades stor aktivitet bakom den lätt immiga vindrutan.
– Hur går det, undrade jag när jag öppnat förardörren på ”Sportaren”.
– Åt h-e, vi har knäckt ratten, svarades inifrån bilen.
Saabs flygplansarv syntes tydligt då enbart undre halvan av ratten var intakt, precis som på ett flygplan. Övre delen av den billiga läderratten från Biltema hängde likt en slapp skinnbit över rattstången. Om det var jag som erbjöd eller om kompisen tvingade till sig ratten från min bil, minns jag inte. I alla fall, någon minut senare hade båda rattmuttrarna lossats och kompisen försvann i ett moln av blårök. Själv jag satt i natten med trasig koppling och nu även trasig ratt.
När sista bil kört klart sträckan dök där upp en snäll åskådare som bogserade oss den dryga milen in till Knislinge. Väl där upptäckte jag snart ”rattkompisens bil” parkerad och som absolut inte borde hunnit i mål. I bilen satt en olycklig förare och förklarade vad som hänt.
– Två sträckor efter att vi fått låna ratten tog det slut. Sträckan var riktigt dålig, det hoppade och slog hela tiden, berättade kompisen.
– Plötsligt började bilen kännas lite konstigt samtidigt som kartisen började snacka om alla fotoblixtar som brann av i skogen…
Nu var det ingen uppsjö av fotografer ute i rallyskogen den här natten. Istället visade det sig att den extremt begagnade Saab Sportens golv delat sig, rosten hade gjort ett gott jobb visade det sig. Mellan motorrum och kupé, precis under pedalerna hade bilen snabbt byggts om till något som till funktionen mer liknade en modern ”ledbuss”. Fotoblixtarna uppstod när elkablarna slets loss under instrumentbrädan för att slutligen kortsluta hela elsystemet. Med tyst motor och utan ljus rullade bilen märkligt nog ändå i mål på sträckan för att där stanna för gott. Med massor av tävlingar i sitt rally-CV slutade karriären för Trollhättans stolthet på en dålig grusväg i Göinge. Aldrig mer kom bilen ut för egen maskin, utan likfärden skedde i ändan av en bogserlina, dessutom med halv ratt.
Själv fick jag tillbaka mitt styrdon och även om det blev bogsering hem så överlevde åtminstone min bil. Med ny koppling klar för nya rallyäventyr…”.

*
Önskar en fortsatt Glad Påsk!