Kajentanowicz bäst på ”Q-stage” i ERC, Pärner krashade, Opel-Emil tvåa, Robin ”over there” mycket bra från Rallyutskottet och så lite Opelgodis…
Polacken och ERC-tvåan Kajetan Kajetanowicz verkar het inför kvällens start av auto24 Rally Estonia och efter att ha satt på tid på ”The Q-stage” är det också han som får välja startposition först. Med sin R5-Fiesta körde han den snustorra 2,95 kilometer långa sträckan på 1.25,8. Spekulationerna är lika heta om hur långt bak Kajetan kommer att börja sitt rally. De flesta tror på att det blir som 15:e bil publiken kommer att få se Fiestan. Enligt uppgift ska där finns mycket lösgrus på de vrålsnabba sträckorna, att spåra blir då så klart inte kul…
Näst snabbast var de bägge estländarna Martin Kangur i ännu en Fiesta R5 och så Karl ”Kalle” Kruuda som trea i sin Citroën DS3 R5. Mellan Kalle och och polacken skiljer bara sju tiondels sekund.
Alexey Lukyanuk var fjärde snabbast och även då bäst i ERC2 (Grupp N) i en Mitsubishi Lancer Evo. X. Direkt bakom kom så ERC-topparen Craig Breen, Peugeot Rally Academy 208 T16.
*
Dramatiskt värre var det på Q-sträckan då hemmahoppet Sander Pärn (han bor i Tartu som är centralort för rallyt) laddade på allt för bra i R5-Fiestan och i en snabb höger (runt 100 km/t) kraschade han rakt i ett träd. Sträckan stoppades innan man förvisat sig om att besättningen var okej vilket dom också var. Med iltransport fraktades så Fiestan tillbaka till serviceplatsen i hopp att få den i ”racemode” innan start i kväll. Tyvärr visade det sig att buren skadats så den lokala favoriten får nu nöja sig med att skriva autografer i hop med resten av gänget.
Mer tur hade Timmu Körge som var så nära, så nära att rulla sin R5-Peugeot på femmans växel. Inte så svårt att föreställa sig hur nyttigt det hade varit för Peggan, men Timmu hade tur och fick ner bilen på alla fyra hjulen istället. Enda menet av ”the moment” blev punktering höger bak, trädbitar i fronten och så lite avspärrningsband virat kring bilen…
*
Min tippade tvåa i J-ERC, hemmaföraren Ralfs Sirmacis var snabbast av juniorerna men bara 0,7 sekunder efter flåsade norrmannen Ole Christian Veiby in med R3-”Cittran”. Tvåa i J-ERC kom så ledaren Emil Bergkvist i Opel Adam R2, 1,2 sekund långsammare.
Steve Røkland (bilden) noterades för femte tid och ”rookien” Mattias Ledin visade att han vill var med och fajtas om topplaceringarna, slutade åtta. Att det var en gångbar tid visade Mattias då Opel-åkaren Marijan Griebel var direkt efter. Siste svensken, Mattias Adielsson slutade elva i junior-gänget.
*
ERC-auto24 Rally Estonia drar iång i kväll från torget i Tartu och direkt därpå en spektakulär 1,3 kilometer lång sträcka mitt inne i staden. Mestadels med kullersten som underlag och vad för däck väljer man då. Snödäck, grusdäck, asfaltdäck finns men däck för kullersten, tveksamt…
*
Samtidigt på andra sidan Atlanten är det äntligen dags för Robin Sandberg att få prova rally på amerikanskt vis. New England Forest Rally ingående i Amerikanska Rallymästerskapet blir premiären för smålänningen med en Mitsubishi som redskap och detta på vägar som till stor del påminner om svenska. Tävlingen körs i nordöstra hörnet av USA i delstaten Maine med 15 sträckor på totalt 20 mil.
Robin kör för teamet JRD Motorsport och med Jonas Magnér vid notblocket med startnummer 7. Motståndet blir inte att leka med och M-Sport finns på plats med en hög Fiestor, bland annat då till Ken Block och till amerikanen Ramana Lagemann.
Man kan nästan kalla honom ”USA:s Stoffe Nilsson”, britten David Higgins som vunnit alla årets deltävlingar i mästerskapet i en Subaru. Den här gången får han sällskap av välkände Travis Pastrana, även han i Subaru.
*
Rallydäcktillverkaren DMACK vill bli ännu större och använder därför WRC/Rally-VM som språngbräda för att få fler förare att få upp ögonen för deras däck. I WRC2 är man den tillverkare som har flest bilar med sitt gummi och då även så klart sina två egna åkare i DMACK-teamet Jari Ketomaa och oturspåsen från dagens ”shake down” estländaren Sander Pärn. Till detta ska även läggas till den omfattande juniorsatsningen där 16 förare kör i Drive DMack Fiesta Trophy. En serie som 2014 vanns av just Pärn och för detta i år fick köra i teamets R5-Fiesta.
Nästa steg för at kapa ytterligare marknadsandelar är en planerad satsning i Brittiska Mästerskapet som gör come back 2016. Målsättningen är ytterligare två R5-Fiesta för utom ”WRC-bilarna” men än så länge finns inga chaufförer enlgit ägaren Dick Cormack. Här kan finnas en öppning för skandinaver om jag tolkar en intervju med Cormack rätt.
– När man tittar tillbaka på Brittiska Mästerskapets historia så var det när de Skandinaviska förarna kom på besök som nivån höjdes också på våra inhemska förare!
Vid sidan av detta finns även planer för en ”DMACK-cup” i ”UK” med både identiska bilar och däck. Precis vad jag också efterlyser här hemma och då tänker jag inte på varken VOC eller Sukka-cupen. Är helt säker på att detta vore en väg framåt för unga svenska talanger och vad som är problemet förstår jag inte. Tre av de tunga märkena i R2-klassen, Opel, Ford och Peugeot har ju alla tidigare haft märkescuper i svenskt rally så någonstans måste där finns kvar dokumentation om hur man bär sig åt för att få fart på en sådan cup. Skulle man misslyckas med detta så ring Gert Blomquist. Är jag inte helt fel på det hade Gert ett finger med både i Opel och Peugeot-cupen, han vet hur man fixar det…
*
Häromdagen skummade jag de senaste protokollen från SBF och noterar då bland annat att Urban Wahlberg verkar ha tagit över rollen som ”rallyfadder” efter Pierre Elisson som istället klivit upp som vice ordförande.
Hittade även två glädjande nyheter för mig åtminstone, den ena då att intresset för rally blir allt större. För april noterades en ökning på 2 procent eller 114 nya licenser mot föregående år oc hi maj fortsatte den positiva trenden med en ökning på sju procent vilket motsvarar 400 nya rallyutövare.
Det andra som gladde mig var att man nappat på idén med en SM-serie i Sprint och i senaste protkollet kan man läsa, ”§ 64 Sprint SM Förslag har kommit på att göra en Sprint SM serie med 3 tävlingar varav finalen skulle gå av stapeln på sommarens SM vecka. DJ (Dan Järbyn min anmärkning) undersöker och återkommer med information.”. Detta är ju en alldeles briljant idé och utgår då från att man tänker på en tävling per underlag, snö-grus-asfalt. Att så köra finalen i samband med tv-sända SM-veckan är som man säger ”Lysande Sickan, lysande”.
*
Ett annat klokt förslag från Rallyutskottet/Urban Wahlberg är att göra det obligatoriskt med ”repövning” för förare och kartläsare. Hans förslag är att vart tredje år är förare/kartläsare tvingade att genomgå ett teoretiskt prov med tonvikt på reglementsfrågor. Även här kan jag citera Jönssonligan ”Lysande Sickan, lysande”. Nu ska provet görs via internet på SBF:s hemsida och det är väl bra men jag hade gärna även sett att HLR-utbildningen (heter det något annat nu för tiden?) även den förnyades. För det är ju så att om jag skulle råka ut för en olycka så menar jag att det vore väldigt skönt att veta att i bilen efter sitter personer som vet hur man ska agera för att rädda min livhank. Hjälper ju inte så mycket att jag själv vet hur man gör när jag hänger där i bältet…
*
Lite egen Opel-Spotting så här på fredagen och då med min både kompis, klubbkompis och lumparkompis Ronny Isacsson rattande sin f.d Roland Brorsson Opel Ascona 19SR. Ronny var djupt nersjunken i Saab-trsäket i början av 70-talet, först en ljusblå V4:a som fick lite annan form efter ”taklägg” och därefter en grön 70:a som även blev Ronnys inträde i rallyvärlden. Minns inte riktigt vad om fick honom att lämna ”Trollhätte-h-etet” redan 1973-74 för Rolands Ascona? Själv dröjde det ända till 1984 innan jag hittade kraften och modet att slita mig ur Saab-bojorna. Nåväl med Asconan började en tämligen framgångsrik era för Ronny som var riktigt snabb i synnerhet på asfalt. Efter Asconan blev det så Kadett 2,0E och även då med framgångar. Att köpet av Asconan blev livsavgörande för Ronny bevisas av att det fortfarande runt 40 år senare är Rüsselsheims-produkter som gäller. I garaget bor en Opel Insignia…
Nu var det inte bara detta jag ville berätta utan mer att bilden är ett härligt tidsdokument. Minns inte året exakt men troligen 1974 och platsen/tävlingen är också lite skum, kan det vara i Eslöv? Det är BP-macken i bakgrunden som jag inte få in i mitt huvud var den skulle kunna ha legat i Eslöv.
Även vagnparken i bakgrunden är tidstypisk med VW K70, Audi 100, VW 1500, Volvo Amazon och så en ”kompis Ascona”, ser dock ut som en simpel 16S. Publikens kläder ska jag bara inte kommentera eller som räven sa när han målade svansen gräsgrön.
– Snyggt men inte pråligt!
*
Trevlig helg.