Knallen höll hela vägen och det blev totalt otippade Tom Damberg och Lasse Savander i ”Volvos direktionsvagn” som körde hem Midnattssolsrallyt som precis håller på att avslutas. Lika stor knall svarade Mr Ford från Eskilstuna Mikael Oscarsson för. På allra sista sträckan, ett publikjippo där man egentligen inte ska kunna ändra något i resultatlistan satsade Mikael allt på ett kort, fullt påslag, plattan i mattan och allt annat man kan göra med en Escort och dängde till med en kanontid som flyttade upp honom till silverplatsen samtidigt som Mats Jonsson nu får nöja sig med brons. En enda styv sekund skilde mellan de båda och förstå om det jublas hos Oscarssons…
Vad säger man då om Tom Damberg? Ja en helt makalös uppvisning i en bil som absolut inte har i toppen av MSR att göra. En Volvo 164 som rallybil är ungefär som det där med att humlor inte kan flyga, för små vingar och för stor kropp men det skiter humlan i den flyger ändå. Samma sak med Damberg och 164:an och när jag kollade in in-car filmen från sträcka tio Gubbo, är imponerad ett alltför klent betyg. Världsklass skulle jag vilja säga och i nästa andetag dänger jag till med att så här är rally när det är som absolut bäst. Då räknar jag även in när Loeb & Co fnattar runt i sina ”strygejärn” i WRC. Vad är en Cittra-framfart i jämförelse med en 164 med ständigt ”fyrhjulskaas” jo ungefär som ljummen lättöl i jämförelse med ” en iskall stor stark”!
Marginalen ner till Oscarsson blev 13,6 sekunder och jag är helt säker på att Tom hade läget under kontroll all the way. Detta trots att landets mest meriterade rallyförare vad gäller SM-tecken åtminstone flåsande honom i jämnhöjd med backspegeln i två tuffa dagar. Men Tom behöll kylan och en mer värdig vinnare har jag svårt att tänka mig. Kan inte smälta detta, en 164:a dessutom inte i värstingklassen där Escorter och 240:er höll hov, vinner årets mest prestigefyllda rally. Ett stort grattis Tom och Lasse, bättre kan det inte göras!
Fått lite påstötning och även läst på några forum där man dragit upp Toms uteslutning i Oknörundan där han ertappades med ”för stor cylindervolym” och uteslöts. Nu undrar man om det är samma motor som fortfarande sitter i och hur det kan vara möjligt att han får tävla överhuvudtaget med tanke på uteslutningen? Så här är det, odiskutabelt körde Tom med för stor motor i Oknörundan och ärendet ligger nu hos de juridiskt sakkunniga på SBF. Vad jag vet hävdar Tom att det rör sig om ett misstag och har överklagat beslutet. I väntan på att denna behandlas ska Tom precis som i samhället i övrigt, behandlas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Därför finns det inte heller några hinder för honom att tävla och dessutom vinna. Att det fortfarande i MSR skulle finnas ”för stor” motor i Volvon betecknar jag som helt befängt. Oavsett vilket så har Tom bevisat vilken chaufför han är och de futtiga kubiken extra han haft tillgång tidigare är som att ” pissa i Mississippi” för ingen kan väl ändå inbilla sig att det är dom som gjort Tom till ” Årets rallyförare” detta oavsett vad juridiken beslutar framöver…
Lyfter även på hjälmen för Harry Joki som kör in som fyra, måste erkänna att detta trodde jag aldrig. Körskickligheten finns där, den visade han mig för många år sedan i samband med en mediaträff inför South Swedish Rally. Ska jag vara helt ärlig blundande jag mest hela tiden när den lilla 205:an slängdes från dike till dike (vassa framhjulsdrivna bilar måste vara Guds straff till mänskligheten?). Men att bli fyra låt vara med god marginal till Damberg, imponerar på mig.
Mitt tips, förtjänar knappt att kommenteras ens. Men det var väl Mats Jonsson jag fick in av de fem sedan bara fel, fel, fel, och ännu mer fel…
I Regularityklassen blev det norskt i topp genom Thorbjørn Bye och Oddvar Moland i BMW. Bäste svensk blev ”Carlsönerna” Patrik och Per Jan från Gotland på en tredje plats. Hyllningen till Ove Andersson fullföljde sonen Fredrik med en fjärde plats och detta med rallyts mest meriterade kartläsare Tina Thörner får ursäkta, fransmannen Dennis Giraudet med massor av WRC-meriter i ryggsäcken.
Precis nu har Sibiu Rally avslutats med Patrik Flodin som tvåa. Tvåa är egentligen helt ofattbart med tanke på hans bedrövliga inledning med punka direkt på sträcka två .
Vinner gör Andreas Mikkelsen och dessutom överlägset och nu ska det nog mycket till för att han ska missa sin andra raka IRC-titel med bara fem tävlingar kvar av mästerskapet. Imponerande!
Nu vet jag att Petter Solberg läser Motorbloggen annars, hur förklarar ni den perfekta coachningen han gav Flodin? Han följde mina anvisningar till punkt och prickar vilket också gav en strålande andra plats. Till saken hör att även om Flodin hade långt fram till segrande norrmannen, så var där lika långt gap ner till tredje placerade f.d WRC-åkaren Francois Delecour. Självklart var Patrik glad över sin andra plats.
– Jag är mycket lycklig att bli tvåa i det här mycket tuffa rallyt!
Borta i Rally Estionia är det Mads Östberg i tjugo sekunders ledning med WRC-Fiestan med två sträckor kvar att åka. Leder gör han före WRC-kollegan Thierry Neuville som även han tar Estland utflykten som ett genrep inför Rally Finland som enligt uppgift har ungefär samma stuk på sträckorna. I den historiska delen är det Jari-Matti Latvala som helt enligt planerna varit snabbast och kört i mål som vinnare, klassikerna körde bara tio sträckor. Pappa Jari kämpar på med sin ”klassiker” en Mitsubishi EVO 3 är väl snudd på med en andra plats i kalssen och 21:a totalt.
Tvåa i Historicdelen och vinnare i ”Cat 4” är norrmannen Valter Jensen i en Lancia 034 en riktig värsting om jag inte är helt fel på det. Stor grattis även till bilhandlare Mats Myrsell som slutade femma totalt och vann klassen ”Cat 2” med Porschen.