I går var det final på Svenska Bilsportförbundets 75-års jubileum genom en hejdundrande baluns i Blå Hallen och Stadshuset uppe i huvudstaden. Kan gissa att där krävs en och annan Ramlösa och Ipren idag för en del av gästerna. Gissar bara alltså, vet inte…
Lite ”kul” var det att ordförande KåGe Schildt lämnade över första priset till Rickard Rydell för segern i STCC, trots att ärendet är överklagat och ännu inte avgjort. Kanske är det klart till hundraårsjubileet, fast då lär väl ändå inte Schildt vara aktuell som prisutdelare?
Det jag var mest nyfiken på var vem som slutligen röstades fram till att ha utfört ”Största bilsportprestationen genom tiderna”. Resultatet var kanske överraskande vad vet jag? För namnet på den som vann omröstningen har ännu inte spridits utanför Stadshuset och de 720 gästernas öron. På SBF:s hemsida står bara att läsa en text om den kommande festen som skrevs i fredags. Men fortfarande klockan 16.00 på söndagen har webbmastern inte orkat lägga ut namnet på vinnaren. Svagt, sa Bull, ursvagt sa Bill!
Nu kan man skämta lite om SBF:s nonchalans att informera om sina aktiviteter, men egentligen är detta väldigt allvarligt. Jag hävdar att detta är en stor anledning till att motorsporten befinner sig i näst intill total medieskugga. Är inte ens SBF själv intresserad att få ut positiv PR har ju till och med heltidsanställd personal för detta, varför ska media då stå på tå? Självklart skulle namnet ha dunkats ut direkt via hemsidan och mejl till alla möjliga och omöjliga sportredaktioner. Men som sagt lite spännande blir det att få reda vem som vann, för någon gång ska väl nyheten spräckas som det heter på tidningsspråk…
Macau – Sweden= 3-0. Det blev ingen lyckad tripp för di svenske till Macaus GP. Först försvann Robert Dahlgren efter krasch på tidsträningen för WTCC. Näste man att ge upp var Tomelillas Jimmy Eriksson som än en gång kraschade (den här gången var han dock ensam i bilen) i Formel 3-delen. I 140 km vallade han i skyddsräckena med resultat att bilen blev så illa skadad att den inte gick att fixa till för att åka race två. Inte mycket bättre gick det för Felix Rosenqvist, Värnamo. Felix kraschade i finalen även han.
På tal om krasch så togs det en tripp till Lund i dag. På E22:an vid Hurva hade det smällt i den täta dimman, ganska rejält dessutom. Kunde inte räkna alla bilar i röran, men det lär ha varit runt 10-12 bilar totalt. Visst var det dimmigt, men trots allt dagsljus och alla bilarna körde i samma riktning, det hoppas jag åtminstone då det är vajerväg på olyckstället. Ska då en sådan här olycka behöva hända? Mitt svar är nej och jag säger bara, ”avståndet Helge, avståndet”…
Snackade med min däckafixare Stefan i dag som i sin tur hade pratat med en kompis som dagligen pendlar mellan Ystad-Malmö. Kompisen kunde vittna om att det här varje dag stod bilar, med tappade hjul eller så stod man spände fast hjulen ute på vägen. Ingen dum idé att efterdra hjulbultarna hemma efter att vinterdäcken kommit på. Ett litet tips bara.
Subarun fick på dubbdäcken i fredags, så nu väntar jag bara på att vintern börjar traska ner till Skåne. Fast än så länge ser det ut som att den fortfarande befinner sig i ide!