Medan vi hade vårt fokus på Rally-SM och AM Snapphanerallyt i Hässleholm, stod inte resten av motorvärlden stilla. wrc.com hade en omröstning i samband med Rally Finland om vilken av ”The Flying Finns” som är mest populär ”ute i stugorna”. Klar vinnare blev Marcus Grönholm och jag kan inte mer än att hålla med i valet. Marcus var både snabb i rallybilen och dessutom en mycket sympatisk och trevlig kille att ha att göra med. Han fick 32 procent av rösterna, medan tvåan Tommi Mäkinen fick tio procent färre ”likes”. Trea kom Juha Kankkunen, fyra Hirvonen, Alén femma och sist av de sex nominerade slutade Hannu Mikkola med bara sex procent av rösterna. Grattis säger Motorbloggen till den populäre finnen!

*
Två segrar på två veckor blev facit för Jari-Matti Latvala som till EM-tävlingen Lathi Historic Rally bytte ut WRC-Polon mot en Audi quattro. Som co-driver satte Latvala Asko Sairanen i den vita Audin. Med tolv av tolv möjliga sträcksegrar vann han före Kimmo Juhannusvuori i en Escort RS2000 och Mats Myrsell trea med Porsche Carrera RS.

*
Det går bra för Sandells påg, Patrik på andra sidan Atlanten och för att hålla igång tävlandet i sommaruppehållet för Global Rallycross testade Patrik på VM cirkusen i SuperCar Lites klassen borta på kanadensiska Trois-Rivières banan utanför Montreal.
– Det var en lång dag, med många heat, semifinal och slutligen final som avslutades med ett besök högst upp på prispallen, säger Patrik belåtet.
– Vi har haft en grym dag, det var verkligen en utmaning att köra en SuperCar Lites bil. Minsta misstag kostar mycket tid vilket jag verkligen tycker om med den här klassen.
Trots att det är en instegsklass i sporten handlar det om höga farter och tuff körning.
– Farten i bilarna är jämförbart med en WRC bil men eftersom de här bilarna saknar turbo måste varje bromspunkt, linje och växel sitta där och det gjorde det verkligen idag, avslutar en nöjd Patrik.
Undrar bara vad ”FI” tycker om bilden på Patrik på prispallen?

*
I VM-klassen tog Petter Solberg andra segern och ökade därmed försprånget till tvåan Toomas Heikkinen.
– Jag hade en fantastisk dag med tre heatsegrar av fyra möjliga sedan semifinal och finalseger, menade en glad Petter som fortsatte.
– Ännu återstår fem ”VM-runder” och vi har fortfarande mycket att utveckla på bilen för att den vara på topp hela året.
Petters dröm lever fortfarande med 20 poängs ledning före Heikkinen.
– Drömmen är att vinna VM och bli de allra första att vinna två VM-titlar i olika professionella bilsporter. Vi ska kämpa hårt för att den drömmen ska uppfyllas!
Tvåa efter Petter slutade Anton Marklund och som trea Timur Timerzjanov. VM-tvåan Toomas Heikkinen körde in näst sist i finalen.

*
Lovade ju lite uppsop från helgens AM Snapphanerallyt och tar detta utan någon direkt ordning. Tråkigast var så klart Jocke Grahns sorti redan på första sträckan inne på Garnisonen där WRC-Focusen fattade eld för andra gången i rad. Jocke var tårögd där han kikade ner i det brända motorrummet och kartisen Rickard Nilsson förklarade.
– F-n vi har gjort allt för att det inte skulle hända igen. Bytt ut allt som var trasigt och sedan haft hjälp av Bengt Thorsell för att få det hundra procentigt och så händer det ändå…
– Hade vi ”lumpat ihop” bilen skulle jag inte sagt något, men nu har vi gjort precis allt vi kunnat!

*
Bittert var det även för hemmahoppet Johan Green som efter bromsproblem på Garnisonen jobbade sig uppåt under lördagen. Låg åtta när han gav sig ut på Hovdala 2 där det roliga tog slut. Motorras och när man lyfte på ventilkåpan konstaterades det att kamaxeln delat sig i tre bitar.
– Inte bra och det är Älmhult på lördag där jag skulle säkra DM-guldet, men skit samma. Även om jag ska ha i en standardmotor så köra ska jag, lovade Johan bestämt.

*
Tråkigt inledning fick även Thord Johansson och Emil Månsson som inte fick till det alls på asfalten. Men ute på gruset började det ta sig även om Emil inte var riktigt nöjd med chauffören.
– Han skällde på mig på första sträcka och sedan gick det faktiskt allt bättre vart efter, menade Thord.
På sträcka sju gick det lite för fort för Todde eller döm själv av Lollos bild?
– Egentligen inte, men väjde ut lite för mycket för ”sten inner” och då kom plötsligt bakändan utanför vägen, berättar ”Bagaren”.
– Fast egentligen upplevde jag det inte alls som någon kris, den kom först när bakhjulet träffade en stor sten i diket…
Fälgen sprack och man krökte även till lite annat skit vid bakaxeln så det var bara att ge upp. Men han hängde inte med huvudet, tvärtom.
– Nu ska vi käka ”rallypizza” och då bestämma om det blir Linköping eller ej i början av september!

*
Kollade lite på snittiderna på sträckorna som nog de allra flesta upplevde som snabba. Döm själv av Jerker Axelssons snittider som på trean, Långaröd var 109km/t. Lite fortare gick det på fyran Björkeröd, 119km/t för att sedan toppa på Hovdala 1 där Jerker snittade för mig nästan ofattbara 126 km/t. Rena ”Gångfartsgatutempo” var det på sista sträckan Myrarp där Jerker bara lyckades komma upp i 92 km/t.

*
Bäste skåningen Mats Andersson, sexa i Trimmat 2WD tyckte att det bitvis gick åt h-e för fort på sträckorna kring Hässleholm. Nu fick Mats en punktering på Hovdala 2 i en ”höger femma” och rådet efter punkan var enkelt, köp en lott. Opel Astran flög rätt över vägen, ner i diket och in i skogen men precis där den hittade bäst väg, fanns varken träd eller några andra fasta föremål.
– Hade det varit så hade vi nog inte stått här nu, konstaterade Mats som tappade fjärde platsen på punkan.
– Just nu känns det ändå som ett billigt pris om man tänker på vad som kunde hänt istället…

*
Omdiskuterat blev målsvängen på sträcka tre/sex Långaröd. Efter cirka fyra hundra meter raksträcka hade mållinjen placerats i en tämligen tvär vänster samtidigt som det bar neråt. Jag reagerade på placeringen när jag gick in på sträckan och tyvärr visade sig min reaktion vara riktig. Visserligen hade man noterat i Road Booken ”nyper efter målet” men det hjälpte inte Rasbos Jens Branteström som för andra gången i rallyt la sin fina Nissan på taket. Efter taklägget på Garnisonen var bilen ändå klar för tävling men efter målet på trean var detta inte fallet längre. Har fått lite mejl om målsvängen där man undrar varför inte notskrivare, banchef, tävlingsledning med flera reagerat och flyttat målet till ett säkrare ställe på sträckan. Frågan känns berättigad men jag har inget svar…

*
Sprang på Micke Lindh ute på Hovdala som har den i mina ögon otacksamma uppgiften att få fart på Rally-SM helst redan 2015. Micke berättade att våren varit positiv med många bra möten, speciellt nästa års SM-arrangörer upplevdes som väldigt positiva till förändringar. Även förarna tyckte han var överlag positiva även om det fanns de som mer eller mindre menade att det var bra som det är. Nu gav så klart Micke inte mig några konkreta svar på de frågor jag ställde, man är inne i en känslig del av processen just nu menade han.
För mig räcker det ändå med att något är på gång. Den som inte förstår att något måste hända med Rally-SM om det inte ska gå samma väg som mästerskapet i England bör nog gå till ”Specsavers” för en konsultation!

*
Avslutar med ännu en jätteblunder från min sida. Glömde ju att berätta att Snapphaneklassen Appendix K vanns av en Opel Kadett GT/E. Vinnar-Opeln kördes av dansken Bo Andersen med svensk kartisen Mattias Lind. Det ska väl också i ärlighetens namn sägas att motståndet inte var så där konkurrenskraftigt, Saab, Volvo och Cooper har ju som bekant aldrig eller åtminstone väldigt sällan lyckats bjuda motstånd mot en äkta ”Rüsselsheimare”!

*

Till sist måste jag säga stort tack till alla er som kommit fram, snackat och tackat för  Motorbloggen. Blir nästan lite rörd när för mig fullkomligt främmande människor dunkar en i  ryggen och visar sin uppskattning. Tack!