Sällan har jag blivit så glad som när Jimmy Joge rullade uppför målrampen på torget i Ljungby som segrare i det 36:e South Swedish Rally. Unnade verkligen honom segern och att det sedan blev så tajt som 1,8 sekunder till vår näste VM-åkare (!) Pontus Tidemand, gör bara segern större. Här var det kamp från början till slut och att det efter femton mils ursinnig laddning, bara skiljer en brakfis mellan vinnaren och ”the first looser” visar på riktigt stor sport…
Själv har jag lite problem med tempoökningen från Kadett 64:an till VOC:en, men vet inte om jag har kommit på tricket. Såg nämligen Joges hemliga vapen och är beredd att pröva samma. En våt handduk på huvudet och en stor saltgurka i munnen vid service, kan vara värt att prova. Menar fungerar det för Joge, måste det väl även funka för mig? Jag kräver inga totalsegrar, men att klippa några sekunder per kilometer till Ståhl och grabbarna är väl inte för mycket begärt, eller…
Mitt förhandstips då, hur blev det? Kan vi inte snacka om något annat eller det blev mest skit. Fast egentligen var det inte så tokigt, av de tjugo möjliga fullpoängarna prickade jag in tre rätt. Joge självklart som vinnare av Otrimmat 2WD, småländske taxiåkaren Åke Jacobsson hade jag som fyra i Trimmat 4WD full pott igen. Sedan kom hemmahoppet Jonas Olsson från Åhuskärr, av mig tippad fyra i Otrimmat 2 WD och med god hjälp av Mikael Jönsson vid nothäftet, infriade paret alla förväntningar och blev just fyra!
Sedan var jag bra med på Robin Friberg tippad tvåa, blev etta. Mats Jonsson trodde jag på som vinnare och Hörbing som tvåa. Vad händer, jo man byter helt fräckt placeringar, gillas inte!
Största besvikelsen var trots allt min favorit, Gullabos Mattis Olsson. Mattis i Toyotan sviker nästan aldrig, men den här gången, käpprätt åt h-e. Tippade honom lite lågt det medges, som femma i den stentuffa 2WD-klassen. Men här försvann det fortåkare i samma takt som löningen en helgkväll och plötsligt var Mattis trea. Även om jag gläds med den glade kundmottagaren hos Fröjds Motor, lite samarbete kunde man väl ändå förväntat sig!
Vad säger vi mer om årets upplaga. Nu har jag ju inte sett alla de 36 tidigare, missade t.ex  fjolårets helt och hållet. Tvingades på grund av sambons ”nollande” till en Karibienkryssning så där har jag inget alls att jämföra med. Även 1979 är ett mörkt hål när halva rallyt försvann med en USA-tripp i utbyte. Såg första etappen och så lite på andra, innan Kastrup kallade. Lite och lite, andra etappen bestod av att vi träffade Tyko ”Kranis” Nilsson på Shell i Hörby när vi tankade tillsammans inför trippen till flygplatsen. Det var det mest bestående minnet av det året…
Vad säger vi mer om årets upplaga? Vi hade tur med vädret och inga olyckor vad jag vet åtminstone. Nu menar kanske Cemonis co-driver ”Spex” Lönnmark att jag är lite respektlös? Men känner jag kämpen Spex rätt, detta var inte hans första rallykrasch och säkerligen inte sista, kommer både han och Cemoni igen. Kanske tänker man så här ” tur att det inte var med Fiat Uno Turbon det hände”. Om så hade varit, tror jag inte att Spex klarat sig med lite knäckta revben. Hur som helst är en Mitsubishi betydligt stabilare än den italienska turboförsedda pappkartong man tävlade med på åttiotalet!
Har fått höra lite reaktioner på mitt påhopp på ”Ringsjörunt dårarna” på två hjul. Det som glädjer mig är att alla eller åtminstone de flest,  håller med mig. Hur länge ska man få myndigheternas godkännande att utöva sin ”motion” mitt i bland vanlig trafik? Är det till det inträffar en riktigt ruggig olycka eller?
För det var precis vad som kunnat blivit verklighet i år och då hade det dessutom inte varit cyklisternas fel. För när jag körde hem i lördagskväll stod en totalkraschad bil i skogen, precis där cyklisterna passerat tidigare under dagen. En rattfylla om jag tolkat rapporterna rätt. Tänk, ett fyllo i bil mitt bland alla cyklisterna och det kunde slutat hur illa som helst. Tveksamt om cykelhjälmen hade gjort någon nytta när den här dåren fick för sig att ta en biltur…