Nu börjar South Swedish Rally närma sig, startar på fredag. Tänk det är trettiosex år sedan Kristianstadbon Anders Johansson tillsammans med en flock lika entusiastiska ”rallytöffar” drog igång det som var tänkt att bli landet stora internationella rally. Nu blev det ju aldrig så, Rally Sweden klarade konkurrensen och ska man vara riktigt ärlig är det frågan om inte SSR halkat ner till tredje plats sedan Midnattsolsrally gjort comeback?
Lite kul är att samme Anders Johansson som drog igång det hela, startar sin Saab V4 i den klassiska delen av årets upplaga. Rallyränderna går aldrig riktigt ur…
Första upplagan som förresten hade i rallysammanhang ”exotiska” Malmö som start och mål var en betydligt längre och tuffare version än årets. Fyrtiofyra specialsträckor på knappt fyrtio mil. Just det du läser rätt, fyrtiofyra sträckor!
I år kör man fjorton sträckor på ungefär lika många mil och det lustiga är att rallyt fortfarande är lika långt i dagar. Blir lite patetiskt när man snackar om ”vilken tuff tävling SSR är”, vad kallar man då de som kördes på sjuttiotalet?
Första året var jag funktionär på en sträcka söder om Hörby och skam att sägandes minns jag inte så mycket av premiären. Minns dock att värmlänningen Jan-Erik Lundgren vann med en svart/gul Opel Kadett GT/E och att bäste sydlänning blev Saabveteranen Kaj Jönsson från Ronneby på en tredje plats med sin silverfärgade Saab 99 EMS.
En sak har dock fastnat på hårddisken och det var mitt i fredagsnatten vid serviceuppehållet i Linderöd. Kolsvas Roger Eriksson låg i topp med sin vita BMW 2002 men råkade lägga den på taket på tolfte sträckan. Roger kom dock snabbt på hjulen och tappade inte så mycket tid men i Linderöd blev det tvärstopp. En nitisk besiktningschef vägrade att släppa honom vidare med hänvisning till att vindrutan var spräckt. Trots idoga försök hos BMW-handlaren i Kristianstad Lassessons Bil, gick ingen ny ruta att fixa utan Ericksson fick bryta på stället. Bittert är bara förnamnet!
En sak minns jag också från första året och det var att förarna tyckte det var skönt att åka specialsträckorna för där riskerade man inte att möta annan trafik(?). Saken var den att transporttiderna var satta så snålt att man hade i stort sett samma tempo här som på specialsträckorna. Minns också att många av deltagarna, nu var de inte så många drygt sjuttio bilar körde varav femton utländska, åkte på transportprickar trots det höga tempot. Transportsträckorna var också extremt långa, första etappen gick från Malmö, via Falsterbo, Österlen och upp i Göingeskogarna. Andra etappen hade transport ända från Ronneby bort till Söderåsen i Nordvästskåne…
Lite kuriosa är också att Volvochefen ute i Hammar Sören Skanse låg i topp i Specialklassen med sin 142:a. Men tolvminuters reparation av gaswiren inne på en sträcka gjorde att han föll tillbaka till en tredjeplats i klassen, strax efter Tomelillas Tom-Willy Björklund.
Men som sagt tufft år 2011, vad var det då den 27-29 maj 1976, omänskligt eller?