Snacka om svenskhelg när andra deltävlingen i ERC kördes i Lettland med Rally Liepaja. Att man som svensk höll alla tummar som fanns för Emil Bergkvist (Opel Adam R2) och Mattias Adielsson (Peugeot 208 R2) är väl inget konstigt. Men att tumhållningen skulle bära ända till seger i Junior-ERC för Emil och Joakim Sjöberg var ändå lite oväntat. Men det var aldrig något snack om saken, Opel ägde borta i Lettland och med en stensäker Emil bakom ratten var segern ett faktum.
– Otroligt, beskrev Emil känslan när han intervjuades efter sträcka elva,( sist sträckan ströks av för mig okänd anledning).
– Jag är så jättetacksam mot mitt team. Det är ”coolt” att vi nu leder EM och nu måste vi bara fortsätta så här!
Nu var det inte bara så att Emil och Jocke vann klassen, man blev även bästa 2WD och dessutom sexa totalt med enbart fyrkrafsare framför sig.
En enastående prestation med tanke på de tuffa sträckorna snabbt med mycket grus i spåret, något som formligen åt upp både däck och dubbar likt en utsvulten Labrador.

*
Mattias Adielsson visade hur tuffa sträckorna var mot däcken när han visade upp ett av sina helt dubbbfria framhjul i Eurosports utmärkta sändning i lördagskväll. Trots detta höll Mattias och Christoffer Bäck vid notblocket en fin tredje plats inför söndagens sträckor. Mellan sig och ledar-Opeln befann sig snabbe norrmanen Steve Røkland. Fram till sträcka åtta gick det som tänkt för Mattias men där gjorde han i likhet med stora delar av startfältet ett misstag. Den göteborgske Peugeot-föraren åkte av (påstås dessutom att han rullade?) efter ”the flying finnish”, men kom upp på vägen igen. Efter detta började problemen, bland annat en motor som ”missfired” och istället för jakt på Emil blev det mer att bara ta sig i mål. Mattias var dock ändå nöjd när han gick i mål på sträcka elva även om han tappat en klassplacering.
– Första ERC-Junior tävlingen för oss och vi blir fyra inte så dåligt. Nu ska vi bara försöka ta oss ända till parc ferme också…

*
Nämnde Eurosport-sändningen i går kväll och visst var det ståpäls över hela kroppen när man ser och hör de svenska unga talangerna intervjuas på engelska. Känns ändå som att vi är lite på gång som rallynation igen. Lite kul, hittade inte en enda finsk förare i startlistan men två svenska och en norsk. Se upp där borta, nu tar vi snart över ( fick jag lite hybris nu?)!

*
Vann Rally Liepaja och dessutom väldigt väl förtjänat gjorde irländaren Craig Breen med R5-Peugeoten. Inga problem ”steady in the middle of the road” bar det hela vägen till seger. Att sedan snabba polacken ERC-ledande Kajetanovicz, tuffe ryssen Lukyanuk och rutinerade fransmannen Consani alla fick problem hjälpte ju till. Men som jag alltid säger, detta syns inte i resultatlistan där är det bara tid och placering som gäller. Tvåa blev esten Siim Plangi, 1.40 efter med Mitsubishin och trea, Subaruåkande litauern Domynikas Butvilas, dock långt efter, 6.39 bak segrande irländaren.
I kväll klockan 23.30 sänder Eurosport från dagens etapp. Nästa deltävling körs på Irland den 2-4 april.

*
Nu börjar man gå in i WRC-mode, på torsdag startar Rally Sweden. Jag vet faktiskt inte riktigt varför VW-bossen Jost Capito i en artikel i Autosport förklarar hur bra bilar konkurenterna har och vilka duktiga förare där finns. Försöker han redan nu hitta en ursäkt ifall det inte står en Polo överst på söndag eftermiddag?
Capito nämner speciellt Citroen-föraren Kris Meeke och kraschkungen hos M-Sport, Robert Kubica som tuffa utmanare framöver.
– Kris kommer att bli väldigt ”strong” i år, förklarar Capito.
– I fjol hade han sin första fulla säsong och nu kommer han tillbaka till samma rally igen och blir garanterat snabbare.
Samma varning gäller alltså även den polske f.d F1-åkaren.
– Kubica blir bättre och bättre och det han gjorde i Monte Carlo och var helt enkelt otroligt.
Han berömmer även Ford-kollegan Elfyn Evans.
– Kroppspråket är helt annorlunda i år, har är både säker och stark. Samma sak med Tänak, han har ”the speed” och de här unga killarna tar stora steg uppåt hela tiden!
Artigt svarar M-Sports Malcolm Wilson att han tvivlar på att någon kan slå VW-förarna över tid.
– Ingen kan slå dom, såvida inget händer med bilarna, menar Wilson.
– VW har den rätta kombinationen av bil och förare. Rätt sammansättning av teamet vilket gör allt komplett. Jag är realist men vi kommer ändå att göra allt vi kan för att slå dom!
Jost Capito avslutar med att snacka om hur Monte Carlo utvecklades där till slut det blev VW på hela pallen.
– VW var inte etta-tvåa-tre från start, resultatet kom av de andras misstag. Vi är inte alls så dominerande som man kan tro!

*
Då skippades det rättvisa till slut (eller gjorde det?) i Vinterpokalen när tävlingsledningen ändrade sitt första beslut att inte medge tidsavdrag eller att räkna ut någon idealtid för de sjutton som hindrades på sträcka fem. Efter ett tag så ändrade man sig och räknade ut nya tider och ny resultatlista. Frid och fröjd kan man ju tycka, men en som absolut inte gillar detta var trean i Otrimmat 2WD Martin Jansson som även han blev hindrad, men på sträcka tre. En bil hade rullat och Martin kunde inte ta sig förbi och tappade över två minuter till slutlige tvåan Reine Laestander. I hans fall blev det dock inte någon omräkning av tiderna utan han och tre andra olyckskamrater fick tugga i sig det extremt sura äpplet och nu bli trea istället. Med lite tur och ny tid kunde Martin kanske t.om utmanat vinnare Mattias Ledin som även han hindrades men en minut kortare…

*
Nu kommer den eviga frågan om, detta har det snackats om ända sedan jag körde min första tävling i Karlskrona januari 1971, vad gör man när en framförvarande bil fått problem och det är omöjligt att komma förbi? Hjärtat säger självklart samma sak som tävlingsledningen gjorde i Sandviken, räkna ut en idealtid för varje ekipage (man ska ju inte få en bättre tid än vad man kunnat prestera med fri väg). Hjärnan har dock invändningar mot detta. Har ju faktiskt hänt att en tävlande åker av, kommer upp igen men förlorat tid och kanske en seger. Plötsligt står en medtävlare tvärs över vägen lite längre fram och hindrar. Normalt sett hoppar man ur bilen och försöker få bort hindret, men med en tappad minut i ryggsäcken är man kanske inte så pigg på detta. Bättre att låta bilen stå kvar och hoppas att sträckan stryks. Detta scenario har hänt mer än en gång, själv var jag på plats i Örkelljunga en gång när det nästan blev lynchstämning när medtävlare försökte få bort en bil men hindrades av andra som stod längre fram i kön. Alltså en inte helt lätt nöt att knäcka. Nyblivne SGA:n Tommy Vestlund ställer en fråga i ämnet på FB ” Med årets första SM i hamn har jag en liten undran om inte vårt system/regler är föråldrat? Då en bil hindrar menar då såklart stoppar, bilen/bilarna bakom, där man tvingas kliva ur och hjälpa, borde inte då idealtid tillämpas??
Är det inte snabbast mellan A & B vi tävlar om? Inte vem som klarar sig från otur?
Detta MÅSTE i mina ögon debatteras och klargöras i reglerna. Så vitt jag vet kör man efter det i WRC.”
I min mejlkorg har också kommit mejl i samma heta ämne där jag tar ett exempel (lite kortat), ” Du skriver i din blogg att det står tämligen klart hur denna typ av incident skall hanteras. Jag har inte hittat någon info i regelboken där jag tycker det är tydligt hur detta skall hanteras. Det jag hittar är i slutet av RY 8.12.8T (Medtävlande som hjälpt till vid olycka, t.ex. bistått med brandsläckare, även om personskadeflagga inte visats ska även erhålla justerad tid enligt ovan.) I min värld är denna text ganska otydlig, vad gäller om man bistår med att få ett ekipage ur vägen? Oavsett hur denna regel tolkas skall den inte tolkas olika från fall till fall i en likadan situation.”.
Mejlskrivaren drar samma slutsats om jag beskrev och tänker då på stackarna i Otrimmat 2WD, ”Iså fall skickar det tydliga signaler att man tydligen skall sätta sig med armarna i kors och vänta, antingen tills fyrkrasarna blir hindrade eller så sitter man jäkligt länge. I R2 klassen skulle en idealtid innebära en helt annan resultatlista. I denna fråga måste SBF komma  med tydliga regler om vad som gäller vi sådana situationer.”.
Såklart har han rätt i detta, reglerna ska var solklara i sådana här fall och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Hjärnan är klar i sitt ställningstagande, hjärtat är dock inte riktigt med på detta. Kan bara säga att jag är väldigt glad över att inte sitta med i tävlingsledningen…

’
Nu blev det alltså ändring i Trimmat 2 WD där Tobias Söderkvist vann överlägset med tvåan från Göteborg Leif Peterson nästan minuten efter. Trea slutade Kristian Johansson som tidigare.
I Otrimmat 4WD tog Niklas Hägg segern före Magnus Henriksson och Jan-Erik Folkesson slutade trea.

*
Stort grattis till min klubbkompis Thobias Svensson som i sitt livs allra första vintertävling och med nya kartis från Grimslöv, Stefan Petersson körde in som tvåa i RM-klassen för Grupp E. Fram till vinnaren Martin Eliasson, Skutskär i en Volvo 940 behöver nog ”Tobbe” lite mer vinterrutin för att rå på.
Det andra skånska inslaget i Vinterpokalen var Palle Palmberg, boende i Kristianstad som skötte kontoret i tävlingens enda Grupp F FWD-bil, Vetlandas Robert Bertilssons Volvo 850. Klassegern satt som en smäck kan man säga…

*

Vet inte om man kan kalla första tävlingen i RallyX on Ice för braksuccé med sina 2 500 åskådare i Höljes, men succé är väl inte för mycket? Allra bäst rallycrossare på snö visade sig att att Sebastian Eriksson vara. Vann före Richard Göranson och med finländaren Joni Wiman längst ner på pallen.

Veteranen Thomas Rådström från Vännäs smög sig som sista förare med till både semifinal och final och slutade på en fin femteplats. De stora överraskningarna för dagen stod dock Tobias Svärd och Janis Baumanis för. Svärd, som aldrig tidigare kört en Supercar Litesbil, slutade fyra i debuten. I den historiska klassen segrade Stian Hafsengen i en Ford RS200 före hemmahoppet  Olle Arnesson och regerande rallycrossvärldsmästaren, norrmannen Petter Solberg.