Då blev det tilll slut lite motorsport live även för en stackars helgjobbande fotograf och då genom Lille Mats Rallysprints söndagsversion. Kom lagom till heat två och placerade mig vid ”kullerstenen” som man var så ofina att köra hål i att Wilke & Co fick ut och fixa till. Märkligt nog var där ingen som körde i betongsuggan även om många var mycket nära och då menar jag mycket, mycket nära.
Inte så stor dramatik om man undatar att Stoffe Nilsson precis som i fjol hade problem med ett framhjul. I fjol var det en gening som kostade ett Subaruhjul och nu var det en spindel vänster fram som inte ville vara med. Stoffe gav sig inte utan mekade ihop skitet på banan och blev klar lagom till starten för sista körningen.
– Vänster fram pekar lite hur som helst, men vi kan åtminstone köra och försöka rädda tredje platsen, menade Stoffe.
Nu räddade han bronset före norrmannen Rune Danneborg i sin hyrda Östberg-Fiesta med åtta sekunders marginal.
Sedan måste man så klart bli imponerad av vinnaren Tommy Herregården som i lånad bil ( hans egen BMW var inte riktigt kry ). Det var alltså en WRC-Focus han körde och inte som min ”kunskapare” igår trodde, en ”Beamer” som man säger i Amerika. Första gången i bilen och seger direkt, du måste vara nöjd Tommy?
– Helt klart och jag måste även berömma tävlingen riktigt kul, menade den 33-årige norrmannen.
Jocke Grahn och kartläsaren Rickard Nilsson som även påpekade lätt irriterat att han inte bor i Träne som jag skrev igår utan i Venestad ( där skiljer väl kanske två kilometer mellan de bägge metropolerna) vilket härmed är korrigerat. Jocke och Rickard var besvikna så klart, fyra tiondelar skilde mellan de bägge Focusarna.
– Fy f-n vad surt, menade Jocke.
– Så lite som skiljer tro f-n att man är besviken, fyllde Rickard från Venestad i.
Som sagt, annars var där lika stor eller liten dramatik som när jag var på plats på Garnisonen och gjorde ”rekryten” 1971 som Stridsvagnsgruppchef, det ni…

*
Dramatik var det däremot i lördagskväll när CG Wilke upptäckte att han av de utlovade femtioförarna till söndagens race bara verkade ha 39.
– I PM:et stod att man skulle tala om, om man inte tänkte köra på söndagen om man nu var så snabb att man var bland de femtio första vill säga, berättar Wilke.
– Dessuom skulle det hämtas ut nya tävlingsnummer för söndagen och när allt detta var klart saknade vi elva förare…
Näst intill panik utröt i tävlingsledningen som inte ville ”blåsa” publiken och bara köra med trettionio bilar.
– Jag gick ut och hittade en handfull som inte hunnit ge sig av hem och erbjöd dessa att köra även på söndagen och alla nappade, säger Wilke.
Problemet var sedan att på söndagen dök flera av de elva ”saknade” upp ändå och därför blev startfältet plötsligt fyra bilar större än planerat.
– Jag förstår om de som placerade sig strax utanför ”Topp-femtio” blev förvånade när där dök upp långsammare förare idag, men vad skulle vi göra, säger Wilke vädjande.

*
Som vanligt, ja jag skriver som vanligt för det är ingen större hemlighet att rallyförare inte kan ta till sig det skrivna ordet. Slutinstruktioner, PM och annat skit som arrangörer skickar ut det är där ju ingen som läser ( jag vet detta med bestämdhet för jag är själv likadan, ”Bror Duktig” i Black Beauty däremot, han lusläser allt som skickas…). Det jag skulla komma fram till var, om fler hade varit som Bror Duktig då hade detta aldrig hänt och Wilke därmed inte fått sin nattsömn spolierad.

*
En av de lyckliga som fick ett extra wild card var Viktoria Lindh. Lördagen kunde gått bättre med nya Golf fyran. Andra platsen i B-Grupp E på lördagen var hon inte nöjd med och det hade sin förklaring.
– Stod en ”felpalcerad” stolpe i vägen i första åket och där tappade vi segern, avlöjade Viktoria för dagen i nya ”dödskalle” dekorerade teamkläder.
– Hade tur, ett pyttelitet märke i kofångaren var enda synliga skadan…
På söndagen gick det bättre och då blev Viktoria och äkta hälften Tord bästa Grupp E-bil och slog mina klubbkompisar bröderna Johan och Henrik Edquist. Är det inte lite respektlöst att köra ifrån killarna och dessuom när de är från SMK Hörby?
– Tvärt om, det känns riktigt, riktigt bra!
Inte så konstigt att hon valt en dödskalle som teamsymbol…

*
Arlövs Pontus Berglund med pappa Peter i högerstolen fick tråkigt nog bryta i sin tyska utlandsdebut i trakterna kring Sulingen. Efter de fyra första sträckorna ledde faktiskt familjen Berglund men sedan var det roliga slut. Ett tappat bromsok slog bort ett bakaxelfäste och som pricken över i klövs även fälgen. Trist sorti för Pontus och Peter. Vann gjorde Peter Elgh med 1.40 till Kristoffer Karlsson som hade massor av småproblem inledningsvis.

*
Frågan är nu vad som händer hos Citroén efter Loebs seger i Argentina? Tänker verkligen bossen Yves Matton låta honom dra sig tillbaka nu när han i praktiken är enda hotet mot ett VM-guld för Ogier. Nu leder Poloåkaren med 122 poäng medan Loeb har 68 på ynka tre tävlingar. Visst Hirvonen ligger fortfarande tre, elva poäng efter Loeb men verkar allt för ostabil för att verkligen utgöra ett guldhot. Resten, Latvala, Östberg och allt vad de heter kan närmast betecknas som i amerikanska polisfilmer, ”by standers”…