Att inleda bloggen med något annat än att Björn Waldegård så tragiskt och för mig plötsligt gick bort i fredags vore rent tjänstefel. Den allra första Rallyvärldsmästaren var för många synonymt med rally och rally var för dessa lika synonymt som Björn Waldegård. Att han blev först att köra hem VM-titeln för förare förvånade inte oss som var med på sjuttiotalet, även om konkurrensen var stenhård. Främst var det finnarna, Ari Vatanen, Hannu Mikkola, Markku Alén och Timo Salonen som inte alls var pigga på att låta en svensk bli den förste världsmästaren. Detta struntade ”Walle” i och körde ifrån hela bunten med Escorten med det klassiska regnumret WTW569S och där britterna hävdade att det stod för ”Waldegaard To Win”.
Nu är jag inte rätte mannen att skriva ner hans biografi, den finns att läsa på många och betydligt bättre ställen än i Motorbloggen. Däremot kan jag ge lite personliga återblickar och första gången jag såg bondsonen från Rö ”live” var i Smålandsrallyt 1969 där han körde en röd Porsche 911. Det var med stor respekt vi kollade in när Porschen fick service, tror det skedde på Anderstorp Raceway. Att som sjuttonåring snacka med Björn eller kartläsare Lasse Helmér fanns inte på kartan, men jag stod bara en-två meter ifrån de båda och bara det räckte för en ofröglömlig upplevelse.
Nu var detta inget helt bra rally för Björn som bara körde tre av de sex deltävlingarna i ”SM i Rally”. Trots detta slutade han som fyra i tabellen och i Smålandsrallyt fann han en övermäktig motståndare, en Opelförare så klart vid namn Bus-Ove Eriksson. Men att bli tvåa efter en Rally Kadett med en Porsche är så klart inget att skämmas över…

*
Mitt allra första besök på Svenska Rallyt kom 1975 och där var Björn Waldegård anmäld med en grön/vit Alitalia sponsrad Lancia Stratos. Detta blev andra gången jag fick tillfälle att träffa honom, fortfarande vågade jag dock inte snacka med rallyts slutsegrare…
Sedan dröjde det ända till slutet av sjuttiotalet innan jag återigen träffade Björn och då som storfavorit i South Swedish Rally. Inför rallyt vågade jag nu pratade jag med honom och det var inga som helst problem, vet inte varför det dröjde nästa tio år innan modet infann sig hos mig?
Med sin vita Escort (bilden) var där ingen som kunde hota hans seger även om storfräsarna Leif Asterhag (2:a) Bror Danielsson (3:a) och Björn ”Nalle” Johansson (4:a) gjorde vad de kunde. Nästa SSR-seger kom 1984 då han börjat åka Toyota Celica Turbo och tvåa var Ola Strömberg med Saab 99 Turbon.

*
Två år senare, sista året med Grupp B-bilarna dök Waldegård upp på presskonferens före tävlingen och hade med sig den som många trodde skulle bli hans arvtagare, unge värmlänningen Lars-Erik Thorp. Båda körde för Toyota Team Europé men den blott bakhjulsdrivna Grupp B-Toyotan hade inget att hämta mot 4WD-bilarna. Fordförarna Stig Blomquist och Stig Andervang tog de nya RS200-bilarna till dubbelseger med Waldegård som trea. Thorp drabbades av tekniska problem och slutade sexa, placeringen framför min klubbkompis Peter Strid sin Opel Manta 400. Tyvärr slutade som bekant Thorps liv bara något år senare när han som åskådare på Monte Carlo-rallyt blev påkörd av Lanciaföraren Alessandro Fiorio.

*
Efter detta har det blivit många möten med Björn både här hemma och utomlands. Alla har varit trevliga och något problem att snacka med honom var det aldrig. Senast var på Rally Sweden i år där Björn som vanligt satt i en av förbilarna ( på bilden gratulerar han Markus Grönholm till segern 2007 ) och frågan är om detta kanske var sista gången han satt i en rallybil? Till årets Midnattssolsrally (bilden från 2007 då han vann) lämnade han walk over med hänvisning till en krånglande rygg och föga anade han och vi andra att cancern då var så långt framskriden att den skulle ända hans liv den 29 augusti 2014. Rallyvärlden blir aldrig densamma utan Waldegård och jag böjer mitt huvud i vördnad, flyttar upp Monte Carlo-Porschen från 1970 till hedersplatsen i modelbilsamlingen vid sidan av Stig Blomquists VM-vinnande Audi och Erik Bergers lila Escort. Jag är så pass gammal att jag väljer ”vila i frid” som sista hälsning till den störste av dem alla!

*
Samtidigt som Björn gick bort lämnade även folkkäre Brasse Brännström oss och kan inte utan reagera på vilken skillnad de båda i fick i utrymmet hos t.ex Kvällsposten. Missförstå mig inte, jag gillade Brasse och missunnar egentligen inte alls honom utrymmet i tidningen. Men elva sidor om Brasse ska sättas i relation till att Waldegård fick en enda spalt på sportavdelningen. Något jag tycker visar total brist på respekt för en stor idrottsman som varit aktiv i över femtio år och som toppat karriären med en unik världsmästartitel. Nog borde man åtminstone gett honom en sida i tidningen, har jag fel?
Aftonbladets Lasse Sandlin däremot steg i min aktning när han gjorde en krönika om Waldegård där han uppriktig och fint skrev om honom. Avslutningen var också fin, ” Björn Waldegård blev 70 år. Däremot blev det ingen start i Midnattssolsrallyt i somras. I Norrtälje Tidning för den 8 juli 2014 står att läsa: ”En värkande rygg stoppar rallylegendarens medverkan.
– Det känns riktigt tråkigt att inte kunna ställa upp, men det går inte. Jag har för ont. Det är första gången jag tvingas lämna återbud till en tävling på grund av sjukdom eller skada, säger Björn Waldegård.”
Men det visade sig alltså vara betydligt värre än en värkande rygg, och klockan 13.30 i fredags eftermiddag tog cancern hans liv. Rest In Peace, Champ!”.

*
Som svensk har man lite svårt att fatta hur stor Waldegård egentligen var utanför landets gränser. Behöver dock bara tittat på några utländska motorsajter för att förstå hur stor han var och i Afrika hade Roslagsbonden ikonstatus efter sina otaliga Safarirallyn och där han vann sammanlagt sju gånger.

*
Träffade Roland igår som var ute och ”torrkörde” Black Beauty med det nya ”franska värstinggummit” inför söndagens Vikingadansen i Trelleborg. Väderleksrapporterna har pekat på regn men de senaste jag kollat på ser bättre ut. Lätt regn fram till niotiden men sedan mulet och uppehåll, ser ut som perfekta förutsättningar för ”Michelingubben”, så se upp Tyko…
Totalt 49 är anmälda berättar sekreteraren i Trelleborgs MK Anders Anderholm och fortsätter.
– Banan består av 3 specialsträckor, samma sträcka som körs tre gånger och med en sammanlagd längs av 22,5 km.
Första start är klockan 10.00 och runt 14.00 beräknas det hela var överstökat.
– Fyra till fem bilar befinner sig hela tiden ute på banan, vilket är spännande både för förare och publik, menar Anderholm.

*
Som ni kanske märker kommer bloggen ovanligt tidigt i dag, andra senare engagemang är orsaken till detta. Kan bara säga att än så länge, två sträckor körda av Emil-Trofén i Vimmerby håller Stoffe Nilsson ledningen med cirka tjugo sekunder över Åke Jacobsson. I 2WD leder tipsenligt Pierre Fransson före David Bellborg och Christopher Zeijlon medan Mattis Olsson åkte av på tvåan och bröt.

*
I ERC Rally Zlin infann sig stor dramatik och där ledaren Kevin Abbring fick bryta med motorfel på sin Peugeot 208T16 på sträcka fyra. Sträckan före planterade Esapekka Lappi Skodan och försvann för dagen åtminstone. Nationalidolen Roman Kresta gjorde lite come back men hoppade sönder avgassystemet på Skodan och har gett upp. Irländaren Craig Breen var uppe och nosade på ledningen när han åkte av och lyckades hitta ett tjeckiskt träd i utgången av en vänsterkurva.
– We went into it and hit it hard, konstaterade Breen bittert.
Tre sträckor återstår av dagen och då leder faktiskt en Mini 2000 i händerna på Vaclac Pech före Jaromir Tarabus och Sepp Wiegand som trea.