Vet inte om det är helt rättvist att jämföra Sebastien Loebs nio raka WRC-titlar med Asfaltkung Mats Anderssons jakt på sin åttonde raka? Hur som helst, när jag segerintervjuade Mats och dotter Frida efter triumfen i SMK Örkelljungas mycket trevliga DM-tävling sa Mats så här (självklart med glimten i ögat).

– Har bestämt mig för att matcha Loeb med sina nio titlar, jag ska ha minst tio innan det är färdigtävlat!

Sug på den Sebastien, att få däng av en elektriker från Eslöv kan inte vara så kul…

*

Själva tävlingen blev lite hasardartad på slutet när det började regna inför sista åket. Febril aktivitet utbröt, byta till regndäck eller ej var den stora frågan? Mats struntade i att byta, körde på slicks och var som vanligt snabbast. Tvåan Johnny Pedersen i den vassa BMW:n slutade tvåa drygt sex sekunder bak och då hade han dessutom fått förmånen att köra om sista åket. Anledning, DM-tvåan Tommy Andersson från Hörby hittade ett hål i asfalten som slet bort höger framhjul och hindrade dansken några sekunder. Snälla arrangörer i Örkelljunga!

En sak är helt klar detta var inte familjen Anderssons dag. Sonen Martin hade före ”gubben” gjort ett fatalt misstag i den beryktade och svårkörda målsvängen som blev extra hal i regnet. Compakt-BMW:n fick stopp med högersidan mot några bastanta björkar som klarade sig mycket bättre än BMW:n…

*

Lider med min ”klubbkompissa” ( heter det så när det är en tjej?) Terese Lennartsson som missade klassegern men en enda sekund. Då hör det till saken att hon hade fått påplussat sin tid med tio sekunder efter två nerkörda koner.

– Dj-ligt surt, menade pappa Jan från högerstolen.

– Men, det gäller att hålla reda på var man har hjulen…

*

Direkt från Vimmerby och Emil-Trofén kom SMK Hörbys bägge VOC:are Johnny Ottosson med nyriktad högersida inklusive ny röd dörr ( skär sig något mot den gröna lacken, kan jag tycka) och Tom Kristensson med hel och fin 240:a. Viktiga poäng i klubbmästerskapet stod på spel, vilket föranledde ”showmannen” Tom till att enbart ha ett enda ”fyrhjulskaas” under alla tre heaten. Den här gången var det Johnny som var vassast av de båda.

*

Stentufft var det i A-förarnas VOC-klass och då främst mellan de bägge ”stridstupparna” Tyko Nilsson och Roland Brorsson i ”den svarte”. På bilden sitter de båda och analyserar sina åk och tänk, på en enda bild nästan 130 års livs/rallyerfarenhet, måste vara en unik bild? Allt detta medan Martin co-driver fenomen i ”den svarte”mediterade eller var det yoga, i servicebilen. Inga förberedelser är för små eller obetydliga när dom jagar sekunder. Nu hjälpte varken analysen eller yogan, Tyko var fyra tiondelar snabbare till slut. Hur Roland tog detta? Tja, ungefär som när Sverige förlorar mot Danmark i fotboll!

*

Själv insåg jag snabbt att de bägge hetsporrarna absolut inte behövde någon ytterligare press från mig, varför vi beslöt oss för att ”deffa” istället för att pressa. Man måste ju betänka att det inte är några ungdomar i VOC-toppen precis. Nu gjorde vi ett fatalt misstag och bytte till regndäck i sista åket. Tanken var att bara flyga från de övriga som här på Thorleif Olssons fartfyllda bild ( förresten är inte Silver-VOC:en tävlingens snyggaste bil?), men den flygturen höll på att sluta i en betongmur. Där var mer plats mellan fronten på Silver-VOC:en än ett frimärkes tjocklek, men f-n vet om man fått in en hel rulle där? Efter detta var mitt åkhumör i en liten svacka och var helt nöjd med fjärde och sista platsen i klassen. Huvudsaken var att Snövit och familjen Hasselgren fick på nöten. Vet inte om och när de snurrade bort till korvgrillande Lairon Ågen och köpte varsin ”tjock med bröd”? Tror det var i sista heatet med tanke på sträcktiden. Hur mycket som skilde oss båda åt till min fördel, två sekunder i den här sporten ett ljusår…

*

Då var det värre med Viktoria Lindh som tyckte hon fegade (kallas även att strö salt i såret) när hon förklarade varför jag ”bara” fick däng med dryga sekunden. Snackar vi placering så hade jag och ”Vickan” exakt samma i våra klasser.

*

En som inte e alls fick vara med och ”leka”var Anders Palmquist med sitt ”extra ben” eller åtminstone en stor extra sko efter hälsene-incidenten.

– Skit, men gjort är gjort, muttrade Anders när han hoppade runt på sina kryckor.

*

I lördags var far och son Nilsson, Rune och Andreas från Hässleholm över och åkte Öresundsrallyt i Danmark. En liten rapport därifrån: Hej Tommy!

Sänder dig en liten rapport från Regularity tävlingen Öresundsrallyt som ingick i FDM DASU Classic (Danska Mästerskapet) som i år bara avverkades i Danmark, o därför blev det en 1-dagars-tävling med 55 startande varav 5 från Sverige.Denna gång hade vi inte sekunderna på vår sida, därför blev det en 3 plac. i klassen med 4 sek. prickbelastning.

12:a totalt.1:an i klassen hade 0 prick.

Kanske rätt hyfsat ändå när man åker en bana på 25 mil varav 14 mil sekundetapper där man skall hela tiden ligga på rätt sekund i förhållande till en viss medelhastighet o dessutom läsa kartan hela tiden.Resultatet lyfter oss kanske lite eftersom att vi slog ”kartläsaroraklet” Hans Sylvan (när man ser på totalsekunderna)

Mvh Rune o Andreas”

Då blev det lite Opel även i dagens blogg!

*

På tal om Danmark så blir jag nästan lite rörd när där kommer mejl ända från Jylland som berättar att man även där följer Motorbloggen. På tal om de olika startavgifterna i Danska Mästerskapet skriver Ole Fredriksen från Vejle.

Hej Tommy

Läser dagligt din rallyblok. Myget interessant. Läste at du skrev om ulika startafgifter i Danmark.

Her er et endnu bedre offer: DM 5 køres den 20- 21. september i Vejle (Jylland)

126 km SS på asfalt. Startafgift for udenlandske förere: 0 kr.

Hilsen Ole Fredriksen.”

Vad säger man om detta ” an offer you can´t refuse”? Får vi se några svenska asfaltsugna åakre på Jylland i september. Silver-VOC:en är inte tillgänglig, då det kolliderar med Kristianstads C4-Specialen. Där gör vi ett nytt försök att närma oss Nilsson/Brorsson. Märk väl, ett försök…