Yazeed Al-Rajhi från Saudiarabien blev förste förare att anmäla sig till Rally Sweden, andra deltävlingen i WRC 2013. Yazzed kör i nya VM-klassen WRC 2 med en Ford Fiesta RRC. Nu är snö och is ingen ny erfarenhet för den 31-årige saudiern som i årets upplaga slutade femma i SWRC-klassen och 24:a totalt. Till slut blev det brons i SWRC efter Craig Breen och PG Andersson. Vid sin sida i Forden har han rutinerade co-drivern Michael Orr.
Det rullar på i anmälningslistan till Rally Sweden Historic och idag var där 38 förare anmälda, vilket betyder kraftig gallring då man enligt förhandsbeskedet bara tänker tillåta trettio bilar. Det som slår mig när jag läser namnen är att det inte är mer än Kils Lasse Jönsson som jag förknippar med Svenska Rallyt eller KAK-Rallyt som man nu anspelar på när man öppnar för de historiska bilarna. Lasse och Saab V4 känns helt rätt, men självklart skulle ju t.ex både Per Eklund, Stig Blomquist och Åke ”Bryggaren” Anderssons namn redan finnas med i listan. OK invänder säkert vän av ordning Lasse Storm då, han har väl kör fler ”Svenska” än de flesta? Visst men då snackar vi nutid och det är ju dåtid det ska handla om, eller…
Istället för de riktigt gamla rallyrävarna är det i stort sett samma namn som kör Klassiska Rallycupen och Midnattsolsrallyt som är anmälda och där så klart årets segrare Tom Damberg med 164:an finns med. Andra intressanta namn är årets segerrikaste Amazon-åkare smålänningen Thomas Theorin och Europamästaren Mats Myrsell med en av sina tre Porschar.
För mig var det däremot en knall att profilen Tom Axelsson sadlar om från bakhjulsdriven Escort till fyrkrafsande Audi quattro. Tom har köpt Arne Bäckströms Audi som han faktiskt vann Midnattsolsrallyt för något år sedan. En seger Haningeföraren sedan fråntogs då tråkigt nog växellådan inte riktigt stämde överens med klassningshandlingarna. Nu är detta säkert tillrättat och med Tom bakom ratten kan kombinationen vara en vinnare!
Inte f-n blev det någon skandinav som fick uppdraget att ta hand om Hyundais blivande WRC-team. Istället blev det Michel Nandan med ett förflutet bland annat hos Peugeot under den segerrika perioden 1999-05 och nu senast i Suzukis kortlivade WRC-satsning där PG Andersson var förare. Läser på en tysk sida att nya Hyundai Motors Sport just nu etablerar sig i den lilla staden Alzenau utanför Frankfurt. Härifrån ska man ta klivet in i WRC-världen igen vilket nu officiellt tillkännagetts via Hyundaibossen Chung. Nu väntar vi bara på att ”testförarna” också ska bli officiella och där jag har en känsla av att PG kan finnas med i snacket. Sannolikheten blir inte mindre av att han och Nandan jobbade ihop hos Suzuki och därmed bör de rimligtvis känna varandra ganska bra…
För några veckor sedan skrev jag om min jakt på de sista uppklassningspoängen från B till A-junior mitt första tävlingsår 1971. Knutsorpssvängen gick åt h-e när jag körde i diket redan på sträcka ett så sista chansen att knipa det sista poänget var ”Sjöbo-Specialen” i slutet av november. Oturligt nog fick min kartläsare förhinder så min kompis ”slöjdläraren” fick hoppa in i högerstolen i den gröna V4:an. Tävlingen var en riktig tuffing med ett par specialprov, (det var bara ”vändsträckor” då det rörde sig om en OT-B) i den beryktade skogen runt Sjöbo Ora, plus något prov ute vid Omma och som avslutning tre snabba sträckor på Revingehed.
Som ni ser på bilden tagen vid just detta tillfälle så var detta långt före ”00-märkningar” i overaller och HANs-hjälmar och andra nutida påfund. En rutig ”jobbarskjorta”, en AGV-jethjälm och Saabens original trepunktsbälte var allt som behövdes. Sedan bar det iväg från Bil-Bengtsson i Sjöbo och de första sträckorna vid ”Oran” klarades av utan större problem. Minns jag inte helt fel var vi runt trettiobilar i klassen medan Tomelillas Tom-Willy Björklund i sin gula Volvo 142:a utklassade alla och var även med i toppstriden totalt. Men bakom var det desto hårdare där vi höll en placering runt femte-sjunde och den viktiga poängen var i hamn med bred marginal. Gällde nu bara att inte göra några misstag på de tre sista proven ute på det svinkalla och dimmiga Revingehed.
Första provet på ”heden” genomfördes utan problem och även nästa som var tävlingens näst sista kraftansträngning. Det var när vi körde fram till starten på det nionde och sista provet som marken mer eller mindre öppnade sig under Saabens BF Goodrich Mud Snow. TK-chefen lutade sig in hos ”slöjdläraren” och konstaterade.
– Ni har kört fel, detta är prov nummer åtta!
Ute i dimman hade vi missat då proven låg väldigt nära varandra, vi svängde höger i en korsning och kom då till sista provet när vi skulle kört vänster istället. Nu var goda råd dyra, prov körda i fel ordning innebar uteslutning och ingen poäng, punkt slut. Nu var det så lyckligt att prov nummer åtta bemannades av min egen klubb. TK-chefen förstod problemet, lät oss mot reglerna ändå köra provet och antecknade sträcktiden på tidkortets rad för prov nio som att inget hade hänt.
På väg tillbaka till mål gnuggade vi nervöst våra desperata hjärnor, hur skulle vi kunna bluffa den nitiske tidkorträknaren för han skulle så klart direkt se att våra tider inte stämde med medtävlarnas. I mål lämnade vi över tidkortet och stammade samtidigt fram en extremt krystad lång, detaljerad förklaring om hur funktionärerna av misstag skrivit på fel rad. Den ”nitiske” tittade med minst sagt tvivlande blick på oss båda och anade ugglor i mossen.
Till vår hjälp kom då tävlingsledaren som undrade vad som var problemet och den ”nitiske” förklarade indignerat att vi hade rätt tid på fel rad eller tvärtom. I hans ögon var jag B-junior även framöver vilket säkerligen gjorde honom mycket nöjd. Tävlingsledaren däremot var mer mänsklig och funderade på åtgärd, skulle det bli poäng eller uteslutning? Till slut med en bestämd blick på den nitiske kom beskedet.
– Det spelar väl för h-e ingen roll vilken ordning eller vilken rad tiderna står på, det är väl sluttiden som är viktigast och den är väl korrekt. Klart som f-n att dom ska vara kvar i tävlingen!
Just då var jag världens näst lyckligaste Saab-åkare, allra lyckligast var olyckspåsen i högerstolen som skickade oss fel. Å andra sidan kunde jag ju själv observerat numret på provet när jag körde in för start, men då satt jag nog bara och tänkte på alla framgångar jag skulle få som A-junior…