Lyckligt hemkommen från handbollsmatchen i Höör mellan H65 och Åhus ställer jag mig frågan, är saltet som sprids på vägarna egentligen så himla bra? Mitt svar är enkelt, nej!
På väg till Höör på väg 23 sken solen och det var en riktig fin vinterdag, tills solen bröt fram ur molnen och skickade sina strålar rakt in i min vindruta. Låg i kö med ett par bilar plus en lastbil och samtliga vräkte upp saltsörja som murade igen vindrutan på nolltid.
Saltsörjan i kombination med den låga solen var totalt förödande, såg bitvis absolut ingenting. Spolade vatten på rutan konstant de dryga två milen från Sandåkra till Höör och gjorde väl av med cirkus tre-fyra liter…
Frågan jag ställer mig är om detta verkligen är trafiksäkert? Alternativet kunde varit att köra på en riktig vinterväg med hårdpackad snö och bra grepp för vinterdäcken och framförallt bra sikt. Även dubbfritt fungerar hyggligt när det är riktig vinterväg så där finns ingen konflikt. Nu vräker man ut salt för att få bort halkan, men vad får man istället, jo trafikfarlig saltsörja som murar igen både rutor och lampor. Kanske dags att tänka om väghållare?
På väg hem körde jag mer eller mindre rakt in i en älgolycka vid Önnestad som tack och lov slutade relativt bra. Ja inte för älgen förstås, den dog direkt sedan även en mötande bil kört på det stackars djuret när det låg på vägbanan.
Själv har jag klarat mig undan att träffa skogens konung med bil. Däremot en stor råbock har jag kört på för ett tiotal år sedan och det var ingen rolig upplevelse. Bocken dog och bilen blev okörbar med en verkstadsräkning på runt 35-4000 kronor. Nu hade jag vagnskadegaranti som tur var, annars hade det blivit att ta pengarna ur egen plånbok och roligare kan man ju ha.