Neste Oil Rally Finland i månadsskiftet juli/augusti ser ut att bli årets största WRC-tävling om man ser till antalet startande. Över hundra förare var anmälda när anmälningstiden gick ut igår, det vill säga ungefär dubbelt så många som Rally Sweden kunde ståta med.
Extra grädde på moset är de fem helt nya R5-Fiestorna som kommer att köras för första gången i ”skarpt läge”. Fiestorna blev FIA-godkända för bara några dagar sedan och enligt uppgift skulle Thierry Neuville vunnit Rallye Ypres med över två minuter med sin ”förbil”. Nu sinkades han av en punktering på sträcka 14, men ändå verkar det som att M-Sport ingenjörerna borta i Cumbria fått ihop en riktig vinnarbil.
Elfyn Evans, Robert Barrable, Karl Kruuda, Jari Ketomaa och SSR vinnaren Eyvind Brynhildsen är de fem lyckliga R5-Fiesta-förarna i Finland. Någon svensk påtänkt, knappast…

*
Mejlen har fortsatt att strömma in med synpunkter ”rallysäkerheten” eller möjligtvis ”avsaknaden” av densamma. Vill än en gång tacka för att alla, nästan iallafall är balanserade och sakliga. Signaturen ”Ingen mes” naturligtvis skickad från en ”hotmail adress”, sticker dock ut. Tänker inte publicera allt dravel han skriver (måste vara en kille, en tjej använder varken sådant språkbruk eller är så korkad) men kontentan av mejlet är ” det är för f-n den som kör som själv bestämmer hur mycket det ska gasas” och ”väck med alla band och sådant skit det bara stör”…
Som sagt hjärnkirurgin har missat en stor kompetens när ”Ingen mes” valde rally istället för läkarbanan!
Väljer att publicera två inlägg, börjar med ett från Adam Andersson rutinerad co-driver till pappa Ingvar.
”Hej Tommy!
Många synpunkter på Skilling 500 och avåkningarna. Här kommer en till.
Jag vill framförallt instämma i ditt resonemang om sträckor som är snabba i sin karaktär. Det är faktiskt något som det i ”4wd-gänget” snackats om den här säsongen. Vi konstaterade att det varit genomgående snabba sträckor på i princip alla tävlingar i år, från Kongen till Skilling 500 (utgår alltså från Södras DM).
Personligen tycker jag det är tråkigt. Allvarligast är såklart säkerhetsaspekten, men det är även tråkigt att åka en tävling med drösvis med mått räknat i hundratal mellan kurvorna, alternativt mängder med kurvor från full till medel i följd. Det känns mer racing än rally och för mig ska rally svänga.
Jag har dock utgått från att arrangörerna väljer de snabba sträckorna av den enkla anledningen att de inte får tillgång till andra typer av sträckor, där det svänger lite mer. Jag har svårt att tänka mig att arrangörerna medvetet försöker välja ut så snabba sträckor som möjligt.
Det är ingen dans på rosor för Rallysverige, varken för tävlande eller funktionärer, oavsett vilken nivå det handlar om. 
/Adam Andersson”.
Rutinerade klassikeråkaren Nisse Bergquist har också tankar kring säkerheten.
”Hej Tommy
Har med intresse följt din blogg efter Skiling 500, och håller helt med dig
angående farten, raka vägar och bandning
Har åkt Tjeckien, Irland och nu Belgien och noterar att det är ett mycket
högre säkerhetstänkande i dom tävlingarna än de flesta hemma i Sverige.
Bandning, säkerhetsvakter med gul flagg och förbjudna zoner för publik är
mycket mer förekommande än hemma
Händer en incident flaggas det genast med gul flagg före
kurvan/avåkarstället så inte fler råkar illa ut. Detta kan naturligtvis vara svårt att uppfylla hemma p.g.a. tillgången till villiga funktionärer, då är ju bandningen ett utmärkt hjälpmedel tycker jag.
Sedan håller jag helt med om att HANS-skyddet räddar många från värre skador, skönt att det gick bra för dom som åkte av i Skilling 500. Känns skönt att dom investerat i skydd och inte bara i effekt.
Nisse/Carfix Rallyteam”.
Bortsett från de här två kommentarerna har man även idag inte berört karaktären på sträckorna vilket är märkligt. För ingen kan väl bortse från det faktum att åker man av i 150 km så är chansen att skada sig betydligt större än om man åker av i kanske hundra. Ingen kan väl resonera bort detta, eller?
Jag har min åsikt klar om bandning, den kan ingen ändra på. Vad jag vet så har ingen åkt av på grund av att det bandats, motsatsen är däremot betydligt vanligare…
Nu ska ingen tro att jag är ute efter att leta syndabockar och allra minst att klandra Skillingaryds MK för att ha brustit i säkerhetsarbetet. Här har man säkert gjort sitt allra bästa för att tävlingen skulle bli så säker som möjligt men problemet är den allt för höga farten i rallyskogen för tillfället. När det går så fort som det gjorde i helgen kan avåkningarna ske precis där man minst anar.
Ett av mejlen idag är skrivet av en som åkte igenom sträckan innan avlysningen och han uppfattade inte alls ”olycksböjen” som farlig, tvärtom. Men sedan är det skillnad att köra runt sjuttio och som Mattias Hägg själv skrev till mig, runt 150 km. Det är just detta som är det farliga, avåkningarna kan hända precis var som helst när hastigheten är hög…
En annan mejlare pekar på det tokiga i att släppa ut orutinerade C-förare på snabba specialsträckor. Han skriver bland annat med tanke på att Stoffe Nilsson tidigt, upptäckte den ”skumma” kurvan.
” Man kan inte begära att en C-förare ska ha samma rutin och då är det väldigt lätt hänt att olyckan är framme”. Om A och B-förare tycker det bandas för mycket ska man kanske tänka på C-förarna som kan ha oerhörd nytta av dessa tydliga varningssignaler.”.
Återkommer än en gång till detta att farten måste på något vis sänkas annars är sporten med stor sannolikhet inne på en extremt farlig väg. I detta fallet finns ingen hjälp att hämta från de aktiva utan detta måste ske med ”tvångsmedel” och dessa sitter enbart arrangören på. Sämre och krokigare vägar måste åter komma till användning. ”Formel 1 på grus” får överlåtas till WRC-åkarna i Rally Finland, på DM-nivå funkar det inte.
Har funderat på ett sätt att komma till rätta med problemet. När det gäller racing, rallycross , dragracing och folkrace så besiktigas banorna av SBF:s banbesiktigare så att de håller säkerhetsmåtten. Hur gör man i rally? Svar, inte ett dugg.
Varför skulle man inte kunna göra så här? I varje distrikt utses en ”säkerhetsgrupp” bestående av en eller två förare plus en säkerhetsansvarig. Säkerhetsgruppen tillsammans med domarna får i god tid reda på vilka sträckor en arrangör tänker sig använda och provåker/besiktigar dessa. Då gör man en bedömning om hur snabba/farliga de tänkta vägarna är och de som bedöms alltför snabba, tyvärr leta upp något annat. Idag ställs domarna inför fullbordat faktum tävlingsdagen och då är det lite sent att börja rodda om…

*
Trots de många mejlen jag fått i frågan är det ändå förvånansvärt tyst om händelsen, förutom på Facebook. Där går tydligen debatten hög enligt mina kamrater som är på ”fejan”. Själv väljer jag bort den här kanalen, är helt enkelt rädd för att drunkna i information och blogguppslag. Men just när sådant här händer hade det så klart varit intressant att få ta del av olika mer eller mindre genomtänkta åsikter i frågan om hastigheten i rallyskogen. Vad jag har förstått snackas det dock inte heller där så mycket om sträckor som inbjuder till allt för höga hastigheter. Istället är det som vanligt bandning och noter som är roten till det mesta som inte fungerar när det gäller rally…