Får väl skylla på den nitiske Värmlandspolis som fick in Petter Solberg i siktet på fredagen, just precis när han ”råkade” trycka lite för hårt på gasen. Trettiotvå kilometer för fort, det snackar man ju inte bort bara så där. Lappen åkte och Co-drivern fick köra sista sträckan för att följa lagen och tempot blev därefter. Om detta hänt mig hade troligtvis resultatet blivit det motsatta, min Co-driver är nämligen ganska vass bakom ratten….
Nu gick ju inte mitt förhandstips in alls, Petter som vinnare av Rally Sweden och broder Henning som sjua  blev ju mest skit. Ska jag vara helt ärlig och det ska man ju, tror jag inte det hjälpt även om Petter kört och Chris läst noter på sista sträckan, Hirvonen var för vass…
Trösten är bara att Byggaren var den ende som fick in ett enda ynkligt rätt, vi ”regrouppade tipset” på lördagskvällen och hans tips var att Ogier skulle vinna sista sträckan. Men vad då, kan man inte tippa rätt segrare och sjua, då kan det lika gärna vara?
Hur som helst årets Rally Sweden blev en riktig höjdare, kan möjligtvis utmana 1976 och fajten Blomquist-Eklund. Fast egentligen glöm det, för bättre blir det aldrig. Detta är året som är alla ”Rallyns Moder”, då snackade vi kamp. Har glömt hur långt rallyt var 1976, men årets upplaga är väl lika långt som shake-downen var för trettiofem år sedan?
Återgår vi till modern tid så var det ändå häftigt, fem förare med vinstchans när man går ut sista dagen. Ståpäls hjälpte ju när det var tjugosex minus och extravärmen man fick av detta hade jag nytta av när fem förare inom knappa minuten gav sig ut på söndagens smällkalla sista etapp. Fast Hirvonen var allt för stabil och att Östberg klarade sig utan misstag i tre dagar, imponerar.
Passade på att möta upp på sista ”fjärrservicen” i Hagfors inför sista sträckan. Här mötte en stor skara entusiaster upp för att se världsstjärnor på nära håll. Snackas ofta om divatendenser hos idrottsstjärnor, plocka bort detta från rallyvärlden. Här var det precis lika lätt att få en autograf av Loeb, Hirvonen eller Solberg som att få min i TV-Svängen. Lite fel för i TV-Svängen är det lättare, där jagar jag upp autografjägarna…
Besökte Rämmen sista dagen och träffade här SVT:s expert Jonas Kruse. Tog ett litet snack, passade på att gratulera honom på födelsedagen och bjöd in honom framemot våren till högerstolen på min ”Orginalare”. Jonas såg inte överförtjust ut och påpekade att han i bland vaknade mitt i natten, minnande vår enda körning ihop, mardröm kallade han det.
Det var ju faktiskt så att första och faktiskt enda gången jag kört en sådan här Volvo var i samband med en presskonferens för South Swedish Rally i början av nittiotalet. En vit fin 240 stod till pressens förfogande och tror faktiskt att det vara bara jag som nappade på erbjudandet, något som Jonas än i dag förbannar. Första repan gick sådär, men till andra hade jag blivit varm i kläderna och det slutade med en ”nära döden upplevelse”. Tyckte jag hade full kontroll, Jonas har en helt annan uppfattning…
Nu släcker vi datorn, avslutar en av årets höjdpunkter och väntar på att det blir vår, sommar, höst, vinter och vips så är det tid för rally nummer trettioåtta. För det ska det bli, detta mer eller mindre lovade Lars Österlind på torget i Karlstad.
Same presidiure as last year, tack och lov!