Efter sju körda sträckor av lördagens totalt nio håller Emil Bergkvist och Jocke Sjöberg en tredje plats i ERC auto24 Rally Estonia med Opel Adam R2. Tidsmässigt är man 21,7 sekunder bak ledande litauern Ralfs Sirmacis. Ett tidstillägg på tio sekunder gör dock att hemmaföraren Miko-Ove Niinemäe trycker sig in mellan Emil och Ralfs. Vid målet på sträcka 7 förklarade Emil.
– Var inte så säker på den här sträckan. Det är så lätt när man känner sig osäker att lyfta foten från gasen och förlora en sekund, menade Emil.
Knappt sekunden efter Opeln ligger Steve Røkland som också avslutar ”första gruppen” i junior-ERC. Femman Chris Ingram har tio sekunder upp till sin norske Peugeot-kollega och fram till ledar-Peggan skiljer 33 sekunder. Inget tvivel utan det är Peugeot som ”äger” bland juniorerna och av de nio bilar som är kvar i tävlingen är det bara Emil och sjunde placerade Marijan Griebel som skiljer ut sig med sina Oplar.
En mycket stark och imponerande körning presterar i så här stora sammanhang oprövade Mattias Ledin för. Presenterade sig direkt genom näst bästa tid på fredagens inledningssträcka. Har sedan tappat lite tid här och där men sjätte platsen, 38 sekunder efter ledaren visar onekligen vilken stor talang där finns i den blå Peugetoen. Mattias själv verkar njuta av varenda meter estnisk grusväg och har ännu inte riktigt förstått att han kör med ”de stora grabbarna”.
– Detta är inte riktigt klokt och jag är så lycklig att vara här i Estland och tävla, konstaterade Mattias vid målet på sträcka 7.
Långtifrån lika lycklig var göteborgaren Mattias Adielsson som absolut inte har något flyt i sin privata ERC-satsning. Den här gången blev det en 4-5 varvs rullning på sträcka 5. Antalet varv var lite osäkert berättade Mattias som inte riktigt hängde med i räkningen när hans R2-Peugeot blev luftburen.
– Jättebesviken, var hans första kommentar efter landningen.
Trots att bilen blev rejält skrynklig lyckades mekanikerna få ordning på skrotet och Mattias med co-driver Christoffer Bäck är kvar i tävlingen, sist i klassen.

*
Leder rallyt och detta lite överraskande gör ryssen Alexey Lukyanuk som kör en ”slöare” Mitsubishi i ERC2-klassen. Bilen passar dock perfekt på de snabba sträckorna och tvåan Kajetan Kajetanowicz i en på pappret vassare R5-Fiesta är 3,8 sekunder bakom. Att han inte gett upp hoppet om seger står också klart.
– Vi tar många kurvor, speciellt på Urvaste-sträckan ” absolutely flat out – pedal to the metal”, berättade ”Kaito” vid målet på sträcka 7 som gillade sträckorna samtidigt som de var lite skrämmande.
– Ibland går jag in i en böj med massor av fart undrande om det är möjligt att komma ur den snyggt och med hel bil…
Trea bakom polacken är Karl ”Kalle” Kruuda som länge låg i topp men tappade lite tid och har 5,4 sekunder upp till ledar-Mitsubishin. ERC-ledaren totalt Craig Breen hänger inte alls med på de estniska vägarna, håller sjätte platsen, halvminuten efter.

*
Tävlingen kräver också sin tribut och bland dom som fått uppleva detta ”the hard way” finns tråkigt nog unge norrmannen Ole Christian Veiby. Låg i topp i ERC3-klassen men på sträcka 7 tog det roliga slut med ”off road” i resultatlistan. Bakom detta visade det sig att en ”high speed roll” strax före mål var det som skickade hem Ole Christian. F.d WRC-åkarenToni Gaardemeisters unge skyddsling Teemu Suninen var en annan som fick problem på tuffa SS7. Hans eller rättare sagt Tonys Skoda Super 2000 ser ut att behöva lite kärlek…

*
Innan den cermoniella starten i fredagskväll samlades hela ”FIA European Rally Championship community” för en gemensam ”krya på dig hälsning” till Vasily Gryazin som skadades svårt i lördags i en trafikolycka utanför Riga. Förutom hälsningen har många av bilarna i auto24 Rally Estonia klistrat dekaler på bilarna med texten ”Get well soon Vasily”.
ERC-ledaren Craig Breen gjorde sig till talesman för gänget innan starten i fredags.
– Vi vill skicka våra bästa och varmaste hälsningar till Vasily och hoppas se honom tillbaka i ERC så snart som möjligt!

*
I den historiska delen av rallyt är det nära en skräll då Anders Johnsen dominerar med Porschen och har vunnit fem av de sju körda sträckorna. De andra två har tvåan Mats Myrsell tagit hand om. Dryga halvminuten skiljer Porscharna åt. Trea är finnen Pelkonen med Opel Ascona 400.
Tony ”Roten” Jansson leder klass H6 med Escorten och samma sak för Annie Seel med Marcus Sundh som kartläsare, fast i deras fall är det klass H21 som gäller. Elfte platsen totalt är absolut inget att skämmas över med den lilla Toyotan.

*
Borta i Maine, USA och New Forest Forest Rally har Robin Sandberg/Jonas Magnér en sjätte plats inför lördagens sträckor. En placering som kunde varit högre om inte Robin blivit hindrad på fredagens sista sträcka. Smålänningen kom i kapp en konkurrent med punktering och i dammet lyckades han inte köra om. Tidsdifferensen till ledaren David Higgins är dock ganska rejäl, 3 minuter och 36 sekunder Tvåa är WRC-rutinerade Ken Block och trea hemmaföraren Adam Yeoman.
Rallyt fortsätter med 10 sträckor i dag och där första sträckan startar strax efter klockan 16.00 svensk tid.

*
Det blev svensk seger när det kördes rallysprint i danska Gammelrand med KOMO NCC Rally Sprint. Joachim Grahn och Rickard Nilsson, Simrishamns MK var helt suveräna med den nyrenoverade WRC-Focusen och vann samtliga tre heat. Detta gav seger med fyra sekunders marginal till hemmahoppet Tim Svanholt i en Mitsubishi. Fyra i klassen för 4WD blev Trelleborgaren Magnus Hägg och placeringen efter för klubbkompisen Fredrik Lenander, båda i Subaru.
Trea totalt och bästa 2WD-åkare blev Kenneth Madsen med den vassa Suzuki 2000 Maxi. Tvåa och trea efter honom blev det BMW M3 genom Kenneth Petersen och Johnny Pedersen. Lite längre ner kom bäste svensk på sjunde plats genom Anders Karlsson, Eslöv. Nia och tia slutade Peter Holgersson, Ryds MK och Ford Escort och som tia ännu en Eslövsåkare, Alf Nilsson i BMW Compact.

*

I senaste numret av Bilsport Rally & Racing bjuds det på massor av spännande bilsportläsning. Som vanligt har SBF en egen kolumn som den här gången författats av helsingborgaren Monica Möller i Förbundstyrelsen. Med rubriken ” Utan funktionären stannar bilen” närdes också ett hopp hos mig att man äntligen längst upp i näringskedjan förstått hur viktig ”Kalle och Elsa” är i sammanhanget.
Monica berömmer också med all rätt, alla våra viktiga funktionärer och drar också slutsatsen att utan dom så stannar motorsporten. Så här långt in i texten är vi helt överens men sedan har vi lite olika syn på framtiden. Monica skriver, ”Jag är övertygad om att vi även i framtiden ska kunna hantera våra arrangemang med ideella insatser om än kraft och tid tar ut sin rätt”.
Min åsikt är exakt den motsatta, jag är övertygad att vi inte kommer att fixa detta på frivilliga väg. Det räcker att titta på sin egen omgivning. Jag är nästan helt säker på att det inte finns en enda rallyklubb som klarar av att med helt egna krafter bemanna sin tävling. I Skåne frågar jag inte utan är helt säker på att utan samarbete rallyklubbarna emellan hade Rally-DM redan varit historia.
Tänk att i SMK Hörby är vi idag nästan 400 medlemmar och ändå finns inte tillräckligt med frivilliga att bemanna TV-Svängens sex sträckor. Utan hjälp från Simrishamns MK, Kristianstads MK och Hässleholms MK hade vi inte grejat att i år arrangera den 51:a upplagan av tävlingen. Då har vi (för mig själv blir det tredje gången i år som funktionär när jag ställer mi i målet Snapphanerallyt i början av augusti) redan gjort samma sak för våra kompisklubbar, så jag menar det ser likadant ut vart man än vänder sig.
Som jämförelse, i början av 70-talet bestod TV-Svängen ofta av mellan 12-18 sträckor, samtliga bemannade av klubbens egna medlemmar. När man till detta så lägger till att antalet medlemmar i klubben var runt 150 så är det inte konstigt att man blir lite orolig över framtiden, eller är jag helt fel på det?
Monica avslutar med ” Om vi hjälps åt, ger varandra ett leende och tänker positivt så är min förhoppning att vi kan skapa den energikick som krävs för att även i fortsättningen kunna bemanna våra tävlingar med ideella krafter”. Sorry Monica, jag tvivlar mycket på att ett leende kommer att lösa det här för sporten gigantiska problemet. Det kommer att krävas helt andra krafttag framöver om vi även efter år 2020 ska kunna köra, åtminstone rally. Missförstå mig nu inte, jag tycker det är jättebra att Monica tar upp frågan, men ”gulle-gull” hjälper inte för att bemanna specialsträckor…

*
Nu har ”chefen” bestämt att vi går in i vad amerikanen benämner som ”a computer free zone”. Med andra ord rullar jag in Macen i parc fermé men vi ses på torsdag. Kanske redan på onsdag om jag lyckas speeda upp tiden i vakuumet vill säga…