Medan WRC Rallye Portugal redan insett att en flytt till hösten inte är realistisk, så lever deras kollegor i Argentina fortfarande på hoppet. 

– Där finns två alternativ, ställa in eller flytta till hösten, menar Rally Argentina-basen Remohi.

Om jag ska säga vad jag tror så är det egentligen bara ett alternativ och det är att ställa in. Tänker på vad FIA:s Yves Matton sagt flera gånger, att de två ”overseas rally” som återstår, Nya Zeeland och Japan lever mycket farligt som det ser ut nu. Att i dessa tider, i säsongens sista skälvande timmar lägga till ännu ett rally långt borta från Europa låter högst orealistiskt…

*

Lite gladare tongångar och kanske det som gör att Rally New Zealand ändå stärker sina aktier i WRC trots Mattons hot om att inte få köra. Bekämpningen av Corona har varit så framgångsrik på ön att man nu börjar öppna upp så sakta och redan om sex veckor kan APRC-tävlingen Whangarei Rally få grönt ljus från myndigheterna, rapporteras det från Wellington. Tävlingen skulle redan ha körts men arrangören ser inga större problem att flytta fram till mitten av juni, ny inbjudan, nya tillstånd sedan är det ”go”. Något som arrangören räknar med tar cirka sex veckor. 

*

Kanske någon tycker detta är lite tråkigt när jag minns tillbaka, men kan SVT Sport köra 26 år gamla fotbollsmatcher så måste det ändå vara lite okej? Eller ännu värre när Radiosporten som i söndags repriserar en falsettskrikande Lasse Granquist från en VM-match 1994 med Ghana i huvudrollen. Att en fotbollsnörd kan hitta en viss njutning i att titta på gamla matcher där man vetat resultatet i massor av år, kan jag till nöds köpa. Men att lyssna på gamla matchreferat i radion på ”bästa sändningstid”, då har man absolut gått vilse i ”Corona-pannkakan”. Så snälla programchef Marcus Boger ge dina sportreportrar semester och låt bara de jobba som levererar ”dagens nyheter/reportage”, resten av programtiden är det bara att spela musik. Lite löjligt att envist hålla kvar vid ett inaktuellt sändningsschema när det inte finns något att sända. Alla andra i samhället  anpassar sig efter virusläget men radion, dom kör på nästan som vanligt.

Nåväl tillbaka till det jag skulle berätta om,  Hässleholms MK:s saligen avsomnade ”OT-B” döpt till ”Snapphanenatta” från 1972. Just tävlingsformen OT-B är något som många saknar idag, både arrangörer och tävlande. För alla yngre, så var detta en enkel tävling med korta specialsträckor och nästan då uteslutande av typen ”vändsträcka”. Alltså start och mål på samma ställe och att hitta vägstumpar på en-två kilometer som med automatik blev dubbelt så långa med hjälp av vändning, var inte så komplicerat sådana fanns det gått om i skogarna. Något som också gjorde att detta var den kanske allra vanligaste rallyformen på 70-talet och då ofta utan att det ens fanns något DM. Denna status var istället förbehållet den något mindre populära asfaltvarianten ”OT-A”. 

Utan någon högre status än ”bara tävling” startade 79 ekipage från Hässleholm och ”Hasses Bil” den 26 augusti och i en av dessa åtta bilar stora B-förare Grupp 1, var #38 Tommy Svensson/Curt Jeppsson SMK Hörby Saab. Det som bjöds var tio mil totalt med tio ”SP=Specialprov” vilket gav en ”SP-längd” motsvarande en i dag betydligt mer upphaussad DM-tävling.  Låter lite konstigt, men vårt uppdrag blev att kämpa om andra platsen i klassen. Att göra något åt Fordhandlar-sonen Claes Dahlquist från Kristianstad bedömdes som vanligt vara helt omöjligt. Våra 65-odiffade hästkrafter mot Claes runt 90 i den blågula Ford Escort Mexicon, dessutom försedd med allt vad Ford kunde leverera form av nedväxlingar och diffbroms, var övermäktigt redan före start. Lägger man då till att det även satt en mycket duktig chaufför i ”Mexicon” var utgångsläget för Saab-seger inte så bra om man säger.

Istället var det en fajt med klubbkompisen Karl-Gustav Philip i en likvärdig V4:a som hägrade. Dessutom kraftigt underläge för Philip då hans bil hade den i mina ögon sällsynt icke-rally-anpassade kulören ”Silversand”. Beige Saab  att jämföra med min helt rallykorrekta ”Torreadorröda” borde bara kunna sluta på ett sätt menade jag och ”Cuto”.

Vi kopplade också grepp direkt och efter första rundans fem SP var vi före ”den beiga” med flera sekunder. Vet inte vad som käkades i den beige-bilen i uppehållet, men på ”andra loopen” var där mycket högre tempo i den än hos oss. Sekunderna försvann noterades irriterat när vi efter varje sträcka frågade tider av Philip. Hur mycket som skilde ville han dock inte berätta utan hetsade bara lite med.

– Jag har bra koll på er men nu är ni så långt före att det är kört för min del, var allt som han ville avslöja inför sista provet ute på beryktade Hovdala-fältet.

Nu var Philip känd för att ”mörka” och för mig var det nu självklart att han istället gått förbi oss inför sista provet.  Han drömde säkert om att jag skulle slå av för att inte riskerar något, samtidigt som han själv skulle ladda fullt tänkte jag för mig själv. Philip hade #39 på sin bil så för honom var det enkelt att hålla koll på våra tider, för mig däremot var det bara att gasa så mycket jag bara kunde/vågade. Sista SP:n var en kort slinga strax intill Finjasjön där den trånga lösa och sandiga vändningen, blivit rejäl uppkörd efter att runt hundra bilar passerat. Drog till trepunktsbältet, spände dem mörkgröna AGV-hjälmen ett extra snäpp och tog i allt jag kunde med MA 22100. Hade tur och klarade vändningen perfekt, men hur tiden blev hade vi ingen aning om. Efter sträckan väntade vi in Philip för att kolla hans tid och när han dök upp så var det med intryckt högersida och grus ända upp i dropplisten. 

– Gick åt h-e i vändningen, skrek kartläsaren Bengt Sjöberg irriterat medan Philip vräkte in en växel och drog.

Som tur var för dom, så stod där mycket publik i vändningen och att få en lättvält beige Saab på rätt köl tog inte många sekunder, rättare sagt elva sekunder mer gentemot vår egen körtid. När resultatlistan kom upp vid slutmålet förstod vi att det blev ”seger” men med knappa fyra sekunders marginal till Philip som blev fyra. Ännu tajtare till trean från Hyllinge Stig Gustavsson i en Datsun 1600, där skilde bara en enda sekund. En sekund som vi fixade genom att vara sträcksnabbast på sista provet och slog till och med vinnaren i Mexicon som ändå var långt före totalt. 

Nu skulle man kanske lätt kunna förledas och tro att denna fajt blev ”Snapphanenattas” stora snackis, men icke. Istället var det så gott som oövervinnliga Kristianstadduon Sören Skanse/Anders Johansson som stod i rampljuset och detta trots att man fick bryta tidigt med den nästan helt nya ljusgula Volvo 142.an. Anledningen till att det blev så var att Skanse sin vana trogen bara hade ett läge på gasen vilket visade sig bli ödesdigert i kombination med en hal träbro på Hovdala-fältet. Så här beskrevs händelsen i årsboken ”Motoråret 1972”.

”På andra sträckan fanns en lurig passage över en träbro som var försedd med träräcke. Och här kom Skanse farande med full sladd, damma in i räcket med bakvagnen och slet med sig en lång bit av virket som rätt igen vagnen och ut i bagagerummet, vidare ner mot hjulen och slutligen förorsakade punktering på båda bakhjulen”. Som man säger ”case closed” och att det var änglavakt inblandat stod fullständig kort för alla oss som såg Volvon efteråt. Istället togs segern av Ronnebys Saab-förare Kaj Jönsson före hemmaidolen Leif Nilsson då tävlande med en Volvo Amazon. Notabelt i övrigt var att vinnaren i B-Grupp 2, Conny Månsson/Lairon Ågren tävlande för SMK Örkeljunga även slutade trea totalt. Extra notabelt då Conny  körde BMC Cooper S som med sina små ”tio-tummare” knappast var lämplig på de uppkörda sträckorna…  

Tack Ulf Malmgren för att du tar dig tid att lägga upp de här gamla men ack så intressanta resultatlistorna på Facebook.

* 

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se Tommy Svensson