Dagens snackis är så klart att WRC-aktören brittiska M-Sport skaffat filial i Åhuskärr söder om Kristianstad. Det är helt nybildade GN Motorsport som i framtiden kommer att förse hela världens rullande WRC-Focusar från perioden 1999-2005 runt 50 bilar med reservdelar. Bakom GN Motorsport står Joachim Grahn och Rickard Nilsson som i torsdags skrev på avtalet med Malcolm Wilson och inom några dagar anländer containrarna till Åhuskärr med hela M-Sports reservdelslager till Focus. En jätteaffär berättat de båda i dagens Kristianstadsbladet men att man tror på idén är helt uppenbart. Rickard har redan sagt upp sig från ett toppjobb hos en plastfabrikant i Lund och går nu ”all in” i nya GN Motorsport. Visst är det lite svindlande att Malcolm Wilson har kopplingar till lilla Åhuskärr och jag är klart imponerad över Jocke och Rickards målmedvetenhet. Lycka till!

*
Det händer saker hela tiden i svensk rallysport och i går presenterades en ny R3-satsning genom Andreas Sjölander och Sofie Lundmark. Redan tidigare är paret ”partners i hemmet” men blir framöver även detta i en ny Citroén DS3 R3 berättar man. För Andreas är det hela sex år sedan han senast satt bakom ratten på en rallybil och 2009 tog han ett break från sporten med bristande motivation på grund av en ständigt krånglande bil. Tre framgångsrika år hade han då bakom sig med guld i bland annat SM, JSM, Ford Flexifuel Cup, Isle of man samt utmärkelsen Pirelli StarDriver i England.
Andreas och Sofie blev ett par i fjol och medan han hållit sig på mattan har Sofie varit flitigt anlitad som kartis i olika bilar. Men i år stod hon utan kartläsarsits och när rallysuget växte sig allt kraftigare hos Andreas var förutsättningarna goda för att skapa ett framgångsrikt team i Rally-SM. Tillsammans med Pelle Palmqvist drivs nu det nya teamet som med full kraft satsar på full SM-säsong 2016.
– Många har undrat om vi kommer hålla sams och varit oroliga för att en eventuell avåkning skulle leda till att vi flyttar isär, säger paret Sjölander/Lundmark.
– Där kan vi dock intyga, vi har båda många års erfarenhet vilket gör att vi vet skillnaden mellan
professionalism och fredagsmys hemma i tv-soffan!

*
Just nu, runt 15.00 har 4WD-klassen kört sista sträckan i Ljungbys Midsommardansen och precis som jag tippade tog Stoffe Nilsson/Jesper Johansson en gruvlig revansch efter växellådskrånglet i Rally över gränsen. Nu vann Stoffe med över minuten tillgodo på Robin Adolfsson med nya Mitsubishin och som trea pålitlige Hässleholmaren Ingvar Andersson. Ett längre kliv rent tidsmässigt var det till fyran Urban Stacke. Åke Jacobsson var fram till sträcka fyra med och kivades med Adolfsson om andra platsen men försvann tråkigt nog.
2WD har inte avverkat mer än fem sträckor och här leder Mattis Olsson i ”TOYOTA” (råkade ju skriva Golf i gårdagens tips, missilerna lät inte vänta på sig efter den grova felskrivningen…). Överraskande tvåa är 940-åkaren Thomas Grönberg, elva bak. Tre är Pierre Fransson, inte Adolfsson som jag råkade kalla honom, en sekund efter och som fyra är Rickie Borgström placerad, två tiondelar långsammare. Fin körning visar även Ryds Jörgen Olsson som flåsar Rickie i nackhåren. David Bellborg ledde fram tills att Golfmotorn bara stannade (bilden från FB) och bättre födelsedagspresent kunde ju karltäsare Kalle Lexe fått kan man tycka…

*
I Rally Karlstad är det också som jag förutsåg ”spel mot ett mål” där Fredrik Åhlin leder inför sista sträckan, 40 sekunder före Mats Jonsson och ytterligare tio efter ligger Patrik Åkerman.
I 2WD är det Volvo 940 för hela slanten vilket jag kan tyda det till att sträckorna är av lite snabbare karaktär. Leder gör Jimmy Olsson och sedan följer 940-gänget Ola Axelsson, Kan Banck och Daniel Damberg. Bästa FWD är Jan Johansson med Corollan, dock nästan halvminuten efter.

*
Kommenterade igår det lustiga i att våra två svenska rallycuper Sydsvenska Rallycupen och Svenska Rally Cupen krockar i helgen med tävlingar samtidigt i Ljungby och Karlstad. Detta föranledde ”koordinatorn” i SSRC att kommentera. Mats Bergman skriver, ”Förmodligen har väl någon redan reagerat men om inte, så får du min syn på “krocken” mellan cuperna. Det var planerat utan krock då cupledningarna samlades innan säsongen men det sprack när Säffle ställde in och Rally Karlstad blev plan B för SRC. Tack för övrigt för ständigt rolig läsning!!
Ha det gott!
Mats Bergman”.
Så enkelt var det med detta…

*
Mer halvtidsresultat och då från danska ”Midtfyns Rallysprint”. Här har Svedalas Mats Lundahl en hård fajt med sin danske BMW M3-kollega Jonny Pedersen. Efter två heat är dock den ”grå” danske före den ”gröne” svenske.

*
Ett heat av V8 Thunder Cars har också avslutats uppe i STCC gästande Anderstorp. Mattias Lindberg från Vankiva slutade trea i det första regniga heatet. Vann gjorde temakompisen i Memphis Racing, Alexander Graff och norrmannen Stein Frederic Akcre slutade tvåa.

*
Regelbundna läsare av bloggen märker så klart att den i dag kommer mycket tidigare än normalt. Anledningen är den ”krävande” cykeltävlingen ”Tour de Hörby” som drar igång om en dryg timme och där jag står på startlinjen. Bjuder därför på lite ”extra läsning” i form av majs Motorkrönika som publicerats i Kristianstad Open. Ni som redan läst kan ju gå ut och hugga kanter i trädgården eller göra något annat sexigt…

*
Trots att det är runt femtio år sedan kan jag bara genom att sluta ögonen både höra och känna ljudet av fars firmabil en hemsk frambyggd Ford Thames, engelsmännens taffliga 60-tals försök att utmana Volkswagen Transporter. Det plåtiga skramlet från den raka fyran monterad mellan föraren och passageraren i den trånga hytten minns jag tydligt.
Likaså kan jag lätt komma ihåg hur det lät när jag vred om nyckeln i min allra första bil, en grön Saab V4. Ingetdera är väl egentligen något som idag framkallar ståpäls på mina armar. Mer åt ståpälshållet fortfarande med slutna ögon, är när jag minns hur vi tankade på samma BP-mack i Värnamo 1969 just där Opelteamet laddade upp inför SM-tävlingen på kvällen/natten. Smällkallt var det och när största stjärnan i gänget Bus-Ove Eriksson försökte hålla liv i sin bluddrande Grupp 2-trimmade Opel Rally Kadett var jag näst intill ”in heaven” som amerikanen skulle sagt. Ljudet plus att Sylvia Österberg och Janne ”Satan” Henriksson ”körade” bakom med sina lika högljudda Kadetter kan jag än i dag enkelt framkalla i ”hårddisken” under håret. En ljudupplevelse som bara kan betecknas som kombinerad skönsång och poesi.
Varför skriver jag då om detta? I veckan träffade jag och reporter Ernryd Kristianstad-killen Jimmy Åkesson med sin fantastiskt fina De Tomaso Pantera från 1972. Om den träffen ska jag inte orda mycket, utan mer hur olika människor kan uppfatta saker.
När intervjun var klar var det dags för fotografering under mörka regntunga moln, ändå undrade De Tomaso-ägaren om jag ville att han skulle köra ut det italienska fullblodet? Ett erbjudande jag tog direkt även om det funkat att plåta den Gulf-lackade skönheten där den stod, men då hade jag så klart missat ljudet. När de de åtta cylindrarna väcktes till liv och alla de 500 ”pållarna” bakom ryggstödet gjorde sig klara att leverera stod jag där med ett fånigt flin på läpparna. Vilket ljud och en skylt med ståpälsvarning utanför lokalen hade absolut varit på plats. Vände mig då till reporter Ernryd och ställde den för mig fullständigt naturliga frågan.
– Vad känner du inför detta?
Reportern tittade på mig med fullständigt nollställd blick och undrade.
– Vad menar du?
– Ljudet så klart, ljudet, replikerade jag förvånat.
Reportern försökte samla hjärncellerna då han ändå verkade förstå att där var något han missat.
– Ja vad säger du om ljudet, häftigt så att man ryser i hela kroppen, försökte jag.
Inte ens det faktum att jag snackar om en hyggligt stor kropp som det rös i imponerade på reporter Ernryd. Istället konstaterade han.
– Absolut ingenting, känner absolut ingenting, egentligen mest oväsen om jag får säga något…
Det är i stunder som denna jag tappar tron på mänskligheten, hur in i glödheta …… kan man stå totalt likgiltig när det spelas upp en sådan ouvertyr värdig samtliga klassiska musiknamn. Ja ändå bättre, ungefär som att Chuck Berry, Elvis, Beatles, Travelling Wilburys och Lasse Stefanz trängdes på samma scen i alla tiders bästa låt ”End of the line”. Ett sådant möte kan man ju omöjligt lämna med orden.
– Absolut ingenting, känner absolut ingenting, egentligen mest oväsen om jag får säga något…
Kan det vara en generationsfråga, att om man är född på 80-talet då har man noll känsla för de riktiga värdena i livet? Inte heller detta stämmer, känner massor av både 80- och 90-talister som delar min känsla för vackra saker som till exempel ljudet av 500 hästar levererade av en Ford V8:a. Eller ska det skyllas på barndomen där Ernryd aldrig missar att hänvisa till sina danska rötter? Fast även på andra sidan Öresund förstår man att uppskatta skönsång så inte heller detta spåret bär någonstans. Till slut blir gemensamma nämnaren Landskrona där reportern tillbringat stora delar av sitt liv. Kanske inte landets hetaste motorstad trots att man här tidigt byggde bilar på Thulinverken, fast å andra sidan var detta för runt 100 år sedan. Hur som helst har de historiska vingslagen inte satt några som helst spår hos reporter Ernryd, istället total likgiltighet inför V8-mullret. Däremot menar han att en konsert med Håkan Hellström i Kalle Anka-utstyrsel då snackar vi skönsång, medan jag då enkelt kontrar.
– Absolut ingenting, känner absolut ingenting, egentligen mest oväsen om jag får säga något…