VM-silver till Tom och Henrik, Solans allt för svår, Tänak kopplade hårdare grepp om WRC-guld, Tidemand sjua men räcker det, Brink Motorsport vann TCR, Monelius tog tredje segern i Örebro och Grahn vann i Örkelljunga.
Då är helvetesveckan över och den gav på flera sätt skäl för sitt namn. Inte enbart för mina känslor med fladdrande fjärilar i magen och nerver utanpå kroppen inför upplösningen av Junior-WRC, utan tyvärr allra mest ”h-e” för Tom Kristensson och Henrik Appelskog. Efter tolv körda sträckor hade man snabbe spanjoren Jan Solans inom räckhåll men på ”Sweet Lamb Hafren 1” bet Wales tillbaka och detta hårt med en punktering som dessutom blev extra kostsam, då det var svårt att få bort det trasiga hjulet. I mål på sträckan var svenskarna tre minuter efter Solans och då var det enkelt att konstatera, loppet var kört. Precis som jag varnade inför Wales så var Solans och Mauro Barreiro betydligt farligare än vad många trodde, inklusive Jonas Kruse på SVT.
Han trodde (kanske lite önsketänkande) benhårt att guldstriden skulle stå mellan Tom och Dennis Rådström men tråkigt nog fick han inte rätt. Nu blev det en andra plats för Tom och Henrik i VM-tabellen medan Dennis och Johan Johansson tog hand om bronsmedaljen efter avåkningen under fredagen..
Resultatraderna 1-2-3-1-2 för Tom och 3-4-1-2-1 Solans talar ju egentligen sitt tydliga språk och i vilken annan sport som helst hade Tom varit vinnaren, men inte i motorsport. Här kan den med en sämre resultatrad ändå bli mästare, som sagt ”only in motorport”. Tom och Henrik har inte missat pallen en enda gång under året vilket alltså Solans gjorde på Korsika. Ändå är det spanjoren som kan hämta ut en splitter ny Ford Fiesta MK2 R5, 200 Pirelli-däck plus fem fria WRC2-starter under 2020 dessutom, inte minst statusen att vara Juniorvärldsmästare 2019. Därmed fullföljde han traditionen att i familjen Solans ska man vinna J-VM, för 2017 vann storebror Nil och nu var det alltså Jans tur.
Finns egentligen ingen anledning att vara besviken eller bitter, det Hörby-föraren med Motala-kartläsaren gjort i år är nästintill helt otroligt. Att som ”Rookie” i J-WRC ändå utmana om guldet och detta ända in på slutet borde inte gå men det har det bevisligen ändå gjort. Nu vinner Solans på 139 poäng och i dessa ingår även poäng för sju sträcksegrar i Wales. Tom är tvåa på 118 poäng inklusive två sträcksegerpoäng. ”Kungen av Wales”, lördag och söndag var utan tvekan Dennis Rådström som plockade nio sträcksegrar och fick ihop tio totalt vilket gav 71 poäng i Vm-tabellen. Tom själv konstaterar ändå att han är nöjd med säsongen men tillägger.
– Rally Wales blev inte som vi tänkt, det var inte mitt rally helt enkelt.
– Ändå har året gett otrolig erfarenhet så jag är både stolt och glad. Tack alla som stöttat!
Kartläsare Appelskog delar Toms analys av 2019.
– Grymt nöjda med vår säsong, sviten 1-2-3-1-2 är ganska bra om vi får säga det själva…
Han är dessutom mycket nöjd med sin chaufförs sätt att köra R2-Fiestan.
– Tack för skjutsen Tom, du är för dj-la grym!
Återgår till min bitterhet, för hade någon i vintras tippat skåningen som en kille med guldchans hade denne nog inte fått medhåll av speciellt många. I det läget var VM-medalj enbart en dröm vilket inte minst Tom själv gång på gång förklarade.
– Året är ett läroår sedan får vi se hur långt det räcker!
Att det skulle räcka till ett VM-silver plus seger i Rookie-mästerskapet med 15 000 euro i pris, är självklart helt fantastiskt. Ingen som känner till något om denna sport som kallas rally, kan utan att bli imponerad av parets makalösa insats. Som skåning att först vinna Rally Sweden på snö och is, följa upp detta med en andra plats på Korsikas asfalt där tysken Tannert smet förbi precis före målgång.
Trea på dammiga Sardinien och så den allra tyngsta prestationen, seger i Rally Finland. Men så med dubbla poäng i finalen hade det inte ens hjälpt om Tom vunnit alla fyra tävlingarna före Wales, lik förbannat hade det blivit rödgul seger istället för blågul. Systemet med poäng för sträcksegrar är det som sätter extra press förutom de dubbla poängen. Skulle man kora världsmästare efter SS-poäng så skulle istället Rådström ha vunnit med sina 34 sträcksegrar under året, tre fler än Solans medan Tom ”bara” fick ihop 14 SS-poäng. Nu är det som det är och det är bara att applådera Tom/Henrik och så klart även Dennis/Johan som svarat för en makalös säsong i den riktigt stora rallyvärlden. Men ändå, jag kan inte undvika att lida med skåningen och östgöten, så nära, så nära. Säger som Robert Gustavsson gör när han imiterar Tony Rickardsson.
– Nej, jag är inte bitter!
*
Som bekant har jag ägnat mig åt sociala aktiviteter medan rallyåkarna kämpat i den Walesiska leran med följd att jag egentligen inte har haft någon större koll på vad som hänt i WRC:s tredje deltävling från slutet. Men så mycket kan jag ändå konstatera att till mer än 90 procents säkerhet blir Ott Tänak världsmästare i en Toyota 2019. I
helgen satte han med största sannolikhet spiken i kistan både för Thierry Neuville och Sebastien Ogier. För dom handlar det i Spanien och Australien istället om att bli ”best of the rest”, alltså tvåa eller trea. På estniska betyder ”turvalisus” säkerhet men helt klart ett ord som Ott aldrig fick lära sig när han gick i skolan. Nu blev det fler gråa hår för Tommi Mäkinen när Ott nästan likt en flipperklula sladdade i vallarna på power stage.
Flippertaktiken lönade sig och det blev fem bonuspoäng för Tänak. Neuville går in som tvåa i tävlingen, bara 10,9 efter medan Ogier var 23,8 långsammare än vinnar-Toyotan. Faktiskt rätt så tajt där uppe, mellan Kris Meeke, fyra och sexan Andreas Mikkelsen skilde bara runt 20 sekunder.
Det blev ingen klang och jubelföreställning för Pontus Tidemand/Ola Fløene som aldrig kom in i matchen på allvar. Det som ändå kan läggas på pluskontot var att inga misstag gjordes i WRC-Fiesta #7. Frågan är dock om detta är något som imponerar på teamcheferna inför 2020?
-Vi har haft en riktigt bra utveckling den här helgen. Det har blivit bättre och bättre för varje dag och många stora bitar har fallit på plats, berättar Pontus
– Det känns som att jag har knäckt koden till hur man kör en WRC-bil och jag hade gärna kört på ett par dagar till för att fortsätta finslipa. Nu tappar vi cirka en halv sekund per kilometer och mycket handlar om att lära sig bromsa senare och gå på maxfart där man kan.
*
Peter Solberg/Phil Mills fick fick precis den magnifika avslutning på den lysande rallykarriären som man förtjänade. Världsmästare i Wales 2003 och nu seger dessutom ganska otippad sådan, i WRC2-klassen med sin Volkswagen Polo R5. Kunde absolut inte blivit ett värdigare avslut för ”Mr Hollywood” med 18 sekunders segermarginal till fransmannen Pierre Loubet. Sämre minne från Wales och WRC-debuten fick Oliver Solberg med sig hem till Värmland. Först knäckt fälg på fredagen och sedan fyra sträcksegrar innan Polon landet på taket i en lurig vänsterkurva med två sträckor kvar att köra. Så klart är fyra bästa tider i tuffa WRC2-klassen imponerande men ännu mer imponerande är att Petter tog sju sträcksegrar. Trots allt är det ett år sedan han senast satt i en rallybil och dessförinnan är det sju år sedan han avslutade sitt WRC-åkande.
*
För det danska inslaget i Wales svarade Jeanette Kvick som kartläsare i Richard Ceens R5-Fiesta. Paret deltog i den nationella delen av rallyt. Elva totalt blev placeringen här men det som gladde ”Kvicken” mest, var att hon även blev rallyts bästa kvinnliga kartläsare. Grattis hälsar Motorbloggen!
Bilderna från Wales kommer från teamen plus att mina snälla kamrater Mats Andersson, Bertil Gunnarsson och Ulf Lind stöttat med sina bilder.
*
Känner mig lite tom efter urladdningen med Wales och resten av helgen kokar jag därför ner till lite snabbnotiser. TCR Scandinavia avslutade med Grande Finale på Mantorp Park. Här blev det skånsk seger i Teammästerskapet genom Brink Motorsport före PWR Racing Seat Dealer Team. Tack vare Andreas Wernerssons seger i sista racet hamnade guldet i Eslöv. Sämre gick det för SMK Hörbys medlem i Brink Motorsport, Tobias Brink. Visserligen blev det en andraplats i mästerskapet men finalen slutade i muren med den gul/svarta Audin efter en sammanstötning med Daniel Haglöf som fick svartflagg för tilltaget. Istället gick segern i mästerskapet till Robert Dahlgren med Tobias som tvåa och Wernersson som trea. Bästa tjej blev Mikaela Åhlin Kottulinsky på sjätte plats.
*
I Rikspokalen tog Mattias Monelius tredje raka segern med Kalle Lexe till höger i Skodan. På andra plats Per Göthberg och som trea Christoffer Haglund. I 2WD krigade Volvo-åkarna Erik Brodin och Emil Karlsson om segern och där Brodin till slut vann. I VOC och Mästarmötet var det Elias Lundberg som visade var skåpet skulle stå. Volvo-takterna satt i och vilket 33:e platsen totalt också bevisar. Tvåa kom André Nygren och trea Patrik Fredriksson. SverigeSerien vanns av Kristoffer Karlsson.
*
I finalen för Sprint-DM, SMK Örkelljungas ”Mini-Smedsvängen” blev det programenligt seger för Joachim Grahn med WRC-Fiestan. Marginalen till tvåan Ingvar Anderssons Subaru blev 20,3 sekunder. Anmärkningsvärt var att bästa 2WD-förare hämtades ur B-klassen då Andreas Axelssons Golf
var trea totalt och 2,9 sekunder före A-vinnaren Mikael Anderssons Toyota.
Nämnas bör även Kristianstads Jörgen Hildingsson, två i B-Grupp H och femma totalt. En tiondels sekund före SMK Hörbys Rickard Andersson i sin Subaru.
Glad trots bucklig Volvo var tvåan i Ungdomsklassen, SMK Hörby-föraren Karl-Johan Ingesson. Glad då han utsågs till mottagare av en testdag hos Hankook/GN Motorsport. Bucklig blev också vinnaren i Standard-klassen Fredrik Perssons röda Volvo som trots den häftiga ombyggnaden lyckades Simrishamnaren vinna klassen. Bilderna från Örkelljunga kommer från Henrik Åkeson och Kristian Lindberg.
Kommer säkert på mer som jag borde skriva om, men det får vänta till måndag…