I dag lämnar Tom Kristensson och Henrik Appelskog Sverige med destination Azorerna och premiären av 2018 FIA European Rally Championship. Med start i Azores Airlines Rallye kommande helg tar Tom det största rallysteget i sitt 27-åriga liv mot EM-guld med Opel Motorsport. När man ser bilden av den ena av de två ”servicebilarna” på kajen i Portugal för att färjas ut i Atlanten för att så småningom nå den portugisiska ögruppen och Ponta Delgada där rallyt utgår, ja då är det svårt tänka sig att för bara några år sedan flängde han runt i Södras Rally-DM med sin VOC.
I förhandspresentationen nämns Tom och Henrik bland förhandsfavoriterna i klassen ERC Junior U27. Man nämns främst i hop med Dominik Brož och Efrén Llarena och det som är lite lustigt är att man även räknar upp stödet som förarna får från respektive lands bilsportförbund. Brož har stöd från tjeckernas motsvarighet till SBF ACCR medan Llarena kan känna spanskt stöd med RFEDA i ryggen. Även Tom har stöd berättas det och detta från tyska ADAC, ADAC alltså inte SBF(?).
Elva förare är anmälda i Toms klass och där även hans nya Opel-kompis Mārtiņš Sesks är anmäld. Andra namn som ERC lyfter fram är dansken Simon Vallentin, finske R2-mästaren Miika Hokkanen och f.d racerföraren Mattias Vita.
Till Azorerna åker också Fredrik Åhlin/Joakim Sjöberg med sin R5-Skoda och även norrmanen Frank Tore Larsen med Mads Østbergs WRC-kartis Torstein Eriksen i högerstolen till Fiestan. En hygglig morot har man att kämpa om förutom det vanliga prisbordet och äran, fri start i ett europeiskt WRC-rally 2019.
Innan detta ska dock de 15 vilda och spektakulära grussträckorna avverkas av de 55 ERC-åkarna.

*
Ett minst sagt trist ärende som nu fått ett avslut hos SBF och Disciplinnämnden är ett gällande en av landets främsta rallyförare. Saken handlar om att den välkände rallyföraren vid minst ett tävlingstillfälle använt en bil som nu enligt ”DN” inte varit rätt registrerad samt även använts utan gällande försäkring. Något som uppmärksammades i efterhand och som fick Rallyutskottet att reagera genom att ordförande Janne Rydh gjorde en Förbundsanmälan. Först avslog Juridiska Kommittén anmälan med motivering att anmälan inkommit för sent vilket överklagades av Rydh som då fick rätt varför ärendet återupptogs. Nu har alltså ”dom fallit” vilket renderar föraren avstängning i ett år från 2018-03-13 till 20019 03 -13 från tävling och uppvisning. Föraren har fortfarande möjlighet att överklaga beslutet hos Juridiska Kommittén inom tre veckor från den 13 mars.
Det hårda straffet har fått en mindre storm att blossa upp på Facebook och där merparten handlar om att straffet är alltför hårt. Ställde frågan till RU-ordförande Rydh, blev det ett för hårt straff?
– Vi har enbart anmält förseelsen, inte yrkat på straff som ska utdömas, konstaterar han och tillägger.
– RU är inte åklagare, enbart anmälare!
Det som gjorde att RU reagerade från början var detta att tävla med bil som inte inte uppfyller de regler som SBF har fått förtroende av Transportstyrelsen att själva ansvara för. Alltså detta med ”orangeskyltar” och att man därför slipper besiktiga hos bilprovningen.
– Börjar vi släppa på detta förtroende vet vi inte hur Transportstyrelsen reagerar, för det ska man veta vi har ögonen på oss, menar Rydh.
Hur som helst är det en olustig historia och utan att ta parti för någondera part så är det i rally precis som i verkliga livet, enklast att följa regelboken…

*
I helgen har britterna premiär på sitt nationella mästerskap i rallycross ”BRX” och med flera World RX-åkare på ”gridden”. Efter Q3 visar Andreas Bakkerud att han verkligen blir att räkna med när huvudmålet ”Rallycross-VM” drar i gång i Barcelona om några veckor. I EKS-Audin toppar norrmannen före Timmy Hansen, Peugeot och Sebastien Loeb även han Peugeot.

*
Den här bilden togs i centrala Hörby klockan 11.00 i dag med mild snöstorm och fem minusgrader och den känns väldigt långt från att ge en känsla av gruspremiär på Österlen om exakt tre veckor. Å andra sidan räckte det att ta sig några hundra meter upp till Hörby Bil där enligt Lars Servin ”solen alltid skiner. Här  genomförde Södra BF  vårens Teknikerkurs med vidhängande TUSS-besiktning. När så Håkan och Pamela Oddshmmar backade ner den härligt brummande R5-Fiestan kom där ändå lite vårkänslor i kroppen.
Men när jag sedan ser att Max Verstappen kört sin Formel 1-bil på snö i Kitzbühel så är det kanske så vi ska ha det i framtiden om man får tro miljötalibanerna, men F1 med snökedjor…

*
Då jag har andra åtaganden väntande runt hörnet, närmast att fira eldsjälen i SMK Hörby och en av tungviktarna i SSR, Bertil Gunnarsson som faktiskt tro det eller ej fyllt 70 år trots att merparten av dessa år kört Saab (förlåt Bengt Åkesson men jag kunde inte låta bli…). Därför blir det en något kortare Motorbloggen än vanligt men som lite bonus bjuder jag på en av mina Motorkrönikor från Kristianstad Open. Håll till godo…

*
Så här i vinterrusket kan det kanske passa bra med ett betydligt varmare minne och då tänker jag på en kryssning i Karibien i slutet av 90-talet. Sambons barndomskompis som vi kan kalla Gun (enklast då hon heter så) bor numera i Florida efter ett i ungdomen kringflackande liv. Det var också från Florida som kryssningen utgick. En veckas värme väntade oss på det lyxiga norska fartyget men allra först skulle vi ta oss tvärs över ”The Sunshine State”, från västkustens Tampa till östra sidan och Miami.
Resan började tidigt på morgonen och detta ändå lite för sent enligt kompisens amerikanske make. Med en nedärvd djup pessimistisk ådra förklarade han i vilka fruktansvärda köer vi skulle hamna och därmed även missa avgången från Miami. Men förklarade han:
– Förutseende som jag är har jag plockat fram en alternativ väg som tar oss förbi allt vad köer heter.
Nu ska detta inte handla om resan till Miami men jag kan ändå avslöja att vi började på en väg med fyra filer i vardera riktning när Gun sa stopp efter en dryg timme. Då körde vi på en grusväg med betande kor intill.
Efter en del höga toner och med inslag av ännu högre svenska svordomar vändes bilen tillbaka till rätt ”highway” och

 så småningom nådde vi vårt mål, dessutom med ett par timmar tillgodo.
På kvällen la fartyget ut och under en stjärnklar himmel stävade vi mot Karibien där första anhalten var Nassau på Bahamas. Hit kom vi strax efter lunch och innan vi gick i land höll en besättningskvinna ett litet informations/förmaningstal. Hon tryckte bland annat på att aldrig betala vad som begärdes i synnerhet när det gällde taxi. Mantrat var istället pruta, pruta och pruta.
Nämnde i början att Gun levt ett vad många skulle kalla lite oroligt liv under tiotalet år i slutet på 60- och början på 70-talet i förutom Malmö och även i Frankrike, Italien och Spanien. År som gett henne en tjockt skinn på näsan och dessutom stor skepsis mot andra människor som säger sig kunna klara av olika saker. Med andra ord hyllar hon tesen ”själv är bäste dräng/piga” och med denna egenskap tog hon kommandot när vi klev av båten.
Redan från hytten hade vi sett en lång rad gnistrande vita limousiner med chaufförer beredda att skjutsa kryssningspassagerare. På fast mark så gnistrade det inte riktigt lika mycket kring limousinerna som var väldigt risiga efter många tuffa amerikanska mil innan de nu nått ändstationen Nassau. Gun gick från bil till bil och snackade med chaufförerna innan hon stannade upp och kallade fram oss.
– Den här ska vi åka med, förklarade hon bestämt.
Själv trodde jag att det var den som hade erbjudit bästa pris, men icke visade det sig.
– Den här bilen är den enda som har luftkonditionering, förklarade Gun.
Folk i Florida säger sig älska vädret där men i själva verket gör dom allt för att komma undan värme och därför var en bil med nedkylningsmöjlighet ett livsviktigt val enligt Gun.
Belåten med denna information hoppade vi in i denna minst sagt bedagade förlängda vita Chrysler. På obefintliga fjädrar och stötdämpare gungade vi ut i Nassautrafiken och det dröjde inte länge förrän det kom en skarp uppmaning från Gun.
– Sätt på din luftkonditionering, här är väldigt ”hot”!
Inget hände, fortfarande stekhett på det slitna vinröda skinnsätet innan tålamodet brast och ordern från Gun var solklar.
– Nu sätter du på kylan!
Då vände sig mannen leende mot oss där bak och förklarade.
– Maam, ni frågade om jag hade ”airconditon” och på detta svarade jag ja. Men ni frågade aldrig om den fungerade, det gör den inte…
Då brast det för den äkta hälften som fick ett tillfälle att återupprätta sin heder.
– Att gå på den lätte, har du aircondition men inte fråga om den fungerar, det absolut roligaste jag varit med om på länge.
Bahamas-Florida = 1-0